Rolf Göthberg, 26 år, är en jur stud, men sedan i höstas har han lagt studierna på hyllan ett tag för att se till att Stockholms Universitet 30 000 studenter har något att göra på fritiden. Han är nämligen programutskottets ordförande.

Vad har du för utbildning?
Jag har tagit studenten och sen har jag några års juridiska studier. För jobbet som programchef började jag förkovra mej redan 1969, då jag började som marskalk här på kåren, och 1970 blev jag programassistent.

Vad innebär ditt jobb?
Jag planerar danskvällar på Kåren och bokar band, artister och diskjockeys. Och sen hyr jag filmer för våra filmaftnar, och kontaktar personer för föredrag eller debatter.

Är du lämplig för jobbet?
Ja, det kan jag väl knappast avgöra själv. Vi är ett gäng amatörer här på Kåren, som tycker det är skoj att jobba med programverksamheten.

Efter vilka principer väljer du artister till Kåren?
Jag vill ha aktuella och duktiga orkestrar, men även lite udda okända artister. Visserligen är inte Kåren ett affärsdrivande företag, som måste gå med vinst till vilket pris som helst. Snarare är det så att programutskottet förvaltar den halva miljon, som är vår omsättning. Det blir lätt att man hela tiden tänker “går det hem?” när man väljer artister. Jag skulle vilja bjuda på mycket mer utländskt, men det är ju den bedrövliga artistskatten som stoppar dom besöken. Nu är det bara stora band som kommer hit och dom har jag inte en chans att kunna ta emot på Kåren.

Vilka är dina egna favoriter?
Country. Jag är helt galen i country och vore det möjligt skulle jag vilja ha hit Jimmy Rodgers. Men han dog 1933 i New York.

Har studenter annan smak än andra ungdomar i samma ålder?
Nej, det tror jag inte. Förr var det säkert så. När det var märkvärdigt att plugga, men att påstå att studenter har annan smak nu för tiden det är nonsens.

Vilken artist skulle du helst vilja se på Kåren?
Bob Dylan.

Vad gör du om tio år?
Ingen aning. Men jag är inte kvar på Kåren i alla fall. Kanske läser jag boken 1984.

Är du musikalisk?
Nej, det kan jag inte påstå. Som barn terroriserade jag grannarna med att ihärdigt spela saxofon. Men numera har jag övergått till ett stilla knäppande på gitarr eller banjo.

Är du en makthavare?
Ja, på sätt och vis. På Kåren har jag en hel del att säga till om. Jag har beslutanderätt och får även ta ansvar för vad jag beslutar. OK, vi jobbar i grupp här, men det är alltid en som måste ta ansvaret.