och det var så här vi upplevde en eftermiddag och kväll med Sven Hedlund, Benny Andersson, Jan Frisk, Lennart Hegland och Christer Pettersson, d v s ett av Sveriges populäraste popband.

Jag skulle träffa Hep Stars. Och jag ringde, Och ringde. Träffade så småningom en manager som sa ungefär: Nej, dom har inte tid, men det går nog att .ordna. Vi bestämde en dag, managern skulle kontakta bandet, jag skulle ringa igen. Och gjorde det. Sen ringde jag igen. Och igen. Listade ut att Hep Stars fanns på en grammofoninspelning och gick dit. Fick tala med turnéledaren, som sa ”Skulle du träffa Hep Stars? Det vet vi inget om!” Bestämde en ny tid och se! Helt plötsligt korn jag mitt i Hep Stars middag på en japansk restaurang. Benny var sjuk. Svenne trött. De andra pratade om pop.
— Jag skulle få åka med er till Kolbäck, sa jag.
— Skulle du det? Ja, det går väl bra.
Det visade sig att bandet åkte i flera olika bilar — för att inte nöta på varann i onödan — och bli osams.
Jag åkte först med Janne. i en mjukt snabbgående bil som susade fram på mörka vägar. Skivspelaren spelade pop på högsta styrka. Jag försökte intervjua och skrek allt vad jag orkade. Hep Stars hade tillbringat natten fram till 3 med en radioinspelning för Poplyan. Den lyssnade vi på nu i bilen. Sen hade de haft grammofoninspelning 10—17. Så var det uppträdande i Kolbäck kl 21 och i Strängnäs 23. Dagen därpå skulle de till Åland.
— Blir ni inte stressade av ett sånt här program?
— Nä, jäktade blir bara såna band som inte har möjligheter att lägga sina framträdanden i städer intill varann. Vi kan välja och uppträder alltid på närliggande platser samma kväll.
— Måste ni köra så hårt? Ni är ju aldrig, lediga?
— Det är kul att köra hårt. Förresten måste vi det om vi ska behålla vår popularitet.
— Ni är mycket populära. Utnyttjar ni fansen för att tjäna pengar?
— Nä, vi ger dem va de vill ha: bra pop, musik, glädje… oss själva. Och det tjänar vi pengar på.
Vi körde upp vid en bensinmack. Innan vi hann ur bilen var den omringad av flickor med autografblock. Jag har aldrig sett så mycket flickor vid en bensinmack och undrade: Var kommer de ifrån? Hur vet de att det är du?
— Det vet jag inte! Flickorna bara finns överallt där man kommer! Fast egentligen är det Svenne de är intresserade av. Han får lika många beundrarbrev som vi andra tillsammans.

Bandet samlades på mackens kafé för en snabb kaffepaus. Sen for de iden och jag hamnade i turnéledarens bil tillsammans med Lelle. Skivspelaren spelade ännu högre här och turnéledaren svarade så fort på mina frågor att Lelle aldrig fick en chans att yttra sig. Kanske ingick det i hans plikter att skydda sina ”pojkar” från besvärliga journalister?
Strax före Kolbäck körde bilarna upp på en P-plats. De fem idolerna trängde ihop sig i en bil, som snabbt forcerade folkmassan i parken och körde fram 1/2 meter från sceningången. I perfekt ordning strömmade de ur bilen, snabbt, snabbt och med rädda ansikten. Flickorna hölls undan av ordningsvakten, som sedan fattade posto utanför dörren.
Ungefär 1 000 personer hade betalat sju kronor styck för att få höra Hep Stars i 20 minuter. Men uppträdandet blev bara hälften så långt, för en arg pojke i 20-årsåldern äntrade scenen och lyckades förstöra elorgeln och sen måste Hep Stars avbryta. En gråtande skrikande talkör: ”HEP STARS HEP STARS” utbröt, småflickorna låg slängda över scenen och grät, en del ilsknare skrek om att de ville ha pengarna tillbaka — och Hep Stars själva smet med vakternas hjälp in i bilen och susade vidare till uppträdandet i Strängnäs. Om nu elorgeln gick att laga till dess, men det var turnéledarens bekymmer.

På ungdomsgården i Strängnäs hände inget värre än att en hysterisk flicka försökte kasta sig om halsen på Svenne och bryskt kastades ut av en vakt. Hon reste sig och försökte smita tillbaks, men blev utkastad igen! Sen försvann Hep Stars till sin väntade bil i perfekt flyktordning. Deras egna bilar väntade längre bort, långt från fansen klåfingrighet, de kunde åka hem till Stockholm och lägga sig.
Och det kunde jag med. Men jag var glad att det inte var jag som var pop-idol och skulle resa till Åland och spela dagen därpå. Och den frihet som Hep Stars sa att de har som popmusiker, kunde jag inte se mycket av.. Fast de tycker att de är fria och gör som de vill och vill inte för allt i världen byta sitt nuvarande liv mot den ”borgerliga” tillvaro som de lämnat för popens skull. De tänker inte lägga av förrän möjligtvis då de tjänat så mycket pengar att de kan ägna sig åt att göra ingenting. De tror på popens framtid.
Vad tror du?

Vad ska du göra i jul?

Jan Frisk sa att han skulle vara hemma ”eller nånannanstans”.

Christer Pettersson: Jag ska föräta mig på lutfisk, gröt och grytdopp hemma hos mamma och pappa.

Sven Hedlund: Jag firar jul hos mina föräldrar. Det är nästan enda gången jag träffar dem.

Lennart Hegland: För tjugofjärde året i sträck är jag hos farmor och. farfar. Det är tradition.

Benny Andersson: Massor med skinka ska jag äta på julafton, men ingen lutfisk och ingen gröt.