Rockklichéer finns det gott om. Mytomspunna detaljer som nötts & blötts i all oändlighet. Så lätta att sätta fingret på, men så svåra att uppfylla på ett trovärdigt sätt. Ta bara de så kallade rockpoeternas hemliga dröm; att skriva en text på baksidan av en krognota, ackompanjerad av skvalpet från nattens sista öl. Men hur många texter har egentligen skrivits på denna klassiska krognota? Och hur många förmedlar just dessa intryck och denna atmosfär utan att bli patetiska?

Jag tror knappast Tuk Tuk Rallys “Beirut Bar” skrevs på en krognota. Jag tvivlar på att det heller var deras avsikt att den skulle låta så. Men det är just denna bild man får på sitt inre öga när man hör den melankoliska, maltdoltande debutsingeln från detta stockholmsband. Året var 1992 när “Beirut Bar” dök upp som sjutummare på det alltid pålitliga bolaget Beat Butchers. Bandet hade då hållit på i ett drygt år tillsammans, men hade tidigare erfarenheter från band som Inferno, 19hundratalsräven, Tre Vise Män och Bröderna Marx.

Att skriva om musik kan ibland ge vissa obehagliga biverkningar. En av de värre är ofoget att alltid vilja sortera musik i olika etiketter och fack. Men var kan man stoppa in Tuk Tuk Rally? De är fan inte lätta att beskriva för en utomstående. Folkrock är alltför missvisande, och dessutom ett begrepp uttjatat till leda. Jag provade akustisk punk i en recension för fanzinet Terrorpop nyligen, men kanske pop med muskler är en mer passande varudeklaration.
Jag frågar Roger Karlsson, sångare och gitarrist, vad han själv skulle vilja beskriva deras musik som.
– Det undrar jag också, svarar han tvekande. Jag tycker själv att vi spelar en småskränig pop. Däremot är det kul att du nämner akustisk punk, för jag upplever det positivt om våra lyssnare kan spåra vissa av våra punkrötter när de hör Tuk Tuk Rally.
Hur mottas då bandet av den så kallade “punkpubliken” ? De ligger trots allt på ett bolag som man associerar med punk och har även medverkat på punksamlingar som “Definitivt 50 Spänn” och “Även Vackra Fåglar Skiter’:
– Vi möts ofta av en mycket ung publik när vi spelar ihop med band som De Lyckliga Kompisarna, svarar Roger. I början tycker de att något är skumt när de hör oss, men de brukar haka på efter ett tag. Vi hade ju med “Komedi” på Definitivt-CD’n så när vi lirar den brukar det guppa lite framför scen.

Jag ska villigt erkänna att jag var lite skeptisk till Tuk Tuk Rally till en början. Debuten “Beirut Bar” hade en lysande A-sida backad av “Knackar På Din Dörr” som jag upplevde som desto segare. Inte heller CD-singeln “Stjärnorna” övertygade. Titelspåret satt som handen i handsken, reprisen på “Beirut Bar” likaså. Sedan var det rätt tunt. Det var nog först med tredje singeln “Entvåtrefyr!” som frågetecknet blev till ett utropstecken. “Irländsk Whiskey” & “Glorias Land” tog jag genast till mitt hjärta tillsammans med “Färg & Vatten” & “Bara Veta Varför” som kort efter kom i repris på fullängdaren “Luftballong”. Denna debut sopade undan mina sista dubier om bandet. Hela tiden balanserade bandet farligt nära den traditionella P3-popen, men med en nerv och närvaro i musiken som hela tiden höll dem på fötter. Jag nämnde rockpoesi tidigare, detta fortsatte prägla texterna på “Luftballong” med några få undantag som titelspåret och “Vid Gränsen” vilka mer beskrev den lilla personen i ett kargt och kallt samhälle.
Vad har då Roger för aspekter på sitt textskrivande?
– Jag skriver väl inte så konkreta texter om en viss fråga eller ett visst ämne, svarar han. Jag brukar istället tänka så lite som möjligt när jag skriver, gå mer på känsla. Jag skriver mer från magen än från skallen. Att några av texterna på “Luftballong” hade ett rakare innehåll var mest en slump, det var ingenting jag avsåg.
För att vidareutveckla ämnet frågar jag honom vem som skriver bra svenska texter. Det blir tyst en lång stund.
– Jag kan inte komma på någon speciell person. Ebba skrev bra texter på sin tid, Johan Johansson gör en hel del bra idag. Många jämför oss med Magnus Johansson och Staffan Hellstrand och det vill jag definitivt inte hålla med om. Speciellt Hellstrand tycker jag skriver riktigt dåliga texter.

