Storstryk i kvällspressen? Det gör ingenting alls. Inte när publiken kommer och skivorna säljer. Erika berättar om sig själv och sina framtidsplaner — och hon karaktäriserar giftermålet med Yngwie som det ballaste hon någonsin gjort!

Det finns i vissa sammanhang tre slags recensenter. De elaka, de något elakare och de allra elakaste. Det här med ”i vissa sammanhang” avser en glidande skala uppåt från trött gubbröra till amerikansk radiorock exekverad och ekvilibrerad av företrädesvis blonda bombnedslag i trikåer. Så när Erika i somras drog en 3-veckorsrepa genom svenska parker stod 1:orna och 2:orna som spön i backen och endast en liten förskrämd geting surrade i luften, blommorna till trots. Om ni förstår vad vi menar (??? /Red.).
Men Erika, hon bryr sig inte.
I varje fall inte så mycket att hon deppar ihop.
— Nänä, säger hon till MAX, det är ingen fara. Och det här som någon skrev, att jag var sommarens exhibitionist, det är en utmärkelse jag t o m är stolt över. Den säger en del om det jag gör. För det är alldeles sant, jag älskar att stå på scen och jag har alltid tyckt om att visa upp mig!
Jo jo, det må så vara. Men alla elaka påhopp, då? Känns det inte lite ledsamt ibland?
— Äsch, jag tycker de skall lägga ner det där, försöken att ta ner mig genom att vara insinuanta och elaka. Det har ända ingen effekt. Jag vet ju själv att jag inte är någon korkad blondin och jag märker ju vilken respons jag får från publiken. Visst är det kul att få bra kritik, men viktigare ändå är att folk vill komma till gigen och att de gillar min musik.
— Den verkliga kicken, den får man när man står på scenen och får se nån därute som sjunger med i varenda låt, kan varenda textrad och verkligen njuter. Det går utanpå allting annat.
Erika komprimerade sin turné till tre intensiva veckor, åkte runt med ett femmannaband med bl a Benny Jansson och Jocke Uddling och utfärdade totalt spritförbud under resans. Varför då då? undrar vi förskräckt. Sprit som är så gott.
— Jodå, jag tar själv gärna en drink ibland, förklarar Erika. Men nu körde vi ett så oerhört hårt schema. Krökar man så orkar man inte, det är hela saken. Har man flera spellediga kvällar i rad går det kanske bra, men det hade aldrig vi. Vi körde minst sex kvällar i veckan. Och då var det en självklarhet: Ingen sprit så länge turnén rullar.
Huva.
Nåja, den tog ju slut, till sist, och fru Erika Norberg-Malmsteen reste hemifrån Sverige, hem till maken i USA. Hur konstigt den än låter.
— Jag vet inte riktigt vad som är hemma längre. Jag har ju mina saker i Miami, men samtidigt har jag kvar lägenheten på Söder i Stockholm. Och innerst inne är jag fortfarande svensk — jättesvensk!!!
Knäckebröd och sill, knätofsar och midnattssol, ni vet. Tjosan.
— Är jag ledig tycker jag om att laga mat. Och jag gillar att shoppa, det är så avkopplande. Jag hatar att jogga, men sportar lite grann alla fall. Simmar en del, t ex. Och så gosar jag med min katt, Fuzzy!
En lat och odräglig en, får vi höra. Ja, katten, alltså, inte Yngwie. Nej, inte alls. Kära hjärtanes.
— Att gifta mig med Yngwie, det var nog det ballaste jag har gjort, säger Erika. Men vi väntar nog ett tag med att skaffa bebisar. Man får väl så att säga först se till så att man själv växer upp och blir, hmmm, stor. Fast sedan skall det bli underbart att få barn. Det är väl på något sätt just det livet handlar om.
Det — och musik.
Erika utnämner Queen till sitt absoluta favoritband, men skyndar sig att tillägga att hon lyssnar mycket på annat också. Tidig Deep Purple, t ex. Eurythmics och klassiker som Mozart och Vivaldi.
— I själv och hjärta kommer jag nog ändå alltid att vara en hårdrockare, även om det jag själv som artist gör väl närmast kan karaktäriseras som pop eller radiorock. Det spelar ingen roll.
— En gång hårdrockare, alltid hårdrockare — och jag föredrar ju långhåriga killar…
Säger Erika och klämmer sedan till med en märklig liknelse om skåningar som bosätter sig i Norrland eller om det möjligen var tvärtom, en norrlänning som drog in i Skåne.
Det snappade vi inte riktigt.
Erika Norberg-Malmsteen själv har åtminstone tillfälligtvis slagit ned sina bopålar i det sagoskimrande poplandet, en ny singel är i faggorna och fram emot juletid kommer nästa lp. Ändå förblir det hårdrockarens ärrade hjärta som tungt dunkar mellan liljekullarna.

Sommarens exhibitionist är en utmärkelse jag är stolt över, säger Erika.