Vi har intervjuat ABBA. Det var lika svårt för oss som vi trodde — ja svårare. Så här är det. Vi vadar i brevhögar med ABBA-önskningar, men själva har vi inte hunnit bli särskilt entusiastiska. Men nästan alla våra läsare tycks gilla dem, ja avguda dem.
Vi gick ut för att ta reda på varför. Till hjälp hade vi fyra pålitliga ABBA-beundrare: Elizabeth, Marie, Barbro och Annika från 7B i Häggviksskolan utanför Stockholm.

Vi började med att träffa ABBA för en intervju. Både KP och tjejerna från 7B i Häggvik var lite upphetsade och nervösa. Hur talar man till människor i urringade leopardklänningar, bländande silverjackor och svindlande höga platåskor?
Vi kände knappt igen Annifrid och Agnetha. Dom kom i jeans och täckjackor och stövlar. Dom hade varit och dansat och duschat och av smink fanns inte ett spår. Inte mycket till gudomlighet tänkte vi, medan några rader från ett av beundrarbreven ringde i öronen: “Vi som haver ABBA kär, se till oss som ABBA-fans är, vart vi oss i världen vänder, står vår lycka i ABBA:s händer.”
Vi pratade med ABBA om deras musik. Det var trevligt; ABBA-medlemmarna var inte alls märkvärdiga, som vi nog i alla fall trott. Så småningom försvann vår förvåning och vi började förstå oss på både ABBA och deras musik:

Agnetha läser en text som tjejerna skrivit. Den handlar om att vara idol. Marie väntar på ett omdöme.

Abba-medlemmarna är lika enkla och vanliga som deras musik egentligen är enkel och alldaglig. Men när man vanligen träffar på dem, på scen, på skiva och i poptidningar, ja då är både dom och musiken utklädda. Hur musiken kläs ut kan du läsa om på sidan 21. Om hur de enkla ackord Benny och Björn sätter ihop till en melodi, blir en komplicerad rocklåt med massor av sångstämmor och instrument.

ABBA med utsmyckning.

Att klä ut musik och människor är förstås inget fel. Musik och artister kan bli njutbara om de smyckas ut. Vad vore clownen utan sin maskering, cirkusprinsessan utan plymer och paljetter?
Några dagar efter intervjun fick vi se ABBA:s musik och medlemmar utsmyckade. På Gröna Lund i Stockholm. Då blev KP besviken. De 18 999 andra blev det kanske inte.

Enorma högtalarberg.

De trevliga ABBA-människorna KP träffat var förändrade. Både dom och musiken var så utklädda att Annifrid, Björn, Benny och Agnetha liksom försvann. Kvar blev musikapparaten ABBA med såpbubblor, högtalarberg, rökmoln och strålkastare. Högtalarbergen verkade större än den stora publiken. Både ABBA och vi i publiken såg förskrämda ut bredvid tekniken.
Vad blir nästa tekniska steg, efter såpbubblor och rök? Ännu mera rök? Så ABBA går bort sej eller börjar hosta? Nu trampar vi våra läsare på tårna. Vi tänker trampa vidare.
Jag står på Gröna Lund och lyssnar till ABBA:s texter. De kretsar mest kring kärlek, som all världens schlagertexter i alla tider. Det känns som jag hört texterna förut. Det beror antagligen på att berättelserna är så vanliga, ja uttjatade. De verkar aldrig handla om ABBAS egna kärlekshistorier.
Jag tröttnar på att lyssna och tänker mer på det stillastående pariserhjulet, och måsarna ovanför, än på kärlek.
Jag tänker på vad Björn och Benny sa om texterna vid intervjun. Att texterna blir till efter melodin och att det som bestämmer deras utseende lätt blir melodins rytm och tillfälligheter. Inte egna upplevelser.

Skriver du egna låtar?

Vi är 19 000 som ser ABBA här på Gröna Lund. Många har ABBA som idoler. Jag tänker på Elizabeth, Marie, Barbro och Annika från Häggvik, som kan flera ABBA-låtar utantill och gärna sjunger dem tillsammans. Tjejerna gillar snabba låtar men har börjat göra egna melodier och texter. Men dom är det svårare att få höra. Det egna kan bli hårdare kritiserat än ABBA-låtarna. ABBA och ABBAs låtar är ett mönster som är skönt att ta till när man själv just börjat spela.

Att lyssna med 18 999.

I intervjun med ABBA berättade Annifrid att när hon var 12, 13 år lyssnade hon på Siv Malmkvist och försökte låta som hon. Siv var ett mönster, men det nådde nog inte barn och ungdomar lika intensivt som ABBA och andra idoler gör nu. Nu finns det ju så mycket mer stereoanläggningar, LP-skivor, poptidningar och melodiradio.
ABBAs föreställning är snart slut. Annifrid frågar från scenen: — Hur mår ni? Hon får lite kontakt och många av de 19 000 skriker “bra”. Det är ett väldigt tryck i ABBAs sista låt och en del i publiken börjar dansa. Men Röda kors-mannen vid utgången behöver inte oroa sej — ingen svimmar.
Men KP börjar ana varför Elizabeth, Marie, Barbro och Annika gillar ABBA: Det måste vara skönt att stå och gilla några tillsammans med 18 999 andra. Eller har vi inte fattat någonting?

Med hjälp av det här blir fyra personer ABBA. ABBA är ett helt företag. För att det ska bli ABBA, behövs en massa saker. Skivdirektörer, skivbolag, reklam, idolklubb, ljus- och ljudtekniker, musiker, kläder, turnébilar. Teckning: Lennart Eng

Så här smyckas ABBAs musik.

I skivstudion spelar Benny upp de nya melodierna för musikerna som ska hjälpa till på skivan. Musikerna lär snabbt in dem. Men även om melodierna är enkla så är slutresultatet väldigt krångligt. Bland annat används en 16-kanalig bandspelare. Den kan få en person att låta som en hel kör och några bakgrundsmusiker som en jätteorkester.
Så här kan det gå till: Först spelas Björns röst in på en kanal. Sen backas bandet och Björn sjunger igen. Men i ett annat röstläge och på en annan kanal. Bandet blir sen en skiva där man samtidigt kan höra Björns röst i olika röstlägen. Något som är omöjligt i verkligheten. Också instrumenten spelas in ett i taget och på varsin kanal.

Musikalisk datamaskin?

Ibland används en elektrisk apparat som kallas moog. Ur den kan man få fram vilka ljud som helst. Moogen är som en datamaskin med all världens tänkbara ljud på lager. ABBA utnyttjar att deras röster är olika. Agnetas är ljusast, sen kommer Annifrids och så Björns. Benny sjunger nästan aldrig på skivorna.
När allt är inspelat kan ABBA tillsammans med en ljudtekniker förstärka eller förminska ljudet på de olika kanalerna. Av bandet görs sen en skiva.