Självklar, ren, lätt och äkta sextiotalspop
Vi lever på nittiotalets senare hälft, många år har gått och påverkat människor och musik. Men när The Tambureens lägger sina ”lägg-av-friserade” huvuden på sned och trallar i snygga stämmor med elorgeln, tamburinen och handklappningarna i bakgrunden så har inte ett år förflutit sedan 1964, allt finns kvar.
För drygt ett år sedan kom the Tambureens till en början självfinansierade debut-cd, Tambourine girl. Självklar, ren, lätt och äkta sextiotalspop är hur jag skulle beskriva Tambourine girl. The Tambureens visade att Tages hade fått konkurrens. Men bandets gitarrist och orgelspelare Jon Axelsson håller inte med mig.
— Tambourine girl var en 60-tals-kliché. Den låter mer sextiotal än vad den låter The Tambureens. Vi hade så lite distans till den skivan.
Visst är en del taget rakt av från det nämnda popdecenniet, men ändå så har de ju lyckats få fram ett sådant äkta sound. Och jag kan också tänka mig att använda uttrycket 60-tals-kliché, men i så fall i positiv mening och med ett lyckligt leende.
Förenade av Byrds
Medlemmarna i Växjöbandet förenades för några år sedan av att de allihopa lyssnade på det mesta i sextiotals väg så som Byrds, Kinks, Zombies, Tages och Monkees. De hette då Swingstars, men bytte snart namn till The Tambureens.
Tambourine girl-cd:n spelades in i syfte som en demo i 500 exemplar. Borderline Records fastnade för skivan och tog hand om distribution och reklam och tryckte upp flera exemplar. Nu är en uppföljare på gång, som enligt Jon kommer att låta annorlunda mot Tambourine girl
— Vi har utvecklats betydligt, och jag hoppas kunna säga att uppföljaren som vi nu håller på med låter mer The Tambureens än vad den låter sextiotal. Vi har nu ett tuffare och tyngre sound… (Har The Tambureens utvecklats till år 1968 kan tro?) …jag skulle kunna definiera det som romantisk popmusik med influenser ifrån sextiotalet.
Är det bara sextiotal ni lyssnar på?
— Alla i bandet lyssnar ju inte uteslutande på gammal musik…
Jon tar lång tid på sig innan han svarar.
— …men jag kan faktiskt inte nämna några av dagens band som skulle kunna beskriva helheten av den nyare musiken som vi lyssnar på.
Han tycker inte att det finns några riktiga tiopoängare bland de svenska banden nu, det enda bra svenska band han kan komma på är bob hund.
Viktigt med helhetsintrycket
The Tambureens tycker att det är viktigt med hur man ser ut och vad man har för instrument när man spelar, att man har stil helt enkelt.
— Om man vill komma någonstans så måste man hålla konceptet. Hur man ser ut måste gå ihop med hur man låter, helhetsintrycket är väldigt viktigt.
Slutligen, vem är i dina ögon den ultimata popstjärnan?
Nu blir Jon tyst en lång, lång stund, sedan säger han på sin småländska dialekt:
— Det är nog Stoffe, våran sångare och det har jag ingen motivering till!
The Tambureens kommer snart och knockar hela sävliga pop-Sverige och dess inavlade överhypade populärgrupper med sina svängiga melodier och tuffa stil.
Det kan jag skriva under på.
Lämna ett svar