En journalists uppgift är inte alltid en dans på rosor. Att få tag på Pat Scab i Teddybears är inte lätt ska ni veta. I flera veckors tid sökte jag honom, men inte en enda gång svarade han. Bara samma gamla meddelande på telefonsvararen (halvsjungande framfört). Grabben är aldrig hemma, åtminstone svarar han inte. Men så en dag i slutet av maj, när kvällssolen gassade utanför mitt fönster, svarade han.
Men tro inte att man kunde pusta ut för det. Ack, nej. Scab var precis på väg in i duschen för att sedan ge sig iväg direkt. Imorgon skulle vi kanske kunna komma överens om en tid för intervju.
— Kl 12 i så fall, för kl 11 har jag redan en telefonintervju inbokad och kl 13 ska vi iväg på en intervju och efter det måste vi repa för vi ska iväg till Göteborg i helgen och spela, svarade Scab.
Den tiden var dock omöjlig för den C-fotbollslags spelande Musikbotanik redaktören. Vi hade match. Scab föreslog att skjuta upp intervjun till veckan därpå, vilket jag inte var särskilt pigg på, som ni kan förstå. Istället fick jag Jocke Åhlunds telefonnummer, vilket visade sig bli en hit, han svarade direkt och var mycket pratvillig. Men vem skulle inte vara det om man under arbetstid, istället för att arbeta, fick chansen att svara på en trevlig musiktidnings finurliga spörsmål.
— Jag är chef i en klädbutik här, eller rättare sagt är jag praktikant här. Dom kör med mig som bara den… nej, jag sitter mest och hänger. Sedan har vi en skateboard ramp här utanför också, myser Jocke.

ATOMIC SWING BÄR GYMPADOJOR

Att Jocke praktiserar i en klädbutik är inte alls underligt. Teddybears är kända för att bry sig om sitt yttre och kläder. Men de är emot allt vad styling innebär. De hade t ex toppluvor långt innan trenden startade.
— Som band är inte kläderna så viktigt. Det är helt upp till var och en. Men som privat person gillar jag kläder. Det är kul med kläder. Personligen tycker jag om att se snygg ut. Men det är definitivt ingen speciell image. Jag ser likadan ut privat. Det är töntigt med band som klär sig på ett visst sätt för sin image. De där jönsarna i… dom med ”Stone me into the groove”… Atomic Swing är löjliga. På scen klär de sig i hippiekläder, men när man ser dom på tunnelbanan här går de i vanliga gympadojor. Då är det töntigt. Styling är löjligt. Vi i Teddybears klär oss väldigt olika. Jag har min stil, Pat har sin. Vår gitarrist går i kabardinbyxor och har massa cocosfett i håret. En riktig raggarfrissa, skrattar Åhlund.
Teddybears är utan scratchare nu, men de söker febrilt efter en ny. När de i P3s Musikjournalen intervjuades passade de på att söka en ny, han skulle se cool ut på scen.
— Vi har en snubbe på gång, vid namn Sebastian, men mer ville inte Jocke avslöja än.

EXTRA NÖJE!!

Teddybears är hyperaktuella med sin cd-singel ”Extra pleasure!!”. Den ger lyssnaren precis vad titeln säger, en massa extra nöje här i livet. De fyra spåren är utmärkta exempel på att musik fortfarande 1993 kan vara oerhört uppkäftigt och kaxigt. Musiken är inte en ”kick in the ass” , som man blir öm i baken av, utan mer en rak höger över käften som garanterar dig tandlöshet och lösgom resten av livet. Recensenterna har inte varit sena med sina åsikter om plattan.
— ”Extra pleasure!!” har fått både positiva och negativa omdömen av pressen. I småtidningar som Östgötaposten och Sundsvalls tidning har den fått topprecensioner. Kvällstidningarna har också delat ut flera plustecken, t ex Martin Carlsson på Expressen och Anna Björkman på Aftonbladet. Men sedan finns det dom som skrivit att skivan är totalt olyssningsbar. Men det är kul det också, för det säger en del om musiken. Det har stått oerhört mycket om den för att bara vara en cd-singel.
Försäljningen har också gått bra.
— Senast jag ringde och hörde med skivbolaget hade den sålts i 700 ex. Men det är ett tag sedan, så den borde väl sålt 800-900 ex nu. För att vi ska bli nöjda ska den väl sälja ungefär 1 000 ex. Den har sålts bra hittills, den har ju inte varit ute i handeln länge än, säger en belåten Jocke.
Man kan förstå om han är nöjd. Att tas emot så positivt bådar oerhört gott inför framtiden. Det borde öka intresset för den kommande fullängdaren ytterligare. En platta som hela Sverige väntar med spänning på.
— Vi ska in i studion andra veckan av juni för att spela in den. Alla låtar är i stort sett klara, vi behöver bara repa in dom mer tänka över produktionen lite. Vi måste få tag på en ny scratchsnubbe också. Den kommer ut i augusti, jag vet inget exakt datum än, men den kommer som sagt i augusti.

