Carola Häggkvist, vår unga stora stjärna, är mycket sparsam med att ge intervjuer. Men för Året Runt gjorde hon ett undantag — vår medarbetare Bo Gunnarsson fick en lång och inträngande intervju med Carola under hennes besök i Japan!

Carola Häggkvist, stjärna och idol över en natt, på turné efter sin första jorden runt-resa med lansering i USA, Kanada och Japan — har inte alltsammans gått för snabbt för att vara bra? I februari i fjol var du en vanlig tjej, och nu…
— Jo, det har gått som på räls. Som tonåring kanske man väntar att jag ska säga att det är som en dröm. Men jag har verkligen jobbat och svettats för det här. Det hade kanske varit enklare för mig om framgången kommit långsammare. Men jag har klarat pärsen!
Ett år som kändis — berätta!
— Jag har haft hemskt roligt och rest väldigt mycket. Men allt som glimmar är inte guld.
— Jag kunde inte föreställa mig att det skulle vara så fysiskt och psykiskt påfrestande att vara i blickpunkten. Att hela tiden höra om sig själv, tvingas prata om sig själv… Ibland har man lust att hoppa ur sitt skal och försvinna. Då är det skönt att få komma till Gud för att söka trygghet.
När du nu går från en succé till en annan — förlorar du inte proportionerna och förmågan att se din begränsning som artist?
— Nej, jag ställer större krav på mig själv som artist än någon annan gör. Jag ger mig inte på någon uppgift som jag inte tror mig kunna klara av. Jag tackade till exempel nej till att vara med i Melodifestivalen i Sverige 1982. Jag ville vänta — och 1983 gick det ju perfekt!
Du förväntas alltid vara söt och leende. Är inte det svårt?
— Jo, självklart. Men jag har mina motgångar. Det har gjort mig stark.
— Som alla 17-åringar kommer jag också in i svåra perioder där humöret går upp och ner. Jag har en hård press på mig. Alltid stora krav, måste ständigt vara på topp, ge mitt bästa och bjuda på mig själv.

FÖRSÖKER VARA SIG SJÄLV

Hur klarar du av all denna uppmärksamhet?
— Det är skoj när folk visar att de gillar mig och mina sånger. Ofta är det mycket roligt när de spontant tar kontakt. De flesta är förstående, blyga och finkänsliga — men naturligt nyfikna. Jag känner bara deras blickar, hör hur de viskar och ser pekande fingrar.
— Jag är alltid iakttagen men försöker vara mig själv. Jag kan gå genom Kungsträdgården i Stockholm utan problem, men om jag stannar till så blir det genast en folksamling. Skriver jag en autograf så kan det bli hundra.
Har du förändrat dig under det här året?
— Ja, det har jag. Folk i min omgivning tycker att jag blivit en mognare och starkare människa under detta år.
Under alla år som barn har du fått höra av släkt och vänner hur gullig, duktig, söt och fin du är. Hur klarar du av allt beröm?
— När jag var liten blev jag förstås glad för det, för det är alltid roligt att få beröm.
— Det var roligt när mina mostrar sa att jag hade rätt utseende eller fin röst för att bli artist. Jag har aldrig upplevt att någon knuffat på och hetsat mig. Det är jag själv som satt upp måltavlorna!
Du blir alltmer kritisk mot massmedia?
— Ja. jag känner mig ofta utnyttjad. Det är klart att jag lyssnar på kritik, men rubrikerna är ofta sanslösa. Ena dagen är man toppen och nästa dag är man botten. Läsarna får en märklig uppfattning om vem man är.
— Själv läser jag inte mycket av det som skrivs om mig. Men det händer att det gör mig illa.
— Det är klart att jag har nytta av publicitet, men det måste finnas gränser. Pappa har rätt som bromsar nu. Han vill mitt bästa. Jag skulle bli dum i kolan om jag gav intervjuer till alla tidningar och bara snackade om mig själv.

