MAZARINE STREET
Thirteen Reasons to Believe
(Fine Tone Recordings)
Betyg: 5

Yes! Det här är Rock. Det är ren och skär spelglädje. Första gången jag hörde Mazarine Street var på Lollipopfestivalen 1996 på scen 3. Alltså den scen som hade det sämsta ljudet under festivalen. Det var så störande att man drog sig för att gå till den scenen för att höra banden spela. Men Mazarine Street var jag såpass nyfiken på att jag var tvungen att gå dit, det visade sig vara klokt gjort för det var en kanonspelning trots ljudet. Eller så var det tack vare ljudet.
På Thirteen Reasons to Believe, som är gruppens andra album, sjunger Malte Holmberg på sitt riviga sätt och tar i så man tror att han ska skita på sig och det blir så bra så det är svårt att sitta still när man lyssnar på skivan. De började med att släppa en EP, Everyday Survivor, som försmak på det kommande albumet Thirteen Reasons to Believe. När jag lyssnat på EPn tänkte jag att de kan aldrig lyckas med att göra albumet så här bra, men så fel man kan ha. Den enda låten på skivan som man kan klara sig utan är One More Day som är en väldigt tjatig låt. Men när jag hör gruppen spela Shake Me så är det inte svårt att tänka på The Doors med Jim Morrison vid mikrofonen.
Thirteen Reasons to Believe är Rock, Soul och Blues i en härlig blandning.