I samband med utgivningen av Hypocrisys nya album “Into The Abyss” ringde Peter Tägtgren upp Metalized för att samtala om sin succé med Hypocrisy, Pain och Abyss Studios.

“När saker känns riktiga skall du göra dem och sedan se hur folk reagerar.
Du kommer inte någon vart i livet om du inte tar chanser.“

Peter Tägtgren är en upptagen man. Förutom hans hjärtebarn Hypocrisy, som precis har gett ut albumet “Into The Abyss”, har han också upplevt succe med projektbandet Pain som ligger på de svenska hitlistorna och hans högt respekterade studio Abyss där bland andra Immortal, Destruction och Dimmu Borgir spelat in sina senaste skivor. Dessutom har han varit djupt involverad i The Abyss, War, Marduk och Lock Up men har tvingats ge upp dessa projekt under resans gång. Lyckligtvis är inte Peter mer upptagen än att han finner tid till att ringa undertecknad för ett litet samtal om sin karriär och självklart också om Hypocrisy.
“Jag har precis lämnat Lock Up. Jag var väl aldrig riktigt medlem av bandet. Jag sjöng på albumet och det var det. Vi talade om att spela några festivalkonserter och det skulle vara allt men de började tala om reella turneer och det har jag inte tid till. Så för att Lock Up skulle kunna fortsätta krävdes det att de fann en annan sångare och Thomas från At The Gates var den perfekte ersättaren. Lock Up spelade på Wacken och jag gästade på ett nummer. Det var rätt roligt men det stannar vid det”.
Även om du lämnat Lock Up så finns ju fortfarande Hypocrisy, Pain och Abyss Studios som kräver en massa tid. Kan du överblicka dessa tre ting som alla är framgångsrika?
“Nej, långt ifrån. Dessvärre är jag en person som aldrig säger nej så jag har alltid en massa arbete att ta tag i. Men lyckligtvis har allting sin tid och just nu är det Hypocrisy som jag prioriterar. Om ett par veckor är det Pain som står på tur då en ny singel släpps här i Sverige. Därefter skall Hypocrisy spela på Nuclear Blast-turnén tillsammans med Crematory, Destruction, Raise Hell och Kataklysm. När det är överstökat drar Pain ut på turné i oktober och därefter skall Hypocrisy åter på turné, denna gång tillsammans med Morbid Angel. Vid sidan av detta har jag naturligtvis studion där Children of Bodom just nu håller på att spela in sitt senaste album så jag är bokad hela året ut. Lyckligtvis kommer det i spridda skurar och inte allt på en gång så det är till att kunna överblicka det hela. Jag måste ärligt talat säga att jag tar en dag i sänder för annars blir det för mycket. Jag gillar dock att ha det på detta vis. Jag arbetar som bäst när jag är pressad och en timme utan arbete är en timme förlorad. Jag är en mycket kreativ människa och jag känner att jag missbrukar min tid om jag går runt och slöar på dagarna”.
Är du inte rädd för att du vid en tidpunkt inte klarar av arbetsbördan längre?
“Jo, men det är en chans jag får ta. Detta är inte bara ett arbete för mig. Det är också min hobby och det är något jag brinner för 100%. Bara det att jag kan leva på min hobby är som ett äventyr och även om det är jobbigt njuter jag av varje sekund. När du äntligen har möjlighet att leva ut din dröm till fullo skall du också göra det, även om det kostar dig blod, svett och tårar!”.

EN OVÄNTAD SUCCÉHISTORIA

Med Pains andra album “Rebirth” har Peter nått succé i hemlandet. Med numret “End Of The Line” har Pain åkt in på de svenska hitlistorna, och både videon till “End Of The Line” och intervjuer med Peter har präglat de svenska musikshowerna på bästa sändningstid. Hade du någonsin kunnat drömma om att Pain skulle nå så långt?
“Nej, överhuvudtaget inte. Jag trodde det skulle sälja lite bättre än debuten ‘Pain’ men… Jag visste att det hade potential att bli något stort men överhuvudtaget inte till den grad som det blivit. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga, ha ha. Jag är bara glad att det går så bra med bandet”.
Vad har Pain som gör att det blir en sådan succé?
“Den frågan har jag ställt mig själv flera gånger under loppet av de senaste månaderna. Jag tror att succén beror på att Pain i motsatts till andra metalutgivningar har spelats på radion och vissats på TV. De tonåringar som ser musikprogrammen på TV och lyssnar på de kommersiella radiokanalerna har upptäckt att det finns andra metalband än Metallica. Folk har tagit till sig Pain och i deras liv är jag kanske bilden av ett extremt alternativ till de mer gängse rock- och metal-namnen. Jag får ofta frågan hur jag skulle vilja beskriva Pain och mitt bästa svar är: Låt AC/DC:s trumslagare spela med Panteras gitarrist och tillsätt lite Eurotechno och arg sång så får du Pain. Ärligt talat har jag ingen aning om vad fan det är, ha ha. Kalla det vad du vill”.
Med “Rebirth” har du uppnått en stor succé. Tror du att det kommer fortsätta eller blir det bara detta album och sen slutar äventyret?
“Hmmm, det är en bra fråga. Jag arbetar på det nya Pain-albumet just nu så det kommer mera men om det blir lika stor succékan jag inte svara på. När jag arbetar med ett album, vare sig det är Hypocrisy eller Pain, strävar jag alltid efter att göra det perfekta albumet och det är det som räknas för mig. Om folk sedan gillar det är det ju kanon. Det viktigaste är att jag är nöjd med slutprodukten. Jag är av naturen perfektionist och strävar hela tiden efter att leverera”.

