Skivdebuterande Göteborgsbandet Honey Is Cool. rår inte för att de låter som de gör.
Det bara blir så.
Av sig självt.

Har ni någonsin känt att alla era sinnen blivit retsamt kittlade, uppfyllda av en lyckokänsla som inte går att beskriva utan måste upplevas, bara på grund av en enda låt? Musik som sprider sig genom nervsystemet likt elektricitet vid ett blixtnedslag.
Honey Is Cool gör elektrisk musik.
Oförutsägbar, originell, laddad och lekfull musik.
I vissas ögon konstig musik.
— Det bara blir så av sig självt.
— Vi reflekterar inte över det när vi står där i replokalen typ… ”efter andra refrängen lägger vi in ett knäppt break”, skrattar trummisen Håkan Hellström.
— Vi kör med vers och refräng precis som alla andra, även om det inte verkar så. Fast varför ska man egentligen bygga låtar på vers och refräng? Det är bara för att folk är vana vid det. ”Bä Bä vita lamm” och ”Gubben Noak” har ingen refräng till exempel och de fungerar alldeles utmärkt, säger sångerskan och gitarristen Karin Dreijer.

”Inte märkas, bara kännas”

Basisten Staffan Larsson tittar lite misstänksamt på Karin och efter en stunds diskussion kommer de fram till att i vilket fall som helst ska arrangemanget inte märkas, bara kännas.
— Om man lyssnar på vår musik inser man att den är ganska enkel, inflikar gitarristen John Jern.
— Jag har aldrig någonsin varit inspirerad av en musikgenre enbart, och ingen av de andra heller, säger Karin.
— Malte i Mazarine Street sa nyligen att vår musik låter som en blandning mellan Rod Stewart, Bonnie Tyler och Kate Bush. Den liknelsen kan jag ställa upp på.
Alla, även den lite tystlåtne keyboardisten Paul Källman nickar instämmande.

Uppmärksamhet direkt

Honey Is Cool bildades för ett år sedan och nästan direkt efter att första demon spelats in började uppmärksamheten hagla över dem.
En del av denna uppmärksamhet fokuserades på Karins egensinniga och lite barnsliga röst som passar in i musiken precis som den där sista biten i ett pussel gör.
— Jag tror att min röst hade låtit likadan även om jag hade varit kille, säger Karin.

”Vad då hype?”

En annan del av uppmärksamheten fokuserades på uppmärksamheten i sig själv.
— I den andra intervjun vi gjorde frågade de oss hur det kändes att vara hypade. Var kom det ifrån?! Det gick väldigt snabbt från att vara ingenting till att vara hypade, erinrar sig John.
— Nu kommer det en skiva så nu kommer det inte att heta hype längre. Man kallar ju inte det som skrivs om Irma för hype direkt…, flinar Håkan.
Med debutmini-CD:n ”Focky Focky No Pay” hoppas Honey Is Cool att fler ska upptäcka dem, trots att ingen ser på musiken som en karriär.
— Det är billigare att köpa en mini-CD i affärerna och dessutom lättare att ta till sig låtarna om de inte är så många. Men de är långa… Sammanlagt blir det trettio minuter på sex låtar.
Att Honey Is Cools låtar är långa, runt fem-sex minuter vardera känns inte.
— Det var aldrig meningen att låtarna skulle bli så långa, det bara blev så, enas bandet om.
— Låtarna bygger på kärlek… säger Staffan lite klurigt.

Osynlig video

— Skriv också att vi har gjort en video men att den antagligen aldrig kommer att visas eftersom den är för lång, sex minuter och elva sekunder. Skriv det, bara så att folk vet att vi gjort en, uppmanar John.
Det underliga med Honey Is Cools skiva är att bara en enda låt, ”Georgia”, har figurerat på en demo.
— Det är väldigt skönt eftersom så fort vi har spelat in en låt känns den gammal, säger Karin.
— Vi har inget låtmaterial att luta oss tillbaka på till nästa skiva, därför blir vi alltid tvungna att hitta på något nytt, avslutar Staffan.
Jag ryser vid tanken på vad för roligt Honey Is Cool kan hitta på nästa gång. Med de här människorna vet man aldrig. De vet det inte ens själva, det bara blir så.

Fotnot: Honey Is Cool. har release-party för ”Focky Focky No Pay” på Hemulen i morgon. Och det ska vara en punkt efter gruppnamnet…

HONEY IS COOLS BÄSTA-MED-GÖTEBORG-LISTA

Mårran på studentradion
Krakow
Hemulen
Vår nya replokal
Kompaniet
Skivhugget & Bengans
Skivpriserna
Café Mondo
Kollektivet i Vallda
Silverbullet
Flipperspelen
Soundtrack of our lives