Karlskrona kan bli en rockstad att räkna med i framtiden. Efter NAM-NAMs framträdande i Guldslipsen har det skett en förnyelse i musikföreningen NOISE. Andra band kan följa i NAM-NAMs spår. Band som Profan, Relik, Komplex, 39 Steg m fl kan också få chansen att nå ut med sin musik till en bredare publik.
I Blekinge ligger Karlskrona som är mest känt för sin ryska ubåt, sin fiskarkvinna med för stor ända, Rosenbom och flottans käcka gossar. Kommunen med sina 60.000 invånare ligger vid kusten och den blekingska skärgården. Man förleds lätt av dess idyll och man glömmer lätt att det är en stad i kris.

Hög arbetslöshet

Arbetslösheten har antagit stora proportioner och apatin har tagit sitt grepp om staden. Vid stans enda systembolag vid parken står alkisarna och tigger en femma till en flaska vi. På caféerna sitter människor och pratar om vad man borde göra åt situationen. Det tycks som om kommunstyrelsen tappat greppet om vad som händer.
Utanför arbetsförmedlingen är det liv och rörelse. Arbetslösa ungdomar flyter i en ständig ström ut och in. I deras ansikten kan man utläsa förtvivlan över att det inte går att få tag i något jobb.

Blommande Rockliv

I denna förtvivlan och desperation blommar rocklivet. Det finns ett trettiotal grupper i Karlskrona. Dessa grupper kan sägas utgöra stommen i musikföreningen NOISE.
NOISE bildades 1976, alltså före Noice och Noise från Klippan. Anledningen till att man inte bytt namn är att det är inarbetat. Däremot har det ibland uppstått förväxlingar med folk som inte känner till musikföreningen.
Syftet var från början att berika musiklivet i Karlskrona och man hoppade på ”proggköret” som hade kommit igång i början av sjuttiotalet. Till en början inriktade man sig på den progressiva musiklinjen med namn som Björn Afzelius, Jan Hammarlund, Nationalteatern m fl.

Nytt ansikte

Ungefär samtidigt med Noise uppkomst utbröt punkrevolten i England, och den spred sig snabbt i Europa och kulminerade i Sverige 1977-78. I samma veva skedde en radikal förändring i Noise. Syftet blev nu istället att skapa speltillfällen för nya lokala band och anordna konserter med nya större och etablerade namn på den svenska rockhimlen. Till en början hyrde föreningen in sig hos klubb Flamingo, numera Ritz, som ligger i centrala stan. Där arrangerade man konserter 1-2 gånger i veckan. Men man ville också ha en egen lokal. Man tryckte på kommunen genom besök och skrivelser, men utan resultat.
Gunnar Salmén, den man på kommunen som har hand om kulturfrågor, brydde sig inte alls om Noises krav. Då beslöt man inom Noise att anordna en demonstration. Över tusen personer tågade igenom Karlskrona och äntligen fick Salmén upp ögonen. Man fick ingen egen lokal, men man fick tillgång till ett marketenteri som tillhörde militären.
Emellertid fick man inte tillstånd att ändra och bygga om så lokalen är ganska stor och tråkig enligt Ulf Fembro, ordförande i Noise.
Lokalen som ligger en bit utanför centrala stan, döptes till Thundran. Trots lokalens läge och storlek har man fortsatt konserterna där.
— Man får ju trots allt vara nöjd, uttryckte sig Ulf. Vi har letat efter en annan lokal under tiden, men inte funnit någon som skulle passa våra syften.

Demokratisk turordning

Ulf Fembro sitter tillbakalutad i Noises lokal på Hantverksgatan 37. Bredvid honom sitter Carina Moberg som är heltidsanställd på Noise. Lönen bekostas av kommunen. När AMS-anställningen tar slut siste juni, vet hon inte vad det ska bli.
— Det blir väl till att gå och stämpla igen.
Jag ser på programmet att de lokala banden är förband till de etablerade. Hur fungerar det?
— Då vi arrangerar en konsert, oftast en gång i veckan, försöker vi ha två lokala förmågor som förband. Alla lokala band, eller i varje fall nästan, är medlemmar i Noise. Vi går efter en lista som vi har liggande i vårt fönster. Det är de band som står överst som får spela, och därefter placeras de sist igen.
— Hur många grupper är med i Noise?
— Ca 25 stycken…
— Hur ser du på Noises fortsatta verksamhet och på rocklivet i allmänhet här i Karlskrona?
— Nåväl! Framtiden för Noise, hoppas jag, är att vi ska kunna fortsätta i den utsträckning som nu. Gärna öka våra aktiviteter. På sistone har vi märkt en minskning av publiktillflödet och tyvärr tror jag den tendensen kommer att hålla i sig. Till en del kan skulden läggas på lokalen och dess läge, men annars tror jag det är en allmän trend i samhället. Människorna har blivit alltför bekväma av sig. De sitter hellre framför teven än de går ut och roar sig. Det är samma sak överallt i landet.
Det finns för närvarande en väldigt massa grupper i Karlskrona och det ger inspiration till andra att starta ett band. Man behöver inte vara särskilt musikalisk, det är viktigare att man känner för det man håller på med. Jag tror att Karlskrona i framtiden kommer att hålla sig väl framme i det svenska rocklivet.