Det var i slutet av juli jag och Partille-bandet 3 Miles From Here skulle träffas för en pratstund. De skulle ha en spelning i Bältespännarparken (Göteborg) veckan därpå och jag fick en demokassett att lyssna igenom. För er som aldrig har hört dem kan jag påpeka att det låter som en korsning av Depeche Mode och Front 242.
Den vanligaste frågan ni får är väl hur ni har kommit fram till ert originella namn?
Anders: “Ja, det har vi funderat mycket på själva faktiskt!”
Albert: “Det var jag som fick en idé, en vision liksom. Det är ju ett sådant namn att man gör sig en bild av någonting när man tänker på det.”
Har ni någon uppdelning i arbetet — att en skriver musiken och en annan skriver texterna osv?
Albert: “Nej, vi är väldigt individuella egentligen. Någon får en idé som han sitter och jobbar med och får till slut en grund. Sedan kommer någon annan och tillför den grunden någonting som gör att det blir en bra låt — det är oftast så vi jobbar. Vad gäller texter så är det väldigt olika.”
Anders: “Ibland sitter vi alla tre och tragglar hur länge som helst.”
Albert: “Ibland om man skriver ensam och får inspiration kan man skriva en text på 5-10 minuter.”
Repar ni ofta?
Albert “Det är frågan om man kan säga repar egentligen. Vi jobbar med vår dator och sequencer i studion — det är ingen riktig studio, utan det är så att säga där vi gör vår musik.”
Vilka band har inspirerat er att göra den musik ni gör?
Anders: “Det blir så att allt man hör influerar en hela tiden.”
Albert: “Vi lyssnar inte bara på synth; det är bara Anders som är ren ‘råsynthare’!. För ett par år sedan var det så för mig också, men nu lyssnar jag väldigt mycket på rock och sådana grejer också.”
Har ni något budskap till publiken? Politiskt kanske…
Albert: “Vi är inte speciellt politiskt engagerade, utan har andra budskap.”
Anders: “Det varierar från sak till sak…”
Albert: “Ja, det är ju inte så att hela det arbete och all musik vi gör handlar om. en sak, utan vi tar det som faller oss in. Det är allt från världssituationen till djupt egoistiska saker.”
Vad handlar “Heroes” om?
Albert: “Den handlar väldigt mycket om individualism, att man ska våga tro på sig själv och sina illusioner och våga vara lite irrationell.”
Är singeln det enda officiella ni har gjort?
Johan: “Ja, vi spelade in den för ett år sedan och släppte den i slutet av december -89”
Hur länge har bandet funnits?
Albert: “Två och ett halvt år ungefär. Fast inte med samma uppsättning som vi har idag. I början prövade vi lite andra sångare, men så hittade vi ingen och jag fick sjunga. Med den här uppsättningen har vi spelat i drygt ett år.”
Vad lägger ni ner mest tid på och vad tycker ni är viktigast?
Albert: “Det viktigaste är helhetsintrycket. Har man en bra låt och en dålig text, så koncentrerar sig folk på den dåliga texten och tycker att låten är skitkass. Allt ska liksom passa ihop.”
Anders: “Men det viktigaste är nog musiken. Det finns ju himla bra låtar som har hur dåliga texter som helst.”
Albert “Jo, i och för sig kan man egentligen sjunga ‘havregrynsgröt’ hela låten, bara sången är bra.”
Anders: “Sången är egentligen som vilket instrument som helst.”
Ni har ju spelat på bl.a. valvet förut. Hur känns det inför er spelning nästa vecka i förhållande till de tidigare?
Albert: “Det blir liksom så nervöst när det är ett stort ställe man spelar på. Det är betydligt lättare att spela på ett litet ställe, där man har publiken alldeles bredvid sig och kan titta dem i ögonen så att säga. Vi har ju spelat i idrottshallar och då står man där uppe på scenen med publiken jättelångt borta. Det känns så opersonligt och man känner sig så utstuderad och utpekad.”
Hur fick ni möjligheten att spela i Bältespännarparken?
Albert “Det är så att vi är medlemmar i en musikförening och det är de andra banden som ska spela där också.”
Johan: “Musikföreningen Bävern…”
Anders: “Vi har varit med och hittat på det namnet!”
Var det även genom den ni kom med i “City Nytt”?
Johan: “Nej, det var en kompis till mig som fick reda på att man kunde komma med där om man skickade in några låtar och lite information. Så journalisten lyssnade på singeln och skrev vad han tyckte — ungefär ‘Jag gillar inte synthmusik, men det här var dåligt!'”
Vad tycker ni själva om för musik?
Albert: “Under min tid som skivkonsument har jag mest lyssnat på Depeche Mode och diverse synthmusik — Front 242, tidiga Nitzer Ebb och sådant där. Men nu har det brett ut sig. Jag lyssnar väldigt mycket på rock — Cure, The The, Clash, The Mission — ja, den typen av rock där det inte är frågan om en massa instrumental teknik. Och på sistone har jag även lyssnat mycket på brötig rock som Ministry…”
Anders: “Jag är lite mer åt det klassiska synthållet. Laibach är exempelvis inte dumma och även ‘snällare’ saker som Depeche Mode och Art Of Noise är bra. Och så de gamla klassikerna Nitzer Ebb och Front 242. Ibland även sånt som Jarre; inte för långa stunder, men en liten snutt ibland kan ju vara trevligt… Och sen så har jag börjat lyssna på en hel del hip-hop och sånt elände som man prackas på överallt av olika medier.”
Johan: “Jo, det är jag som lyssnar på allt, om man säger så. Hårdrock har jag slutat med i alla fall (skratt). Jag lyssnar faktiskt på soul ibland och det beror på att jag har ett soulband vid sidan av det här. Det är bara jag och så en tjej som sjunger, men det är bara typ en hobby. Klart, det här är ju också en hobby, men det där är ännu mer hobby… halvhobby kanske…”

(Singeln “Heroes” går att beställa från Strange Arts Prod. 27:- på Pg. 480 83 10 – 9)