KUMIKAMELI
“Joppe Karhunen”
(Promosingel)
***(*)

Som ni kanske läst i artikeln kommer Kumikameli från Joensuu i Finland. De har spelat tillsammans sedan december 1986 och har hunnit att spela in två LP och fem singlar.
Petteri Kukkonen hoppade av och blev skogsingenjör istället. Joppe Vento tillkom och har nu tillsammans med de övriga i Kumikameli alltså åstadkommit singeln “Joppe Karhunen” (Joppe Lillbjörnen). Själva låten börjar någorlunda stillsamt. Basen och trummorna är återhållsamma medan orgeln/keyboarden spelar en riktig retsam melodi. Så här långt känner jag mig inte speciellt överraskad, det hederliga Kumikamelisoundet sitter i. Men plötsligt mullrar det till och en kraftigt distad gitarr får mig att hoppa högt. “Olen hävittäje-ässä”, ryter sångaren och ett roligt punkstuk med melodikänsla överöser lyssnaren.

“Kokar eldbuljong som jag släpper ner vid badstranden. Offrar min gudomliga dryck, fiskarna kommer upp på det torra. Hinkvis tar jag fiskarna och säljer dem som gasmasker till folk”.

Just när musiken är som mest uppskruvad, avtar öset lika hastigt som det började och den retsamma orgelmelodin börjar åter igen. Men lugnet varar inte länge, ännu en gång dras tempot upp. Gitarren och sångaren vrålar ikapp, men avtar snabbt och låten avslutas. Spännande, men inte det bästa Kumikameli åstadkommit, tyvärr. Att Kumikameli är bäst som liveband påvisas ännu en gång när jag spelat b-sidan. Den är långt ifrån punkig, snarare tango-influerad och spelas väldigt varsamt, nästan som en gonattmelodi. Men texten är lika knasig som vanligt. Den handlar om en “ful ankunge”, som skriver hemliga brev innehållandes en näsa och ett par öron, antagligen till flickan han är kär i. Så luras inte av att låten är snäll, för texten är snaskig minst sagt. Det som är det stora dilemmat är att Kumikameli sjunger på finska, vilket inte är så lätt att förstå, om man då inte har vissa kunskaper förstås. Men det är ändå en viss charm över det och jag skulle garva ihjäl mig om det sjöng på finskbruten engelska.