De fyra behandlade grupperna var de som medverkade på Svensk Pop. Plattan kunde ha blivit ännu bättre, men vid tiden för plattans utgivning hade Kommissarie Roy knappast hunnit kasta blöjorna.
I Kommissarie Roy hittar vi före detta och nuvarande Wilmeriten Thomas Holst, ett låtskrivargeni med rötterna i Klippan. Han hade spelat sedan slutet av 70-talet och lär vara med på en av de allra första Klippanskivorna, Mizz Nobodys “Gania”. Denna skiva (som jag inte har hört) lär dock lämna så mycket övrigt att önska som det är möjligt och om man pumpar honom angående hans medverkan blir svaret:
— Nja, jag var nog med men det måste ha varit långt bak i ljudbilden.
Hans fortsatta karriär lämnade dock betydligt fler höjdpunkter efter sig och historien om hur Kommissarie Roy bildades tar oss än en gång in på inavelns område. Holst får själv berätta historien:
— Våren 1980 lärde jag och Michael Nemeti känna Hans Dalén (där var det igen). Vi fann att vi gillade samma musik. Vi engagerade även Mikael “Hydda” Persson. Under en spelning träffade jag Kiddie. Vi hade varit barndomskamrater och på något sätt satt han plötsligt bakom trummorna. Det lät skitbra med en gång och under en ettårsperiod gjordes en del inspelningar i studion.
Dessa inspelningar ledde så småningom fram till Kommissarie Roys debut-LP i december -81 och detta är väl nästan ett sånt tillfälle då orden sviker en.
För många skulle säkert plattan framstå som tämligen amatörmässig och det är precis vad den egentligen är med sin halvfalska genomträngande sång och sitt raspiga sound. Det går dock inte att komma ifrån att varje låt är ett litet mästerverk i sig och att man skulle kunna göra en bild av varje låt och hänga upp dem som konstverk.
Texterna förtjänar en egen kommentar. De är fyllda av humor och självdistans. Samtidigt speglar de på ett mycket inträngande sätt en 18-årings tankar. Det enkla och självklara är oftast det som är svårast att sätta på pränt.
Här finns till exempel låten “Söndag” som på ett exakt sätt beskriver den ångest som man känner inför veckans tråkigaste dag. “En Annan Dag” tar oss med till ännu ett av de trista och nertryckande jobb som många unga tvingas ta. Bäst är ändå “Caroline”, en hyllning till prinsessan av Monaco.
Holst beskriver precis känslan av att bläddra i morsans veckotidning och veta att hon (inte morsan, alltså) både är nära och ändå så långt borta.
Dessa texter kräver en analys från textförfattaren själv, men man vet på något sätt att det inte går att finna något svar. Allt är ju egentligen självklart och det konstaterar även Holst:
— Allt är självupplevt och jag upplever varje låt med härlig nostalgi. Idag skulle jag aldrig skriva sådana texter. Vi var dessutom väldigt unga och man kan väl inte vänta sig stordåd när det gäller texter i den åldern.
Man finner en hel del Torssoninfluenser och jag frågar om detta stämmer:
— Självklart! Vi var mycket inspirerade av Torsson och man såg upp till dem. Alla grupper i Klippan gjorde det. De hade ju placerat orten på Sverigekartan.
Musiken pendlar mellan vild rock och geniala poplåtar och det finns givetvis mycket som går igen. Mest frapperande är kanske “Storlek 48”, där Holst delar kompositörsskapet med en viss Norstedt. Det bör vara Errol Norstedt, mer känd under namnet Eddie Meduza. Hur kan detta komma sig?
— Jag skickade faktiskt ett brev till honom. Han bodde utanför Klippan på den tiden. Tyvärr fick jag aldrig något svar från honom på min förfrågan men tog ändå med låten. Än har han inte hört av sig med krav på royalties…
Här finns även andra stölder bland annat “Ge Mig Mer”, som New York Dolls gjorde. De har i sin tur tagit den från Bo Diddley. Att plattan är fylld av kärleksfulla lån gör inte ens Holst någon större hemlighet av:
— Här finns ohyggligt mycket stölder. Vi var mycket oseriösa. Det skulle bara handla om rock’n roll i dess mest positiva bemärkelse.
Och det är bara att hålla med. Plattan är en kick för vilket dåligt humör som helst. Ansvarig för produktionen är bland annat en kille vid namn Chuck Deluxe och det blir Christer Lundahl (från Torsson) på svenska. De flesta av låtarna producerades dock av Mats P. och inspelningarna gjordes under lång tid. Därför finns det en hel del skillnader i ljudbilden.
Strax efter LPn utökades gruppen med Kristian Ask (från Noise) på sång. Holst var trött på att sjunga och alla tyckte att de behövde en “riktig” sångare. Ask var dock bara medlem ett halvår och medverkade aldrig på någon skivinspelning. Och när vi är inne på ämnet skivinspelningar kan vi tyvärr konstatera att det bara blev två till. Det var på samlingsplattan nummer två, En Flugskit I Kosmos (-83) med låtarna “Flickorna På Taket” och “Se, Han Lever!”.
Plattan blev dock en besvikelse (försäljningsmässigt sätt). Den var i och för sig ganska bra, men problemet var nog att här inte fanns så många nya grupper. Det mesta bestod av hopsamlade hobbyprojekt som Asalångastockar och Apostlarna.