Begreppet ”shoegazing” myntades i början av nittiotalet för att beskriva popgrupper som spelade slamrig men melodiös pop — och stirrade på sina skor när de uppträdde. Malmöbandet The Radio Depts första singel ”Against the tide EP” påminner om den musiken. Och när bandet uppträder tittar sångaren Johan Duncanson ofta på sina skor, vilket mest beror på att han är så blyg. The Radio Dept håller på att spela in sitt första album och ger snart ut singeln ”Where damage isn’t already done” som de lovar blir extremt skramlig.

Medlemmar:
Lisa Carlberg (bas)
Per Blomgren (trummor)
Johan Duncanson (sång, gitarr)
Martin Larsson (gitarr)
Max Weiland (gitarr)

Influenser?
Band som åstadkommer massiva ljudväggar, till exempel My Bloody Valentine på deras skiva ”Loveless”. Den musiken blir som ett rum som man kan stiga in i, en helt egen värld. Samtidigt har de fina melodier.

Favoritskivor?
Arab Straps ”Philophobia”, Nick Drakes ”Pink Moon”, Suicides ”Suicide”, Sonic Youths ”Daydream Nation”, Stereolab ”Peng” och The Jesus And Mary Chains ”Psycho Candy”.

Favoritfärg?
Combatgrön.

Vad handlar era låtar om?
Kärlek och motstånd.

Vilket är det bästa råd ni fått?
Att skita i vad folk tycker är nog det enda råd vi fått, men det verkar korkat eftersom folk hittills har tyckt att vi är bra.

Ert hittills bästa gig?
Vi har bara gjort två spelningar och den första, på Inkonst i Malmö, gick bäst. Nervositeten förstörde ingenting den gången. Jag (Johan) kan bli så nervös innan spelningar att jag mår fysiskt illa. Jag läste att Scott Walker fejkade en bilolycka en gång för att slippa uppträda. Jag förstår honom.

Vad dricker ni före giget?
Rohypnol för att slippa vara nervös… nej, usch, det där lät löjligt. Vi vill ha tre stora danska ölbackar och god vegomat.

Vilken rockhistorisk epok skulle ni vilja besöka?
Brasilien under andra halvan av sextiotalet. Det fanns en massa fantastiska tropicaliaband då, till exempel Os Mutantes.

Vad vill ni skriva en protestsång om?
Muslimskräcken och skenfeminismen.

Favoritackord?
Amaj7.