Junkmail har intervjuat Tomas Jansson, gitarrist, sångare och låtskrivare i Solnagruppen the SHOUTLESS. Tomas har tidigare spelat i bl.a the Slammers men har det senaste året slamrat i Shoutless. Att han stortrivs i bandet råder det ingen tvekan om. Förutom Tomas består bandet av Janne Liljekvist (gitarr/sång), Myran (bas, också han relativt ny i gruppen. Var tidigare med i oförtjänt underskattade Red Checkers) och Mats Rosén (trummor).
Gruppen har funnits sen 1981 och har alltid spelat snabb, stökig och larmig slammerrock. Första skivan kom 1984 mitt under den s.k garagerockvågen och lät som den hade spelats in i ett garage. Fast dom två låtarna, “Insane”/”I tell no lies” är riktigt bra. “I tell no lies” var t.o.m så bra så att den fick vara med på den amerikanska samlingskassetten “Garage sale” utgiven på Roir Rec.
Året därpå kom mini-LP:n “Out of reach” innehållandes bl.a klassikern “1-2-5” och andra godbitar. De medverkade också på den svenska samlings-LP:n “A real cool time…” med låten “Change my ways”. Sen dess har de gett ut “Baby come on”-singeln, en flexidisc på The Eye, en till mini-LP (“Bowery at midnight”) och nu senast har vi fått singeln “Song from a ditch”, en riktig Stoogesröjare!
Köp (eller lyssna ialiafall!) på dessa skivor. Och gärna på de kommande också. Att det rör på sig kring Shoutless råder det ingen som helst tvekan om. Hoppas ni får tillfälle att kolla in Shoutless live någongång, för dom sägs vara rent jävliga på scen..!

SHOUTLESS har alltså varit i Spanien och rockat. Hur har det varit?
– Jodå, jävligt bra faktiskt.
Hur kommer det sig att ni hamnade i Spanien?
– Det var dels en kille här i Solna som tyckte att vi skulle åka ner och sen så hade dom där nere i Spanien hört våra plattor och ville att vi skulle komma ner och lira. Det var lågbudget alltihop men roligt var det.
Har ni något nytt på gång utomlands med Shoutless? Fler spelningar i Spanien..?
– Jodå. Vi kommer nog att åka ner igen i oktober. Sen så ska vi släppa en LP i Spanien – en samlings-LP med både nytt och gammalt material. Det är nåt spanskt bolag som ska ge ut den på licens. Det har släppts en liveflexisingel med oss också, fast det var visst nåt spanskt rockfanzine som gett ut den.
Vad har ni för planer här hemma i Sverige?
– Dels har vi ju släppt vår nya singel (“Song fram a ditch”) och sen kommer en uppföljande LP till hösten nångång. Det blir lite annat också. Spelningar osv.
Hur är egentligen intresset för Shoutless och för den typ av musik ni håller på med? Hur är det i Stockholm t.ex?
– I Stockholm verkar det hela vara på utdöende. I övriga Sverige vet jag inte riktigt hur det är. Vi har varit lite runt om i Sverige och spelat (Lund, Sandviken etc) och det har gått bra.
Har ni repat mycket nu på sistone?
– Ja, det har vi. I och med den här turnén så… Hurså då? Ni verkar då enligt mina aningar i princip ha bott i replokalen. Jag vet inte hur många gånger jag försökt få tag på Janne (Liljekvist) men varje gång har hans flickvän hälsat samma sak – replokalen!
– Ja (skratt). Vi HAR repat mycket..!
Är ni en ambitiös grupp?
– Nja… ja. Det kan man nog säga att vi är. Det har väl legat i träda litegrann men efter Spanien har vi satsat stenhårt. Det var jävligt roligt där och vi vill tillbaka dit. Man har fått smak för det här nu, det går bra och det händer en massa… Vi har nog mognat en del tror jag.
Vem skriver låtarna i Shoutless?
– Till nya plattan har jag gjort ungefär hälften. Janne har gjort den andra hälften. Tidigare var det Janne som gjorde väldigt mycket. Ja, sen arrar vi ihop. En långsam procedur… he, he. Men resultatet blir oftast acceptabelt.
Håller ni till ute i Solna?
– Med att repa?
Ja, t.ex.
– Nä, inte längre. Vi har flyttat “repet” till Sundbyberg. Tidigare repade vi i Apromus (rockföreningen i Solna) lokaler i Solna. Höll dom andra “trashrockarna” till där också? Nomads t.ex?
– Ja. Vi, Nomads… Red Checkers osv.
Kommer ni från Solna?
– Njae. Det är bara Janne som bor i Solna.
Hur kommer det sig att Solna blivit centrum för den typ av musik ni spelar? The Nomads, ni, President Gas, Rainbow music osv… Solna verkar vara Sveriges metropol för stökig och “trashig” rockmusik?!
– Öh… Ja. Det har väl blivit så. Jag vet inte. Vi gillar den typen av musik här. Men så är det väl också andra som får det att låta att det är som det är s a s. Svårt att svara på faktiskt.
Alla talar om “garagerock” när man pratar om band som t.ex Nomads eller Shoutless. Vad tycker du om att Shoutiess fått stämpeln garagerock på sig?
– Jag vet inte. Egentligen behövs inga stämplar. Jag gillar inte etiketter på rockband. Shoutless är mer ett rock ‘n’ rollband. party rock ‘n’ roll… (skratt). Det är massmedia och liknande som kallar oss för garagerockband. För oss finns egentligen inte det begreppet. För oss är det bara röjrock ‘n’ roll! (skratt).
Jag vet att Nomads inte heller riktigt gillade att kallas för garagerockband.
– Så är det väl. Det är andra som väljer åt en vad musiken man spelar ska kallas för.
Har Sverige många bra rockband idag?
– Ja, det finns en del. Sator är bra. Wilmers nya är väl inte såå bra men tidigare skivor är bra. Creeps… ja det finns egentligen massor. Psychotic Youth är jävligt bra. Sen finns det förstås många bra band som aldrig kommer fram. Det finns många små garagerockband (skratt) som är otroligt bra men aldrig syns. Tyvärr.
Frankrike lär ha många bra skrammel-rockband…
– Ja. Där finns en mängd skumma bolag som ger ut mycket. Det finns faktiskt jävligt mycket rock ‘n’ roll där, men allt är ju inte bra.
The Dogs?
– Jo, dom är bra. Dom är okej, fast dom är lite större. Åker på Japanturnéer och sånt. Inte riktigt vår pryl.
Många svenska rockband har väl lirat i Frankrike?
– Ja Nomads t.ex. The Creeps och vi. Sinners brukar vara där. Sinners har förresten också haft samarbete med Spanien.