Vi hoppar nu fram till sommaren. En sommar som förutom en enorm hetta också bjöd på mycket bra musik från alla möjliga festivaler runt landet. För Tuk Tuk Rallys del hette höjdpunkten Hultsfred, var det måhända det största tillfället i bandets historia?
– Det blev så, menar Roger. Vi ligger på ett bokningsbolag som heter Kontur och de har fixat massor med bra spelningar åt oss det senaste året. Men visst, Hultsfred toppar allt. Vi hade mycket folk på spelningen, och bra tryck på publiken. Vår roligaste spelning hittills.
Nu är de också aktuella med en ny CD. Den så kallade “svåra andra plattan”. Efter en lyckad debut brukar alla band ha höga krav på sitt nästa album. Och jag tycker Tuk Tuk Rally klarar sig mycket bra även denna gång. “Euro-Disco” heter verket och den skiljer sig en del från debuten. Dels i produktionen där “Luftballongs” polerade ljud luckrats upp med stökiga kanter & skramliga, trasiga gitarrljud. Dels i ett låtmaterial som är mer ruffigt och melankoliskt än tidigare.
Håller då Roger med mig om denna jämförelse?
– I stort sett, svarar han. Skillnaden ligger nog mycket i vår inställning. “Luftballong” var väldigt stram och detaljerad. På nya plattan försökte vi få mer livefeeling. Jag är nöjd med resultatet även om allt inte funkade till 100% som vi tänkt oss.
Titeln då, “Euro-Disco” ligger ju i tiden med EU-omröstning och allt?
– Titeln står inte för något speciellt, anser Roger. Det är alltid lika traumatiskt att döpa en platta och “Euro-Disco” var bara en idé, en ordlek vi fick fram.

På rak arm kan jag inte säga säkert om “Euro-Disco” är en bättre eller sämre platta än “Luftballong”. Jag tilltalas av nya plattans produktion, men är lite mer osäker på innehållet. Debuten var stark rakt igenom, “Euro-Disco” pendlar lite mer i kvalité. Däremot håller jag vissa av dess spår, exempelvis “Nåll”, “Världen Rasar” samt den vackert dystra “Två”, som det bästa Tuk Tuk Rally presterat. Texten till “Måndag” är också lysande;

“Därute är det Fredag, här jagas jag av ledan.
Och den närmar sig med stora, stora kliv.
Det är Måndag i mitt liv”

Den tristess vi alla känner igen fångad på tre korta rader, brilliant! Har då lite svårare för spår som “Radio Dag” och “Vara Lycklig”. Däremellan finns ett spektrum av låtar som faller mig i smaken vissa stunder, och som känns slätstrukna vid andra tillfällen.
Jag frågar till sist Roger hur responsen på nya plattan varit?
– “Euro-Disco” har spelats mer på radio, svarar han. Det är ingenting man egentligen siktar på eller jublar åt, men det är samtidigt rätt kul när det händer. Den har också sålt mer än “Luftballong”. Pressens kritik har varit rätt blandad, från lysande recensioner till rena sågningar. Kruxet tror jag är att den är ganska svårlyssnad, och att de flesta kritiker har så ont om tid att hinna lyssna ordentligt på de plattor de skriver om. Därav en del nedskrivningar.
Jag tackar Roger för pratstunden och ser i skrivande stund fram emot att få höra “Euro-Disco”s käcka bitar framföras live på Beat Butchers-galan på Kolingsborg (en spelning ni i läsande stund säkert redan bevittnat). Med sitt lite dystra anslag känns Tuk Tuk Rally som ett perfekt band att lysa upp den kalla och mörka hösten med.