RND — Demo

RND bildades sommaren ’88 ur resterna av Sound Manufactures och Red Conflict. Demon innehåller 6 låtar, varav två äldre som skiljer sig markant från de övriga. De äldre är en blandning av Nitzer Ebb med distad sång och samplingar från filmen om atombombs-sprängningarna vid Bikiniatollen. Den filmen känns smått uttjatad när så gott som alla demos innehåller samplingar från den.
Det nyare materialet är dock betydligt intressantare. Det är en slags hitech-musik, helt baserad på ljud och rytmer. Det förvånar mig hur fängslande musik kan vara även utan melodier. Här har man skapat lyssningsbar musik på idel dataspelsljud och andra elektroniska missljud.
Efter ett par lyssningar fastnar faktiskt alla små blirpar och effekter. För ett ovant öra kan den här musiken te sig totalt meningslös och därför tror jag att den gör sig bäst på dansgolvet och inte hemma i stereon.
Det finns ingen anledning att gå närmare in på den här demon då de verkar behärska det mesta på den tekniska sidan. Mixningen är så gott som perfekt och det känns konstigt att det inte är en skiva. RND har hittat sin egna nisch på den svenska syntscenen och det är förvånande att man inte hört av den mer.

Kontakta:
Fredrik Idestam-Almquist
Leksandsvägen 16A
191 71 SOLLENTUNA

SCENE OF RITUAL — ”Official Paranoia”

Oj Oj! Det rinner ärtsoppa ur högtalarna. Det är tjockt och grötigt och piffat med cut-ups och distad sång och faktiskt ganska välsmakande. Man behöver inte vara speciellt orienterad i syntmusik för att höra hur amerikanskt det här bandet låter. Att påstå att de plagierar Ministry eller Skinny Puppy är fel, men soundet är inte unikt. Demon innehåller fyra låtar som alla håller god kvalitet men är lite väl lika varandra.
Tyvärr är det sämre med mixningen. Syntarna flyter ut i ett hav och basarna blir lätt röriga. Tyngden är inte att ta fel på och den är nog deras styrka, men gränsen mellan tyngd och gröt är ibland minimal. Tyvärr har sången också kommit lite på avvägar och ligger mest och mumlar tillsammans med basljuden så jag inte har förstått ett smack av deras texter. Anledningen till att ha distad sång brukar oftast vara att dölja sin dåliga röst eller sina texter men det här bandet påstår att dist ger rösten en alldeles speciell klang som passar in i deras musik. Jag tycker nog ändå att sången skulle lyftas fram en aning och helst vara utan dist.
Ska man sammanfatta demon i korta ord tycker jag den låter lovande. Bandet behöver bara komma ut och spela och pröva sitt material och utvecklas en aning.

Kontakta:
SCENE OF RITUAL
Skånevägen 53
232 54 ÅKARP

MONUMENT 22 — ”Demo”

Går det att blanda Laibach och Nasa? Det här bandet från Furulund gör åtminstone ett bra försök. De är väldigt svårplacerade för ena stunden låter det krigsfilm à la Laibach och plötsligt slår det över till mjuka tongångar i stil med Nasa. Här vill jag lägga in ett tips till alla er som funderar på att skicka en demo till New Life. De här vännerna skickade sin demo på ett Alme-band och jag hoppas att det är det sista Alme-band vi behöver ta emot. (Man har inte höga tanka om sin musik när man skickar den på ett Alme-band) Nog om det.
Monumemt 22’s demo innehåller ett gäng låtar som är tillräckligt varierade för att man inte ska blanda ihop dem. Demon har inte någon direkt proffsig touch men låtarna har något som gör att man vill lyssna på dem om och om igen. (till skillnad från de flesta demos jag fått). Trots att de använder sig av distad sång får man ut det mesta av deras texter som ovanligt nog handlar om så depressiva saker som ensamhet. Utan att var alltför stygg vill jag påstå att det här bandet behöver en kraftig ansiktslyftning för att locka lyssnare. Med det har jag inte sagt att de är ointressanta, tvärtom!

Kontakta:
MONUMENT 22
Kungsgatan 62
244 02 FURULUND