FULLT ÖS LIVE!

Många med mig såg Teddybears live på Hultsfredsfestivalen ifjol. En upplevelse som man inte skulle vilja vara utan här i livet. Det var massor av folk inne på den lilla dansbanan. Alla sorters folk. De som var på festivalen för att se Stefan Anderssson höll sig dock borta. Men vi var många som svettades i takt med musiken. För er som inte sett Teddybears live (poor bastards) kan jag egentligen bara säga; gå och gör det så fort ni kan! Att i text försöka beskriva det drag och ös som blir framme på scen (och på publikplats) är ingen idé. Inte ens med foton. Kanske en videoupptagning skulle fånga en del, men inte allt. Teddybears live är lika med ös, ös och åter igen ös. Hultsfredsfestivalen var inget specialfall.
— Nej, det är alltid så. Det blir så när man får ett bra gensvar från publiken. Det blir drag automatiskt. Vår musik är sån, det blir helt enkelt bara så. Det känns naturligt. Det är en underbara vibe. Någon gång har det väl hänt att det har blivit lite för aggressiv stämning. Vi vill inte det ska bli aggressivt,utan mer partyröj stämning, vilket vi brukar ha. Partyröj! Någon gång har det hänt att publiken inte har vetat hur de ska bete sig, utan uppträtt väldigt tveksamt. T ex på Nöjesguidens spelning här, för då var det en massa folk där som vanligtvis inte lyssnar på sådan musik där. Men då blir man förbannad istället och röjer ännu mer!
En annan sak som slog mig vid spelningen på Hultsfred var den superkorta låten ”Let’s go”, som man spelade massa gånger under Hultsfredsgiget. Något som man brukar göra.
— Den kör vi ofta live. Mest som en kul grej så att det inte blir dött mellan låtarna. Det blir det i och för sig aldrig ändå, men det är kul att spela den. På cd-singeln är den också med några gånger i olika versioner. Vi får se om den blir med på fullängdaren också. Det kanske börjar bli uttjatat nu, vi får se. Den kanske kommer i sin fullängdsversion i så fall.
En sak som Teddybears tröttnat lite på nu är att spela i Stockholm.
— Vi har spelat här så mycket nu. Det börjar bli tjatigt, så vi får hålla upp med det nu ett tag.
Men precis som den gamla svenska sommartraditionen att alla artister av en viss kaliber ska ut och spela i landet under sommaren, kommer också Teddybears ge sig ut på vägarna i sommar. Dock inte en hel turné.
— Det handlar mer om ströspelningar runtom i landet. Vi har redan spelat i bl a Fagersta och Borlänge. Sedan ska vi bl a till Göteborg, Lund, Sundsvall, en festival i Skellefteå och även en spelning i Stockholm. Det är jävligt kul att komma ut och lira. Det har varit kul här i Stockholm också, jävligt kul,bara det att det blivit lite väl ofta senaste tiden.

SKATE OR DIE!