HYPOCRISY SKALL VARA EN HOBBY, INTE ETT SURT ARBETE

Efter “The Final Chapter” från 1997 beslutade sig Peter för att upplösa Hypocrisy, vilket verkade märkligt eftersom bandet stod på toppen. 1999 markerade lyckligtvis Hypocrisy att de var tillbaka med utgivningen av live-CD:n och videon “Hypocrisy Destroys Wacken” och albumet “Hypocrisy”.
Varför upplöste du bandet?
“Det var för att jag inte kände att jag fick något stöd från varken bandet eller Nuclear Blast. Så jag sa ‘Åt helvete med det, då kan jag lika gärna använda min tid till studion’. En dag ringde telefonen och det var en kille som precis blivit anställd på Nuclear Blast. Han sa att vi kunde väl inte bara lägga av nu. Jag blev något överraskad av detta och när jag frågade honom vem fan han trodde att han var så svarade han att han var vår nya A&R och att han tänkte sparka mig i röven ända tills dess att jag började med Hypocrisy igen. Det var precis detta jag hade saknat. Jag har alltid fått göra allt själv och till sist förväntade sig Nuclear Blast att jag ordnande allt så de kunde fira segrarna. Till sist blev det för mycket och jag upplöste Hypocrisy. Jag blev glad när denna kille ringde och sa att nu skulle det hända något och att han stod bakom mig 100% hela vägen. Jag är glad för att vara tillbaka och ångrar det inte en sekund”.

“Om jag en dag känner att jag inte riktigt aldrig kommer vidare med min musik får jag sätta mig ned och fundera på om jag fortsätter eller inte men jag räknar med att det inte händer på några år än.”

Så detta är inte en situation som kommer att upprepa sig?
“Nej, överhuvudtaget inte. Så länge som det är roligt håller jag på. I det ögonblick då det inte längre är roligt griper jag an den problematiken. Vi har insett att vi skall hålla Hypocrisy som en hobby och inte som ett arbete för annars går det galet. Jag lever på studion och inte av Hypocrisy eller Pain. Så länge som jag är kreativ och känner att jag utvecklar mig från album till album har jag tänkt hålla på. Om jag en dag känner att jag inte riktigt kommer vidare med min musik får jag sätta mig ned och fundera på om jag fortsätter eller inte men jag räknar med att det inte händer på några år än”.

TILLBAKA TILL RÖTTERNA

Efter utgivningen av “Hypocrisy”, som är ett mer majestätiskt album i förhållande till “Abducted” och “The Final Chapter”, förväntade jag mig en varaktig vridning i den riktningen men till min stora förtjusning bryter helvetet lös på “Into The Abyss”.

“Jag arbetar som bäst när jag är pressad och en timme utan arbete är en timme förlorad. Jag är en mycket kreativ människa och jag känner att jag missbrukar min tid om jag går runt och slöar på dagarna.”

“Jag kände att det åter var dags för ett mera brutalt album. Det verkade vara det riktiga och alla tre var eniga om att gå tillbaka till den välkända Hypocrisy-stilen. Med ‘Hypocrisy’ utforskade vi gothic-elementen i sådan grad att om vi fortsatt i den riktningen hade vi mer eller mindre gjort ännu ett liknande album och det är något vi bevisligen arbetade på att undvika. Det är några som har påpekat att om vi går tillbaka till den gamla stilen förlorar vi gothic-publiken vi vann med ‘Hypocrisy’ men det bryr vi oss inte om. När saker känns riktiga skall du göra dem och sedan se hur folk reagerar. Du kommer inte något vart i livet om du inte tar chanser”.
Användandet av ordet “Abyss” förändrar sig inte hos Peter. Snarare tvärtom. Studion heter Abyss och ditt gamla black metal-band hette The Abyss och nu albumet “Into The Abyss”.
“Ja, rätt ironiskt eller hur? Det är mer en tillfällighet. Vi satt och tänkte på vad det nya albumet skulle heta och diskuterade om det skulle var en av låttitlarna eller en självständig titel då någon spontant vräkte ur sig ‘Into The Abyss’. Vi började alla att skratta eftersom att den titeln verkade för dum och klichéaktig men efter en stund verkade den helt OK. Du måste också ha en humoristisk syn på saker då och då och säga vad du vill men titeln signalerar i alla fall att detta är en metalskiva, ha ha”.
När kan vi förvänta oss något nytt från Hypocrisy?
“Vi räknar med att ge ut en box nästa år i samband med vårt tioårsjubileum där alla våra videor kommer att vara med, en ‘best of’-skiva med ett par låtar från varje skiva och dessutom kommer vår första demo-kassett också vara med på skivan. Kanske också att det kommer med några nya låtar och några nyinspelningar med vår gamle sångare Masse Broberg på gästsång. Jag skulle också kunna tänka mig spela in några av låtarna från ‘The Fourth Dimension’ då jag inte gillar originalets produktion. Jag kan dock inte ännu säga när nästa studioalbum från Hypocrisy blir klart eller hur det kommer att låta då jag också har Abyss Studios och Pain att tänka på”.

Med dessa ord avslutade Peter samtalet för denna gång. Så kolla upp både “Into The Abyss” och “Rebirth” om du inte vill gå miste om två av årets viktigaste utgivningar.

Översättning av Anders Ekdahl