S.P.O.C.K är tillbaka med en ny skiva, och jag Björn låter min krönika stå tillbaka till förmån för en »Eddie Bengtsson intervjuar Alexander Hoffman«-artikel. Läs om vad S.P.O.C.K gillar och inte gillar.

NI SOM KÄNNER MIG tycker kanske att det är litet konstigt att just jag, av alla på Novelty, blev utvald till att skriva om S.P.O.C.K. Det tycker jag också. Rimligtvis borde det här uppdraget ha gått till någon annan. Någon som vet något om bandet, någon som sett dem live, någon som lyssnar på synthpop, någon som Martin…
Men Martin kunde tyvärr inte ta den här intervjun. Han var nämligen tvungen att gå i skolan. Vad gör då redaktör Peter? jo, han ringer och väcker Björn klockan halv sju på morgonen och lämpar över hela ansvaret. Eftersom jag är en snäll och harmonisk person bad jag inte redaktören att dra åt helvete, trots att han väckte mig efter bara fyra timmars sömn. Jag gick istället upp och försökte förbereda mig.
Några timmar senare satt jag mittemot bandet på ett fik i Gamla stan och visste inte vad jag skulle fråga om, eller varför jag skulle göra en intervju med dem. Som tur var visade sig rymdpoparna från Vulcan vara både trevliga och pratsamma, särskilt Alexander Hoffman som glatt pratade på om Tysklandsturnéer och Japanlanseringar. När jag sedan hade slut på frågor och intervjun började stagnera, räddade Eddie Bengtsson mig genom att plötsligt ta över intervjun.
Med en sked som improviserad mikrofon börjar han ställa frågor till Alexander.
Vilken var den senaste plattan som du köpte? frågar Eddie.
— Min senaste köpta skiva var faktiskt »The Ultimate Jimi Hendrix Experience!«. Vi i bandet har en väldigt bred musiksmak. Den gamla 70-80-tals synthen har vi alla i våra hjärtan. Men vi gillar även speedmetal som Metallica och även soul och blues, svarar Alexander.
Du säger att du gillar speedmetall och Metallica, köper du sådana skivor?
— Nä, men jag kan höra det på radion och tycka att det låter fräckt.
Lyssnar du på någon klassisk synthmusik?
— Nej, jag hatar den. Jag är bara med i S.P.O.C.K för pengarnas skull.
Menar du allvar!?
— Nej.
Vad kallar du din egen musik?
— Elektronisk Synthpop. Nej, förresten jag ändrar mig! Rymdpop, elektronisk Rymdpop!
Har ni haft något särskilt koncept på den nya plattan?
— Va? Alexander tittar förvånat på Eddie och tar sedan upp en annan kladdig sked och returnerar frågan till Eddie. Eddie svarar dock att här är det minsann han som intervjuar. Alexander påpekar att det faktiskt är Eddie som har skrivit musiken till plattan och att han om någon borde veta svaret på sin fråga.
Ja, men det är dig jag frågar nu.
— Tidigare var det så att vi spelade in en platta så fort vi hade tillräckligt med material. Men nu har vi försökt hålla ihop det lite mer. Vi skrev låtarna under en bestämd tidsrymd och var mycket influerade av obskyr 70-tals synth. Som till exempel det franska bandet Space som hade en hit med låten »Magic Fly« och ett jävligt fräckt band som hette Rocket, de var synthvärldens motsvarighet till Kiss, med djävulska dräkter och silverfärgade huvuden. Den nya plattan kommer låta mer 70-tals synth än 80-tals synth.
Många har saknat den mörka rösten som du använde på era tidigare låtar. Kommer den tillbaka?
— Nej, inget mässande. Vi är så ärliga och öppna av oss så jag sjunger med min normala röst, jag är faktiskt Alexander och ingen annan.
Ni tror inte att ni har blivit för stora nu och förlorat er undergroundstämpel? Kommer folk tycka att ni blivit för kommersiella?
— Tyvärr är det ju alltid så. Tidigare var vi ju litet mer av ett kultfenomen, men nu när vi börjat sälja lite skivor är det populärt bland vissa människor att hoppa på oss och säga att det vi gör är skit. De tror att om de säger såna saker så blir de coola och får kompisar… men det får de inte i alla fall. De sitter nere i Ystad, har inga kompisar, skriver för nån konstig blaska och deras enda sexuella nöje är att smyga in på Statoil och tjuvläsa FiB-Aktuellt!
— Vi gör samma sak som vi alltid har gjort och om man vill kalla det kommersiellt kan man väl göra det. Men det viktiga är att vi gör det vi vill göra. Vi kompromissar inte.