Att tala hardcore utan att beröra ämnen som skateboard och andra ultrasporter är som att tala Bukowski, utan att dricka en tunna sjörövarrom först, skrev Johan Holtzberg i senaste numret av Ultra magazine. Det är bara att nicka instämmande. Men det beror på vilka man talar hardcore med förstås. Discharge och pojkarna ställer sig nog inte på några brädor, men på andra sidan Atlanten går hardcore och skateboard åkning hand i hand ner, ner, ner, ner för backen, ner. Att Teddybears är väldigt inne på skating går inte att ta miste på. Under intervjuns gång avbryts mitt och Jockes samtal ett par gånger av Jockes kompis Robin, som undrar vad de ska göra. Utan diskussion bestämmer de sig för att träffas vid rampen efter intervjun för att åka skateboard. Tro inte att det är någon image Teddybears håller på med när de bär skateboard brädor under armen på foto sessions. Nej, det är deras livsstil. Jocke åker bräda i stort sett dagligen.
— Men det är inte alla i bandet som åker, utan egentligen bara jag och en till. Men vi åker mycket istället. Clabbe och Kent åker inte alls. Förutom när de testar våra brädor någon gång sådär, men dom är helt kass. Själv tycker jag allt med skateboard åkning är kul. Hela grejen, inte bara själva skatandet, utan hela livsstilen. Med sin slapphet och frihet. De som skatar har skön inställning till livet. Pat har hållt på i 5-6 år aktivt. Själv höll jag på mycket när jag var yngre, men sedan la jag brädan på hyllan ett tag. För ett år sedan började jag igen och mer seriöst, eller vad man ska säga, mer aktivt i varje fall. Nu åker jag nästan varje dag.

ÄLSKAR KUNGEN OCH ’DONALDS

Teddybears har som ni säkert redan kände till tagit sitt gruppnamn efter Elvislåten ”Teddybear”. Det är ingen ploj. De älskar verkligen Elvis helhjärtat.
— Vi diggar Elvis som fan! Han är verkligen bra. Han har så härligt kalkonvärde. Han är en förebild för oss. De sista åren var han som coolast. Det tycker jag faktiskt. När han var helt nerknarkad och helt uppsvälld i ansiktet. Jag gillade hans scenshow. Kungen var mega! Vi gillar kungen. Folk får ta det som dom vill, en del är ju humorlösa. Vi tycker i varje fall han var cool. Det finns flera som snackat skit om kungen, men sånt gör man bara inte om en sån snubbe. Äh, kungen är cool, säger Jocke övertygande och bestämt på sin utpräglade stockholmska.
Att gilla kungen är inte vanligt i punk/hc kretsar, men då är det väl mest monarki som åsyftas och inte en rockkung. Bland punk/hc folk gäller anarki och ner med monarki. En annan sak som är viktigt bland punkarnas folk är att bojkotta företag som McDonalds och Coca Cola company. Även på den punk(t)en är nallarna anti-punk.
— På sätt och vis är väl agget till de företagen bra, rent politiskt. De företagen ställer ju till en del. Men vi käkar på ’Donalds och vi dricker cola, men helst Pepsi. Vi gillar ’Donalds service och renlighet. De har bra mat. Deras grej passar oss perfekt eftersom vi har ett ganska oorganiserat liv och är rätt fattiga. Det är perfekt att slinka in på ’Donalds och sedan är det ju relativt billigt också. Jag brukar ta mig ett par Quarter pounders. Det är gott! Jag tycker de har världens godaste mat! Men jag har full förståelse för de som bojkottar ’Donalds. Men jag faller lätt till föga och har dålig karaktär så jag käkar där.

DOLORES

Innan Teddybears signade till MVG och släppte ”Extra pleasure!!” gav de ut en vinylsingel på Göteborgsbolaget Dolores records. Singeln kallades ”Women in pain”.
— Det var vår första singel och man skulle kunna säga att det var Isse på Dolores som upptäckte oss. Dolores är ett bra indiebolag, men vi lät helt annorlunda då. Vi var i ett annat stadie, inte alls lika snabba som nu.
Men på Jockes röstläge hörs det ändå att han inte är riktigt nöjd med Dolores insats.
— Dom har ingen budget och pengar till marknadsföring och sånt. Men vi sålde i varje fall 1 000 ex av singeln. Vi hade inget riktigt kontrakt med dom.

