Saidiwas har släppt sin andra skiva, All punk cons, vilken skiljer sig rejält från föregångaren. Bandet har influerats av en mängd nya musikstilar och resultatet liknar knappast den klassiska hardcore vi vant oss vid. Texterna är mer poetiska och harmonierar bättre med ljudbilden, men är knappast mindre politiska.
Bandet har bara mognat.
Direkt Aktion träffade Saidiwas när de var ute på turné med Bloodpath i maj. Mötet ägde rum i ett svettigt backstagerum på kafé 44 i Stockholm. Redan avverkade var orter som Sandviken, Oskarshamn, Lidköping och Linköping.
Vi börjar prata om skillnaderna mellan den första skivans mer pamflettartade texter och de nya mer poetiska. Det visar sig ganska snart att bandets sångare — tillika SUF-medlemmen — Erik, inte alls håller med om påståendet:
— Första skivan var mer splittrad. Jag skrev inte alla texterna och bandet hade inte bestämt vad det stod för, så texterna blev lite veka, även om förklaringarna gick mer rakt på sak. På den här skivan är konceptet mer klart och stilen mer enhetlig, berättar Erik som menar att han blivit bättre på att uttrycka sig.
— För mig är det tvärtom så att den här skivan är mer rak på sak som en pamflett, medan den första skivan var mer poetisk. Nu fokuserar vi på ämnen som är mer svarta och vita, där man kan gå på hårdare politiskt.
Sex av tolv låtar på den nya plattan handlar om feminism och saker som rör den antisexistiska kampen. Frågan känns som ett centralt ämne för Erik. Fast han vill inte att det bara blir ett rabblande av detaljer, som att USA:s regering kände till hiv-viruset sedan länge men sket i det bara för att det mest drabbade homosexuella, det är viktigt enligt honom att ha en helhetssyn på sexismen och se kopplingarna till andra förtryck, som till exempel kapitalismen.
— Vi vill se antisexismen i ett mer politiskt perspektiv, inte bara lyfta fram att kvinnor är förtryckta utan också visa på ekonomin bakom kvinnoförtrycket, argumenterar han samtidigt som han berättar att han på sista tiden har tänkt mycket på vilken roll han som man ska ha i den feministiska kampen.
— Jag är ju antisexist, men jag vet inte om det är min huvudroll att stå på barrikaderna och skrika om att kvinnor måste organisera sig. Som kille handlar det mer om att bryta med min könsroll och dekonstruera den.
— Det finns killar som gör tvärtom men då tycker jag att det liknar en form av sexism, ungefär som att kvinnor inte klarar av sin egen kamp, avslutar han resonemanget.
En av anledningarna till att så många låtar handlar om sexism på All punk cons, är att hardcore-scenen i Sverige behöver en ökad antisexistisk medvetenhet. Det finns ganska mycket grabbighet i miljön. Men Erik menar att det händer en hel del, att det finns många positiva tendenser och att man åtminstone i Umeå anstränger sig för att få bort machoskiten.
— Det finns mycket debatt och i södra Sverige har det startats ett nätverk av tjejer som heter Sisterhood, berättar han.
Bandet Saidiwas ser som en av sina uppgifter att politisera hc-scenen, men är också noga med att påpeka att hardcore handlar om att spela musik, ha roligt och turnera. När bandet bildades för två och ett halvt år sedan, så var det det handlade om.
— Det dröjde länge innan vi fick ihop låtar och började spela in. Vi var mer ett gäng hardcore-kids som ville spela i ett band utan så många mer tankar på det hela, berättar Erik, och Anders, en annan av bandets medlemmar, inflikar att det var först med Straight Edge as fuck II 1995 — en samlingsskiva från Umeå-scenen som kommer ut med jämna mellanrum — som det började bli lite ordning på bandets musik. På den tiden fanns det väl ungefär samma band i Umeå som nu, men musiken var mycket mer likartad. Det skulle vara hårt och skrikigt. Nu för tiden är hardcore-scenen mer uppblandad med allt ifrån pop till mer traditionella rockinslag. Kanske är det bara frågan om överlevnadsinstinkt. Att en musikstil inte bara hypas för att sedan dö ut:
— Den musikaliska uppsplittringen av hardcore-scenen kommer naturligt för det är ju varken kul att spela eller gå på spelningar om det inte finns någon utveckling, om det inte händer något, säger Erik, som menar att Saidiwas är ett av de softaste bandet när det gäller musiken, men snarare ett av de hårdare när det gäller attityden. Anders håller med.
— Saidiwas är inte så mycket hardcore musikaliskt, men är det i attityden, säger han.
Men vad står då hc-attityden för? Peter, en annan av bandets medlemmar, menar att ordet förändring är centralt för att förstå vad det handlar om. Erik håller med och tillägger:
— Precis, det är ingen enhetlig attityd där alla vill ha det på samma sätt. Det handlar mycket om att vara ”positive kids” och säga något vettigt, istället för att supa bort sitt liv.