SISTA SKRIKET
BRODER DANIEL:
Saturday Night Engine
(EMI)
4/5
Märkligt.
Jag skulle kunna vara pappa åt pojkarna i Broder Daniel.
Om jag får se kort på deras mammor så kan jag vara mer preciserad.
Och vad har jag att hämta hos en sångare som lånat storasysters mascara och ångest-skrålande undrar vad han ska bli när han blir stor? Vad ser jag hos någon som inte får några vänner på en dans — men som tröstar sig med ”I wanna be Luke Skywalker tonight”? Gå och snyt er.
Ändå sitter jag här och ler ömt åt den enda göteborgsgrupp i modern tid som hypats halvt ihjäl av kissnödiga trendsetters i Stockholm. Med mjukosthjärnan Linda Norrman i spetsen. Vad vi har här skramlande i högtalarna är nämligen en studie i uttryckets betydelse. Ett bevis för att utspel, inlevelse, nerv och myror i byxorna ibland betyder betydligt mer än teknik, slick produktion och vattenkammad instrumentbehandling. När Henrik Berggren är kär, förvirrad och speedad i ”Lost In Love” eller surt lallande i ”Cadillac” smörjer han rockmusikens prostatmuskel. Detta är skit samma, förvirring och revolt i en och samma finniga nuna. Inte vackert, inte enligt gällande kvalitetsnormer — men med en attityd som smiskar min betongröv.
Slå, broder. Slå.
Lämna ett svar