SUPERGRASS
‘I Should Coco’
(CD)
2

Retro?
— Ja, helt klart!
Första sidor i engelsk press?
— Ja, helt klart!
För små T-shirts?
— Ja, helt klart!
Polisonger?
— Ja, helt klart!
Poppojkar?
— Ja, helt klart!
Världsförändrare?
— Knappast!
Det är där någonstans felet ligger, alldeles för många engelska band utmålas av hemlandets musikpress som utomjordiskt bra. Banden är i och för sig inte alltid dåliga, en del är till och med bra. Men det som gör mig trött är just det här att det för engelska journalister är viktigare att lovorda ett nytt band mer än sina konkurrenter, och framför allt att vara först. Huruvida bandet är bra eller ej blir ofta en bisak.
Supergrass tillhör den skaran av band som är bättre än genomsnittet av hypade band. De spelar framför allt retro-poppunk à la Buzzcocks och andra poppiga 70-tals band. Ibland tycker jag mig i de lugnare låtarna höra Oasis. I vissa låtar tycker jag mig höra Blur. Supergrass blandar och ger så att säga. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillade en hel del av låtarna, speciellt de lite snabbare poplåtarna. Någon röd tråd har jag svårt att hitta, bitvis är Buzzcocks ledstjärna sedan Rolling Stones och Beatles. Supergrass är ännu ett band som ska frälsa världen om man litar blint på engelska journalister. Själv är jag vidsyntare än så. Den bästa musiken görs inte längre i England, tyvärr vägrar engelsk press inse detta. Supergrass är småtrevliga, synd bara att engelska band hela tiden försöker återskapa det som en gång var.