Måndagen den 15 augusti ringde jag upp Stefan Björk, basist i Sveriges bästa rockband WILMER X. Säga vad man vill, men jag har aldrig, och då menar jag aldrig, pratat med en sån trevlig kille inom ”rockbranschen” som Stefan. Men denna artikel ska inte bara handla om hur trevlig han är utan om mycket annat också. Så trevlig läsning!

Ingen av er kan knappast ha undgått Wilmer X och då tänker jag speciellt på plattan ”Teknikens under” och singeln med samma namn. Plattan kom tidigt i våras och bandet gjorde en 10–15 spelningar under våren. Nu under sommarn har man betat av många folkparker och gjort sammanlagt ca 35 spelningar, man har legat på Svensktoppen(!) i 7 veckor med låten ”Teknikens under”, det har skrivits spaltmeter om gruppen, videon till ”Teknikens under” har visats i TV, och mycket, mycket mera har hänt.

ETT UNDER!

Det är nästintill ett underverk. LP:n har sålt i drygt 25 000 ex, singeln nånstans mellan 6–8 000 ex. Jag är stum, men Stefan själv tar det med ro:
– Fruktansvärt roligt givetvis. Men jag tycker inte att det är nåt att hetsa upp sig för.
Grabbarna (nåja) står alltså trots framgångarna stadigt med fötterna i den skånska myllan och har när detta skrivs just haft några veckors välbehövlig semester.
– Jo jag har haft semester i 3 veckor, men nu på torsdag (18 augusti) bär det av ut igen på sista folkparkssvängen. Sen åker vi iväg till Tyskland för ungefär 10 spelningar, i Berlin bl.a.
Hur kommer det sig att Wilmer X ger sig av på turné till Tyskland egentligen?
– Nä du vet, det är våran manager som fixat det där. Det blir nu i september. Dom pröjsar rubbet, vi spelar och det blir nästan som semester faktiskt. Det rör sig inte om en jättebudget precis men det blir nog jävligt kul.
– Vi kommer också att spela i Schweiz och Österrike men det blir inte någon turné där.

”NOT GLAMMERS”

Wilmer X var i våras på en första sväng i dessa länder och spelade lite. Enligt Stefan så gick det bra och arrangörer och publik var positiva fast ”dom dansade och öste inte som publiken hemma i Sverige”.
Man kommer nu i september att släppa en ny utlands-LP (gamla låtarna men med engelska texter) som får namnet ”Not glammers”. Främst är det låtar från LP:n ”Tungt vatten” men även ”Under hot” och en i Sverige outgiven, ny, låt kallad för just ”Not glammers”. ”Not glammers” (låten) kommer dock senare att finnas tillgänglig på en samlings-LP på MNW.

STICKY MED SINNERS

Kompisarna i The Sinners var även dom i Tyskland och spelade i våras. Wilmer X’s trummis, Sticky Bomb, följde med och slamrade. Även Sinners tyckte att det var kul i Tyskland. Sinners är överhuvudtaget ganska ofta nere i Europa och spelar och menar att Wilmer X spelar ”rätt” sorts musik för rockfolket där nere.
Efter dessa spelningar väntar fler hemma i Sverige fram till i slutet av november då de tar en ordentlig paus.
Wilmer X har tidigare gjort en utlands-LP kallad ”Downward bound” (”Under hot”-LP:n). Hur gick det egentligen med den utomlands?
– Nja (skratt). Det var faktiskt inte så märkvärdigt som folk kanske tror. Det skeppades helt enkelt ut några tusen plattor för att vi var lite nyfikna på hur det skulle gå. Men det var inte så allvarligt och vi gjorde inte något direkt lansering utomlands förutom att vi släppte plattan. Eventuellt gör vi något nu med EMI, en engelsk version på ”Teknikens under” och lite annat. EMI-bolaget har förtur och kanske nappar dom utomlands. Annars kommer vi att skicka lite taper till andra bolag utomlands. Vi får se hur det blir.

FRÅN MNW TILL EMI

Tidigare skivor har legat på skivbolaget MNW men senaste LP:n hittar man på stora, kommersiella EMI. Varför bytte gruppen bolag?
– Vi kändes oss bara tvungna. Helt enkelt för att komma vidare och få jobba med nytt folk.

