Staden Skövde där de fyra pojkarna i Smash hit wonders växte upp är en tung industristad där det finns två regementen.
— I Skövde bör man ha hockeyfrilla annars åker man på stryk. I Skövde ska man vara manlig och lyssna på E-type, annars åker man på stryk.
Det här är den klassiska historien om hur ett gäng pojkar som hade tillräckligt med anledningar för att åka på stryk, startade ett band… och fick ta emot ännu flera slag ifrån folkölsdrickande machokomplex i raggarbilar.

Petter Nyhlin, Jesper Klarin, Thomas Blixt och Johan Avedahl trotsade stadens dominerande aktiviteter såsom handboll, cruising och militärparader och bildade i stället ett band vid namn Smash hit wonders, ett band som enligt dem själva spelar traditionell amerikansk skrammel-rock.

Det blev inte som de hade tänkt sig:
— Normalt så är man ju ganska cool om man spelar i ett rockband, men i Skövde visade det sig att man står absolut lägst ner i rangordningen, berättar sångaren och låtskrivaren Petter.
— Spelar man dessutom amerikansk skrammelrock så får man definitivt stryk. Men de fortsatte att kämpa på och hitta olika uttryckssätt genom musiken, i somras lämnade man hemstaden och bosatte sig i Göteborg, där de trivs bra. Efter ett antal demokassetter av mycket bra kvalitet, kom deras debutskiva “Love your wife” ut i höstas. En skiva som sprudlar av medryckande popmelodier, lätt skramlig rock, och väldig energi. En av ’96 års bästa svenska skivor enligt mig.

Är ni nöjda med “Love your wife”?
— Jag vet inte om jag har förmågan att vara fullständigt nöjd, säger Petter och river sig i håret. Vad jag än hade gjort, om jag så hade gjort “Rubber Soul” så hade jag inte varit nöjd, eller om jag så hade spelat i The Jam så hade jag inte varit nöjd, eller jo, det hade jag nog…
“Summer of ’89” är en rolig sång, kan du berätta lite om den…
— “Summer of ’89” är en fortsättning på Bryan Adams “summer of ’69”, han är född någon gång på 20-talet och jag är född på 70-talet. Den handlar om att man är 13 år, inte har någon moped, snattar och blir jagad av Securitas, jävligt sentimentalt! Sedan i andra versen så handlar den om förra sommaren, då jag stjäl en limousin istället, Av någon anledning tror man att allt har blivit så mycket bättre… “Summer of ’89” är en ganska klyschig låt, men det är oftast de klyschiga låtarna som blir bäst… Jag kan inte låta bli att le när jag hör den sången…
— Det är många som säger det, jag hatar när folk ler. Sedan ler han själv stort.

“Summer of ’69” ska släppas som andra singel ifrån “Love your wife”. Den första singeln var “Go.Friends.Thank.Guitar” som trumslagaren Jesper med måttlig entusiasm berättar bubblade till Trackslistan för några veckor sedan:
— Man drog efter andan när man hörde Kaj Kindvalls ljuva stämma säga “Och det var Smash hit wonders…” Gitarristen Thomas säger att det är skönt att allt har gått i en lugn takt, att det inte har blivit något världsgenombrott. Petter har suttit tyst en stund men nu forsar orden ur honom:
— Vi tillfredsställer först och främst oss själva, och därigenom kan vi tillfredsställa andra. Det primära behovet är att spela för att man mår bra av det själv. Vi har inga otroliga ambitioner, vi är trevliga unga män som bara spelar för skojs skull. Gillar folk vår musik så är det ju jättekul.
Jesper lägger till:
— Ja, just det, vi vill vara trevliga och snälla, inga sviniga rockdivor eller några söta poppojkar, vi vill vara trevliga, sedan hoppas man ju alltid att man gör någonting för den lilla, lilla människan.
Och nog har de lyckats med att betyda en hel del för små popsnören och lo-fi-påhejare. De har också lyckats framstå som trevliga och sympatiska. Ingen av dem verkar ha något “rockstjärnebehov” av att sätta sig på andra för att visa sin egen status, eller att säga kaxiga kommentarer om allting. De visar stor respekt både för andra band och för varandra. De är genomsnälla helt enkelt. Och det anser Petter vara det sämsta med Smash hit wonders:
— Band som inte provocerar någon, de är nog inte så bra egentligen. Man kan aldrig bli riktigt älskad om man inte är riktigt hatad i vissa kretsar. Vi provocerar aldrig någon, och vi får aldrig några sågningar eller toppbetyg i recensioner, bara treor och fyror, tyvärr…

…Det gäller inte oss eftersom vi inte är så stora, men på något sätt är det artisters jobb att göra det som ingen annan får, för att lindra medelklassens depressioner. Det är därför som vi har hjältar och stjärnor i samhället, de gör det som du inte skulle drömma om att göra. Egentligen är det bara en patetisk rock’n’roll myt att springa runt och vara divig. De banden som Petter tycker är bra är sådana band som han själv kan identifiera sig med:
— Ta Pavement som ett exempel, de är fula och finniga. Majoriteten av alla människor tänker tvärtom faktiskt, de lyssnar på Michael Jackson som är så långt ifrån deras liv som man kan komma. Jag tror att det är just det som är skillnaden mellan alternativ musik och mainstream. Han ser rätt nöjd ut med det han just sagt.

Med låttitlar som “Breaking the bonds of malepower” och “Socialism” är det lätt att dra slutsatser att Smash hit wonders eller i alla fall Petter som håller i pennan i bandet är aktiva revolutionärer, men när jag påpekar det säger Jesper att alla i bandet är mer eller mindre uppväxta till vanliga gråsossar. Så spännande var det med det. Petter tycker att det är jättesvårt att skriva politiska texter.
— De som har lyckats skriva bra politiska texter är så få och de som misslyckats är så många. Politik är ett svårt ämne att skriva om… Han blir tyst en stund och tänker efter, sedan säger han lite fundersamt: …jag försöker nog undvika att skriva om det.

Konstnärliga talanger är i alla fall någonting som Smash hit wonders har. Omslaget till skivan har Jesper och Johan gjort. De säger att det känns mycket bättre om man har gjort allting runt omkring musiken och fått bestämma själva. I fall det blir bra alltså tillägger de snabbt. Och nog kan de känna sig nöjda, både omslagen till tidigare demokassetter och omslaget till “Love your wife” är sällsynt snygga. Mera av sådana saker skulle man vilja se, hos andra band också, skivbolagen borde inte ha så mycket att säga till om. Göteborgsbolaget SunSpot, som Smash hit wonders ligger på, är enligt Petter ett alldeles lysande bolag,
— Vi får bestämma i stort sett allting själva.

Innan intervjun är slut, och det är dags för Smash hit wonders att kliva upp på scenen och göra ännu en kanonspelning, dock med en tunn publik så utbrister helt plötsligt Petter:
“GITARRPOPEN ÄR DÖD — LÄNGE LEVE SMASH HIT WONDERS”
Vilken Rubrik! Jag som hade tänkt att skriva Sveriges trevligaste band som överskrift. Men, men.

Thomas Blixt – Johan Avedahl – Petter Nyhlin – Jesper Klarin