ALDRIG ÅNGRAT SKOLAVHOPPET

Har du någon gång ångrat att du hoppade av skolan?
— Nej, aldrig. Ibland saknar jag gemenskapen i klassen: Men jag har ju så många nya vänner nu och ingår i ett team som jag helt litar på. Om jag gick tillbaka till skolan så skulle jag genast längta ut till yrkeslivet i alla fall. Jag saknar varken matematik eller fysik…
— Men jag har återupptagit språkstudierna och tar nu lektioner i engelska. Jag vill fortsätta att utveckla mina språkkunskaper.
— I stället för musiklinjen på Södra Latin gick jag SESG:s Bibelskola i höstas och det var verkligen nyttigt och uppbyggande.
Har du kontakt med dina gamla klasskamrater, kan du umgås med dem nu?
— Jag skriver till några när jag är utomlands, men det blir inte tid att mötas så ofta. Jag är så jäktad att jag inte har tid att träffa de vänner som jag inte känner så väl. Därför slipper jag också lycksökare som vill sola sig i glansen.
— De vänner jag har kan jag lita på, de stöttar upp mig i alla väder.
Har du aldrig känt dig lurad eller manipulerad?
— Nej, aldrig av mina närmaste! Men jag tycker inte om när giriga människor vill tjäna pengar på piratförsäljning av kassetter, halsdukar, T-shirts och annat…
Känner du någon oro för att inte orka leva upp till de förväntningar som ställs på dig?
— Det finns en del unga artister och idoler som inte orkat med rampljus och kändisskap. Men jag tror att jag vet hur man klättrar över murar, även om de känns som om de vore 100 meter höga. Jag har lagt mitt liv i Guds händer och det är skönt att veta att han inte tar mig in i situationer som jag inte klarar av.

BIBELSTÄLLEN SOM GER TRÖST

Var hittar du tröst i Bibeln?
— Mitt favoritcitat är 23:e psalmen i Psaltaren:
Herren är min herde,
mig skall intet fattas,
han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
Då jag skulle uppträda i Melodifestivalen i Malmö förra året slog jag på måfå upp Bibeln och stannade då vid Ordspråksboken, 3:e kapitlet, verserna 1-6, där det bl a står
”Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.”
Har du någon favoritpsalm?
— Ja, psalm 476, Sommarpsalmen av C D af Wirsén:
En vänlig grönskas rika dräkt
Har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
De fagra örtesängar,
Och solens ljus
Och lundens sus
Och vågens sorl bland viden
Förkunna sommartiden.
Du har sagt att din nästa pojkvän måste vara kristen?
— Ja, det är viktigt för mig att vara nära Gud. Det är han som ger mig styrka. Om jag är tillsammans med en pojke som inte tror på Gud så kan underhållet av tron komma i kläm.
— Även om man har en stark tro så finns det ju en ond makt som vill förstöra tron.
— Vi ber inte tillsammans på morgnarna. Han sitter hemma på söndagarna och väntar på att jag ska komma från kyrkan. Det är inte den gemenskap som jag är ute efter.
— Jag hade en pojkvän ett helt år, men jag förstod att det var ohållbart när jag inte kunde tänka på framtiden och på äktenskap. Vi hade inte samma mål och det fanns ingen orsak att fortsätta vara tillsammans.

