Klippan, ett litet samhälle i nordvästra Skåne med 10 000 invånare, finpappersbruk och känd brottarklubb. Folkets hus, biograf, tre korvkiosker och därutöver just inget nöjesliv. Fritidsgård saknas. Klippan har högst ungdomsarbetslöshet i hela Kristianstads län.
Från detta Klippan har på ett år sex singelskivor med lokala punk-, pop- och rockgrupper dykt upp, alla på etiketten Kloaak. Och i deras spår har ytterligare en rad nya grupper växt upp som svampar ur jorden.
”Ett skivbolag i varje by” är mottot för verksamheten.
Skivupplagorna har varit små, bara 500 exemplar. Banden har snabbt sålt slut dem och fått igen sina utlägg. Först på skiva kom punkarna Kriminella Gitarrer, följda av reggae-bandet Push, popbandet Torsson och högstadiegruppen Noise från Perstorp.
Nya grupper i Klippan med omnejd är Captain and the Kids, Atlantis, Tors Hammare, Hasse den Vasse och Tegelpumpen, Esso and Petrol Kids…
— Att ge ut skivor i små upplagor är helt i linje med vår filosofi, berättar Anders Pålsson, som under pseudonymen Pål Spektrum är en av de ledande krafterna bakom Kloaak.
Stamkunder
— De små upplagorna gör att vi nästan säkert säljer slut. Så distribuerar vi de flesta exemplaren själva, till kompisar, till föräldrar, till stamkunder. SAM i Vaxholm hjälper oss med försäljningen i landet i övrigt.
— Vi har byggt upp ett register över alla som har köpt skivor av oss. Varje ny skiva erbjuds dem som finns i registret.
Kloaak gör sina inspelningar i en lokal som ligger i källaren till Musikskolan i Klippan. I den enkla lokalen fanns från början bara en fyrkanalsbandspelare, två mikrofoner, diverse förstärkare och en Moog-synthesizer. Med tiden har man utvidgat med bl a en tolvkanals mixer.
Lokalen användes ursprungligen av elever som valt frivillig instrumentalmusik i skolan. Det var på den vägen Anders Pålsson och några kamrater kom i kontakt med studion. Under gruppnamnet ”Kloaak” började man experimentera med elektronisk musik.
— Vi gjorde mycket subtila inspelningar, berättar Anders Pålsson. Sysslade mycket med effekter och stämningar snarare än med vanlig musik.
— Själv kunde jag inte spela något instrument. Så jag tog mej an Moogen. Den behöver man inte kunna spela på i traditionell mening. En Moog har så många inbyggda möjligheter att det snarare rör sej om att behärska den.
Några av medlemmarna i gruppen Kloaak bildade samtidigt ett annat band, Kriminella Gitarrer. Efter att ha repat samman ett tag fick man lust att spela in en singel. Mot slutet av -77 spelade man in ”Vårdad klädsel” i musikskolans källare. Utrustningen var lika enkel som från början, mixningen fick man till exempel göra genom en sångmixer.
Ljudvägg
Ljudet blev därefter.
— Det var efter den insatsen jag började kallas Pål Spektrum, berättar Anders Pålsson. Det är efter den amerikanske skivproducenten Phil Spector. Han var känd för en produktion som kallades ”wall of sound”. Och ”Vårdad klädsel” lät verkligen som en ljudvägg…
Men man gav ut skivan ändå. Det viktiga var inte att göra en skiva som fick bra recensioner eller sålde i miljoner.
Det viktiga är att syssla med vad man tycker är roligt.
— Att ge ut skivor visar att man har självtillit, menar Mats Pettersson, som spelar gitarr i Kriminella Gitarrer.
— Och det är bra. Kanske hjälper man någon att våga göra detsamma som vi gjort.
Gör det själv
— Vårt motto är: ett skivbolag i varje by! Blev det så skulle man få ner hela musiksvängen på en mänsklig nivå. Höll folk på med musik själva, så skulle ABBA inte te sej så märkvärdiga.
— Det är det som är själva poängen. Att man inte låter andra göra allt åt en.
— Samtidigt är det viktigt att hålla distansen. Annars kan man ju komma och tro att det är något stort man håller på med. Och det är det inte. Rock och pop är inte så allvarligt. Det är väl närmast en form av skräpkultur. Men det är roligt och opretentiöst.
Reaktionen från bygden har varit delad. Det är i stort sett bara i skolorna som banden är riktigt kända. Och alla uppskattar inte musiken.
— Dom flesta säger att vi är kass…
— Men Stickys (trummisen i Kriminella Gitarrer) farsa har nog sålt en 20 skivor. Han är stolt över sin son. Han var swingpjatt när han var yngre.
— Inte för att våra föräldrar skulle lägga på någon av våra plattor när dom vill slappna av, menar Mats Pettersson, men dom tycker att det är roligt att vi håller på.
Lämna ett svar