Melvins
”Honky”
1997

Bläddrade en dag i skivaffären och hamnade på ”Melvins”, ett för mig okänt band. ”För dig som gillar Kyuss och Helmet” stod det på den lilla lappen som satt på plasten som skyddade cd-fodralet. Därefter följde texten ”Astungt!”. Utan att reflektera över det sista ordet tänkte jag ”kan det vara sant att en musikalisk blandning av mina absoluta favoritband finns på denna cd-skiva?”.
Till min stora besvikelse konstaterade jag att Melvins senaste verk ”Honky” inte kan associeras med varken Kyuss eller Helmet. MEN om medlemmarna i respektive band fick för sig att låsa in sig i en studio och röka på (jag påstår nu inte att Melvins tar droger) och försöka spela tillsammans skulle ett eventuellt resultat kanske låta så här: Astungt!
”Honky” inleds med ett 8 minuter långt och fruktansvärt stämningsfullt stycke som för mina tankar till introt på Pearl jams ”Ten”. Sedan kommer världens tyngsta 38-sekunders intro till en totaltung 2-minuters röjlåt. Spår 3 är en sanslöst hård historia som säkerligen krävde 14 distpedaler då allt utom sången är distat. Femte spåret är 12 minuter långt och i mitt tycke för kort…
”Honky” är inget experiment utan snarare resultatet av flera års forskning i ämnet ”hur låter bra musik”. Plattan är dynamisk och tung. Få av låtarna har melodier i vanlig mening. Istället är ljudbilden och stämningen i musiken viktigare. Melvins använder både ”analoga” och digitala instrument, vilket jag anser att bara Ministry har lyckats med riktigt, riktigt bra. ”Honky” har definitivt fått mig att ändra åsikt på den punkten. Nej, nu måste jag gå och köpa fler Melvins-skivor.