Ibland blir kvällar till dagar.
Dagar borta blir dagar hemma.
Precis så var det det här dygnet.
Stockholm blev Eskilstuna och kvällen med Yvonne började redan på morgonen.

KLOCKAN ÄR inte mycket och egentligen skulle vi varit hos Tobias och Rikard, men där var det tydligen så stökigt att det inte gick att vara, så nu är vi hos Anders i stället. Gårdagens utekväll analyseras, frukost dukas upp och det vanliga morgonsnacket tar vid.
— Kan du ge mig en repa ost är du snäll, Anders? frågar Rikard.
— Visst kan jag det, Rikard, svarar Anders. David, kan du skicka smöret?
— Tack, Anders, säger Rikard.
Här får du smöret, Anders, säger David.
— Tackar så mycket, David, säger Anders.
Och så här håller de på. Vi lyssnar på nya skivan och de verkar nöjda. Det tog lång tid att få fram den, men Henric är övertygad om att det har varit bra. Det gick snabbt i början; Yvonne gick i stort sett från replokalen i hemstaden Eskilstuna till Gino i Stockholm.

SPELNINGEN I STOCKHOLM i februari förra året blev succé trots att det bara var Yvonnes andra spelning utanför Eskilstuna. Den första var på en fest i Nyköping och slutade i katastrof. Vid spelstället upptäckte de att de glömt strömförsörjarsladden och det var bara att vända. Uppskattningsvis tio personer tittade och resten gick. Tobias råkade stampa ur gitarrsladden och stod med gitarren urkopplad resten av spelningen för att han inte hittade den bland allt skräp på golvet.
“Folk drar ju”, ropade arrangören och en vakt beordrade Yvonne att sluta spela. Tobias räckte ut tungan mot vakten och sedan åkte de hem.
— Skivan skulle inte blivit lika bra om vi släppt den tidigare, säger Henric och äter grapefrukt med sked.
— Ska du inte ha lite socker på grapen? undrar Clas. Det blir inte så surt då.
— Sockret är slut, säger Anders.
Henric lackar ur på att lyssna på skivan.
— Sätt på något lattjo i stället. Något som svänger. Sätt på Page.

PÅ KVÄLLEN gör vi dagens goda gärning. Kent, som liksom Yvonne är från Eskilstuna, har välgörenhetsparty. De anordnar en fest där inträdet ska gå till renovering av deras replokal. De band som repar i lokalen, förutom Kent Stefan Sundström och Ingo & Floyd, ska spela. Vi går dit.
Det känns bra att gå omkring med Yvonne. Alla är välklädda och sminkade och ser fantastiska ut. Henric och David sjunger Misfits-låtar på vägen till festen.
Väl inne diggar Clas loss till Walker Brothers och Henric gör bort sig när han inte känner igen Kraftwerks “We are the robots”. Det märks att han tycker det är pinsamt.
Det är mycket folk från Eskilstuna där. Yvonne är där, Kent är där, hälften av Ingo & Floyd är från Eskilstuna och så är också bandet Photogenic som vant minglar omkring på festen. David tycker att det känns som hemma.
Vi kollar in Kent. “Du har lärt mig allt jag kan om att hålla ryggen fri”, sjunger Jocke Berg, och David och Henric kramas.

YVONNE ÄR INTE den sortens band som bara träffas i replokalen. De är bästa kompisar, och det märks. Det finns någon sorts respekt mellan dem som det inte riktigt går att sätta fingret på. Det smittar av sig och det känns som om man vill börja köpa presenter och skicka vykort till dem. Ungefär så.
Tänk om Yvonne hade varit en riktig person. Då hade hon varit den alla tjejer ville vara kompis med och som alla killar var förälskade i. Love.

info
  • Yvonne kom på allas läppar när låten “Drifter” släpptes på tidningen Ultras samlings-CD “Kittenish”.
  • Efter spelningen på Hultsfredsfestivalen 1994 krävde svensk nöjespress skivkontrakt.
  • Deras musik är 80-talsinspirerad, och som referens nämns ofta Joy Division.
  • Omslaget på skivan föreställer en installation från en utställning i Barcelona som Yvonne hittade i en bok.
  • Yvonne har ingen replokal. Har du någon över? Ring!
  • Yvonnes debutskiva släpps 9 oktober. Köp!