SÄKER PÅ SIN TRO

Men om du blir riktigt kär i en kille som inte är kristen?
— Alla, även jag, kan drabbas av plötsliga förälskelser. Men jag vet vad jag vill. Och jag vill inte vara tillsammans med en pojke ett år för att sedan göra slut. Jag nöjer mig inte med ett äktenskap som ”håller” utan jag vill ha ett lyckligt samliv. Då fordras det att man har samma inre övertygelse att bygga på.
Känner du till andra religioner i världen?
— Inte mer än jag lärt i skolan. Nej, jag tycker att jag funnit mitt. Jag är inte intresserad av de andra lärorna. Jag är säker på mitt.
Kan du förstå bröderna Herreys religion?
— Jag vet alldeles för lite om mormonkyrkan för att kunna uttala mig om den.
Du tjänar mycket pengar, men vad gör du av dem?
— Vi har bildat ett aktiebolag med fem anställda. Bolaget förvaltar pengarna och från bolaget får jag min månadslön.
— Jag har inte ändrat mina ekonomiska vanor särskilt mycket. Frånsett att jag i dag måste köpa scenkläder, mer kosmetika och sådant som mitt jobb kräver.
De unga svenska tennisspelarna Mats Wilander, Stefan Edberg och andra flyr Sverige av skatteskäl. Vad tycker du om det?
— Jag föstår dem. Absolut gör jag det. Tråkigt att man måste, men man vill ju ha lön för mödan. Jag är heller inte främmande för tanken.
— Jag vill bo kvar i Sverige, men jag tycker att det är fruktansvärt att skatterna ska tvinga folk att flytta.

VILL GIFTA SIG OCH FÅ BARN

Du tycker inte att du tjänar pengar alldeles för lätt?
— Nej, absolut inte.
Du tänker köpa ett nytt hus nu?
— Ja, vi letar. Vi bor i ett kedjehus med insyn från gatan, både i kök och sovrum. Jag längtar till den dag då vi kan flytta in i något som ger oss ett privatliv.
Vad önskar du dig av framtiden?
— Jag vill självklart lyckas med vad jag ger mig in på. Jag vill skaffa mig en bred publik och bygga upp en bra ekonomi. Jag vill gifta mig och skaffa familj. Jag älskar att resa.
— Den närmaste tiden ska jag inrikta mig på den japanska marknaden och på Norden. Många andra länder är intresserade — som Italien, Holland och Kanada. Men vi tar en sak i taget.
Har du något emot ett samboförhållande före äktenskapet?
— Ska man leva efter Bibeln så går det knappast.
Du är inte intresserad av kvinnosaksfrågor?
— Jag anser att mannen ska vara huvudet eller klippan i familjen, där kärlek och gemenskap råder. Om sen killen städar och diskar så är det väl bra. Så har det varit i vår familj.
— Enligt Bibeln ska kvinnan behaga sin man och mannen ska älska sin hustru över allt annat. Då går det ju jämnt upp, ingen är underordnad den andre.
Är du inte alltför ung för att tänka på äktenskap?
— Jag är mogen nog att tänka på äktenskap, men det dröjer nog ett tag…
Kan du kombinera äktenskap och artistkarriär?
— Varför inte? Jag längtar efter att bilda familj och den är självklart viktigare än karriären. Allt hänger på omständigheterna, men jag hoppas kunna klara bådadera.
Vad tror du att du ger dina fans och beundrare?
— En svår fråga. Jag vill tro att jag ger dem en positiv syn på livet. Livsglädje. Ungdomen i dag har problem och söker efter ljus och hopp. Jag hoppas kunna vara ett föredöme. Kanske kan jag visa dem vägen till Gud.
— Jag är trygg, har en inre glädje och vill dela med mig. Jag blir glad när folk säger att det lyser i mina ögon, för jag vill sprida glädje. Många unga lever i en andefattig miljö.
Du har ditt på det torra, du är symbolen för framgång och succé. Har du märkt några tecken på avundsjuka?
— Det finns ungdomar som tycks avsky mig för att jag lyckats.
— Avundsjuka är Sveriges svaghet. Här verkar det vara fult att lyckas.
— Jag tycker att det är tråkigt när jag hör folk klaga på det jag gör. Jag vill ju bara sprida glädje.
En undersökning nyligen avslöjade att mer än hälften av ungdomen i Sverige nu tror på Gud. Har du någon delaktighet i den uppgången?
— I Sverige har vi alltid trott på Gud, tror jag. Vad som är nytt är att allt fler unga nu vågar erkänna öppet att de tror. Kanske har jag med min bibel och öppenhet bidragit till att ge dem mod att erkänna sin tro. Det är en andlig väckelse på gång.