Erik har semester, därför tycker bara Sara i detta nummer.
Har du ännu inte skickat in din Demo till oss? Gör det nu. Erik och Sara lyssnar och bedömer, risar och rosar. Skicka band plus information om er själva till:
Demohörnan, Chili, Vasagatan 52, 111 20 Stockholm.
Vill du komma i kontakt med ett band som du läst om här, ring Pia på telefonnummer 08-791 22 55.

NIMBUS

Betyg: **

Nimbus kommer från Eskilstuna och har spelat tillsammans i två år. Stilen är långsam pop. Tempot är odrägligt slött. Det är faktiskt svårt att hålla sig vaken. Alla i bandet kan spela. fingerfärdigheten är det inget fel på. Men nu måste ni lära er att skriva intressant och inspirerande musik. Emelie Palmström har en riktigt bra röst, bättre än de flesta demoband. Men sången skulle vinna på att inte vara så utdragen. Det låter inte bra att hålla ut på varje ton.

GROOVE PEOPLE

Betyg: ***

Groove People är en liten funkgrupp från Eskilstuna med ovanligt nog endast två medlemmar. Anders och Gustav, som de heter gör allt själva, spelar sjunger och mixar i hop det. Sången är bra och instrumenten med, men ändå är resultatet lite burkigt. Och även om låtarna visst är funkiga och ganska kul, så behöver vissa av dem bli mer dynamiska och få in ännu lite mer höftrullning. Ett tips: Res till Göteborg.
Groove on boys!

LITTER

Betyg: ***

Gruppen kommer från Örebro och består av två tjejer och två killar. Låtarna heter saker som Dogman, Bloody Rain och October. Sångaren David Wikströms röst låter som Fish, den gamle Marillion dåren. Men när jag hör demons första låt tänker jag på U2, inte bara beroende på titlarna utan också själva soundet. Här och där finns pompösa drag och stunder av stadionrock-feeling. Och jag gissar att hon som sjunger har lyssnat alldeles för mycket på Cranberries. Det är inte bra. Trots allt har låtarna bra drag och skulle säkert passa bra att spela live.

ELEPHANTINE

Betyg: ***

Elephantine består av fyra killar från Kiruna som spelar pop. Gitarrerna skramlar och väser. Ibland låter det som gamla indiepoppiga Ride, och ibland skymtas spår av Bob Hund i gitarrerna. Helt färska är inte Elephantine, den bästa låten från demon finns med på en samlingsplatta där också Di Leva sjunger: Jag äter inte mina vänner. Problemet med Elephantine är sången som alltför ofta disharmonierar med resten av musiken och så skulle allt bli bättre om de fick in lite färg i låtarna. De flesta låtar är allt för slätstrukna.