Gurra G i Just D bjöd hem Jonna Bergh för att kolla in hans böcker.

Hemma hos Gurra G är det i det närmaste kliniskt rent. Gurra lyssnar på Donald Fagen och anslagstavlan vid ytterdörren pryds av en vit BH, som får antas vara något en kvinnlig besökare lämnat istället för att skriva i gästboken. I vardagsrummets bokhylla står 26 av Gurras 36 böcker.
— Böcker är egentligen fruktansvärt förlegat. Vem har tid och lust att sitta och läsa när det finns dataspel och video? Det klart att man kan sitta och pressa i sig Brott och straff bara för att det är en bok man ska läsa, men hela det resonemanget stinker. Jag menar, jag började läsa den och kom till stycket där det luktade kålsoppa i farstun. Jag tror det var på sidan två.
I Gurras andra bokhylla, finns tio böcker, alla av P.G. Wodehouse.
— Wodehouse började jag läsa av en slump, mamma hade nån bok hemma. Några år och några böcker senare konstaterar Gurra att Wodehouse är hans absoluta favoritförfattare.
Annars läser Gurra helst böcker som polare skrivit. Till de räknas Bengt Ohlsson, Per Hagman, Peter Birro och Claes Holmström.
— Dom där gamla vanliga, kommenterar Gurra den skara författare som finns med i telefonboken. Claes Holmströms bok, (Tredje Stenen Under Solen) har jag inte läst, helt enkelt for att jag inte tror att jag skulle tycka om den, Generation X, jag hatar sånt. Jag menar, jag vet redan hur det är att sitta skitfull på krogen. Vad är poängen med att läsa om nåt som är min vardag. Jag kan allt det där bättre.
Han håller på att skriva lite på lediga stunder, avslöjar han.
— Jag vet inte om det nånsin blir en bok, men jag skriver lite när jag har tid. Jag gör det mest för att se om jag klarar av det, om den blir klar. Sen ska man hitta ett förlag som vill ge ut den. Men jag vill ge det en chans, avslutar Gurra och det hela låter lika kul som den eviga radiokommentaren från hockeyrinken när ett spelare från det förlorande laget förklarar förlusten med att ”motståndarlaget var helt enkelt bättre, men vi kommer igen till nästa match. Då är det två nya poäng att kämpa om”.
Är det inte en myt att ”boken var bättre än filmen”?
— Jag tycker faktiskt inte det. Boken är i stort sett alltid bättre än filmen.
Vad tror du om idén att skriva böcker efter din favoritkategori filmer? (Gurra är en storkonsument av porrfilmer.)
— Nä, då skulle filmen vara bättre. Inget snack om saken.

Under bordet av Peter Birro

— Ursprungligen är den här boken Bengt Ohlssons, men han kommer inte att få tillbaka den. Wille Craaford (i Just D) lånade den av honom och jag lånade den av Wille. Nu kan man väl säga att den är min. Den utspelar sig på en krog, och handlar om förvirrade människor som dricker för mycket. Att klämma i sig en sån här bok skulle vara helt poänglöst om det inte var så att den var dedikerad till oss, och för att jag känner Peter Birro. Annars skulle jag aldrig ge den en chans.

Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole

— Det här är den bästa bok jag läst. Den handlar om en jättetjock, förvirrad snubbe i USA på 60-talet. Om hans tankar och sådär. Författaren fick den aldrig utgiven, och på grund av detta tog han självmord. Senare fick hans mamma den utgiven och han fick Pulizerpriset nästan omgående. Hade jag skrivit en sån här bok och inte fått den utgiven, skulle jag också överväga självmord.