HARDCORE SCENEN

Teddybears blandar och ger en hel del i deras musik. Influenserna är hämtade från massa olika stilar. Men Jocke har ändå inget problem med att placera bandet i en viss scen. Svaret kommer rappt och klart.
— Vi tillhör hardcore scenen. Vi är dock inget typiskt hardcore band som t ex Sick of it All eller Inside Out. Men vi har deras hårdhet och snabbhet. Det har vi sedan blandat upp med en del andra influenser.
Att de blandar in så många olika grejer beror på att killarna i bandet lyssnar på så mycket olika grejer.
— Pat lyssnar mycket på raggamuffin, reggae och sånt. Jag lyssnar mycket på just hardcore och hip-hop. Quicksands ”Slip” köpte jag flera månader sedan, men den lyssnar jag fortfarande väldigt mycket på. Sedan hör jag mycket på Gangstar, Public Enemy, Consolated, House of Pain, School of Hardknocks, Bad Brains, Black Flag och Fugazi.
Jocke nämner inga svenska band, men det finns en del i Sverige som han gillar också.
— Det finns en del bra. Skelett, de lirar lite mer åt punk hållet, men dom har skön stil. Refused från Umeå är jävligt tuffa. De kommer snart med en platta på Chickenbrain. Vi spelade med dom däruppe och det var massor av folk och skön stämning. Dom är straight edge och allt, jävligt coola. Heffa Klumps demo ”Black” är riktigt bra. Hemma hör jag inte mycket på demos, men den har jag spelat mycket. Men de heter Randy nu och har bytt stil, synd. Refused är nog de jag tror mest på. De spelar mer renodlad hardcore, tyvärr lite för lite egna grejer och för mycket rent NY-hc sound. Påminner mycket om Sick of it All och Biohazard.

NY-HC NÄSTA MODEPRYL?

Många folk har senaste tiden börjat lyssna mer och mer på hardcore, när grunge rocken blivit för stor för dom. Jocke vill inte att NY hardcore ska bli en modegrej.
— Det vore för sorgligt om det som nästa grungegrej blev. Då gäller det bara att göra det bästa möjliga av det, för det har ju funnits ett tag nu. Om det blir stort nu, var vi ju i varje fall med från början så vi slipper höra grejer om att vi har hoppat på en trend.
Själv har jag svårt att se hardcore som nästa trend. Det är för tufft och rått. Här i Tomas Ledins Sverige kan det bara inte bli speciellt populärt, kanske i USA. Kanske skulle också Teddybears bli populärare om de var därifrån.
— Vet i fan. Det är möjligt, men det är klart hade vi fått en skivdeal där hade vi nått ut till fler människor. I Sverige är det ett mindre antal, men de är säkert lika seriösa.
Att det är färre lyssnare i Sverige än USA gör Teddybears inget.
— Det gör att det är ännu mer hedersvärt att hålla på sin grej. Givetvis skulle vi dock vilja åka ut i världen och spela. Det vore kul och se om det håller även utomlands och jämföras med band från t ex USA.

SURFAR PÅ EN HYPE!

Teddybears svarar på många intervjuer nu för tiden. Det märks på så sätt att de är svåra att få tag på, men även märks det när man pratar med Jocke. Han svarar så självklart och säkert. Det märks att de har fått en viss vana på att svara på intervjuer. Man kan läsa om dom lite överallt. Det står om dom i kvällstidningar, poptidningar, metalpress, dagstidningar och radio. Deras video till ”Taken by surprise” visades för ett sedan t o m på Kanal 1:s ”Popitopp”. Inte illa.
— Många som skriver om oss fattar sig dock inte på musiken, inte det minsta. De skriver om oss bara för att andra gör det och p g a att vi är inne. Kanske också bara p g a att vi är ett crazyband. De uppfattar oss säkert bara som crazy. De hajar inte att det är en del allvar också.
Suede är årets stora hype, utan tvekan. Men i Sverige och framförallt i Stockholm är Teddybears också väldigt upp hypade. Något de trivs med.
— Det är rätt kul. Vi har verkligen blivet en stor hype. Det är något vi inte alls tycker är dumt. Vi har jobbat lite på det, gått in för det, och det har funkat bra. Men vi gör ju ändå vår helt egna pryl. Nu surfar vi liksom på hypen, avslutar Åhlund på sin stockholmska.
Något de är väldigt nöjda över, men man blir inte Stockholms hetaste hype bara så där hux flux. Eller som Mattson i Popsicle säger i intervjun i denna tidning; de är verkligen varda det!
Fixa plåtar till något gig i sommar och pejla in nallarna själva, vetja. Då ba!