Har ni inte fått höra att ni nästan svikit era ideal i och med skivbolagsbytet. Folk har väl nästan haft en ganska bestämd uppfattning om hur Wilmer X är och hur dom ska låta?
– Hm…Nej, faktiskt inte. Vi är nöjda med EMI. Det har inte varit nåt bråk förutom nångång det kan komma in nån full typ i logen efter en spelning och gnälla en massa. Men det handlar mest om att dom ville höra ”Slå dank” och en massa andra gamla låtar. Men vafan… Man KAN ju faktiskt inte spela alla låtar och det är ju inte heller så roligt att spela en massa gamla låtar som man kört så många gånger förr.
Vad är det för huvudsakliga skillnader på Tomas Gabrielsson, er gamla producent på MNW och Danne Sundqvist som producerat ”Teknikens under”?
– OM man nu ska hitta några skillnader så… Ja båda är i och för sig djävulskt musikaliska men Danne är lite bättre på det rent tekniska. Båda våra senaste studioskivor (”Under hot” och ”Tungt vatten”) spelade vi in i replokalen, en källare, med Tomas i inspelningsbussen utanför. Det vart ju rått och lät ungefär som vi lät då om man så säger, nu ville vi göra en mer genomarbetad platta med mer tekniska finesser och då är Danne rätt kille. Det har faktiskt fungerat jävligt bra med han, men det tog ju sin tid innan vi kom fram till vem vi skulle ha som producent.
– Vi satt och hade krismöte med bandet och en massa förslag dök upp men inget funkade. Helt plötsligt nämnde nån Danne, så vi skickade våra demotaper till honom och han tyckte det lät jävligt bra och tyckte också att det skulle bli kul att köra ett lite tuffare rockband. Han har mest kört Freda’ och lugnare band men både jag och Sticky älskar ”Venuspassagen” med Reeperbahn (där Danne Sundqvist var med) så vi tyckte ”äh fan. Vi testar!” Och det gick bra, och vi hade tur. Men plattan blev väldigt fördröjd.
”Teknikens under”-LP:n har som sagt sålt i drygt 25 000 ex mot i vanliga fall kanske 10 000 ex för en Wilmerplatta. Så nog gick det bra alltid! Samtidigt var det på tiden att gruppen gjorde en lite mer avancerad och mer genomarbetad platta, både ”Under hot”, live-LP:n ”V-I-L-D” och ”Tungt vatten” är suveräna rockskivor men man hade tappat en del av publiken pga att man röjde för mycket nästan.

– På ”Under hot” ville vi profilera oss. Vi var trötta på allt och ville egentligen bara vräka på och köra stenhårt. Samtidigt lät vi ganska råa live och vi resonerade att om vi spelar in plattan i replokalen utan pålägg och sånt så skulle det bli mest äkta. Men det var ett jävla skit ändå! Kallt, trångt och det luktade mögel överallt. Man satt bara och frös hela tiden. Skivan tog bara 10 dar att spela in och den blev ju bra. Men man måste ju förnya sig lite iallafall…

”ALDRIG NÅN RAMONES”

Wilmers och Stefans stora favoriter heter Rolling Stones. Och Ramones. Det har alla som känner till Wilmer X alltid vetat eller åtminstone kunnat gissat sig till. Det som förvånat mig är att de aldrig spelat en Stones- eller en Ramoneslåt live! Man har spelat en del covers men ingen av dessa två grupper. Varför inte det?

– Vi har ju spelat ”Nere på knä igen”, he, he. Nä det är sant. Nåt med Stones eller Ramones har vi aldrig spelat men det beror på att vi tycker det är roligare att dra okända låtar som covers. Vi repade faktiskt in Stones’ ”Amanda Jones” men vi körde den aldrig live.

– På Wilmers första gig nånsin så körde dom ”Brown sugar”. Men aldrig nån Ramones. Det där var innan jag kom med i bandet, men däremot så har vi spelat två låtar som Stones har gjort som covers; Bo Diddley’s ”Mona” och en annan låt som heter ”Don’t you lie to me”…

– ”Fragile child” brukar vi spela. Men den är rätt ovanlig för att vara en Fogerty-låt. Han gjorde inte den låten med Creedence Clearwater utan i gruppen han var med i innan. Även ”Hoodoo”, en outgiven låt, har vi spelat.

Vad har du för Stonesfavoriter?
– Bäst är dom där plattorna som kom i slutet på 60-talet och i början på 70-talet. ”Exile on main street” är nog favoriten. En TOTAL rockplatta, sådär hafsigt inspelad och ösig. Den gillar alla i Wilmer väldigt mycket. Även ”Beggars…”, ”Let it bleed”, ”Get yer ya-yas out” och dom är bra. Det är dock på ”Exile..” som dom verkligen börjar låta Stones tycker jag. Totalt kaos och mycket inspelat jamande i studion.

TRÄFFADE RON WOOD

– Jag var och såg på Ron Wood när han var här i Malmö och lirade med Tottas Bluesband. Det var inte särskilt bra. Dom hade inte hunnit repa, Ron Wood kom just innan spelningen i helikopter och landade här nere i hamnen. Han såg faktiskt ut som Johnny Thunders – sliten och ärrad och den där gångstilen som Thunders också har, berättar Stefan.

På kvällen, efter spelningen, for Stefan till en av Malmös krogar där även Ron Wood och Tottaskillarna befann sig. Stefan var ju bara tvungen att gå fram och hälsa på Ron. Tottas tekniker presenterade Stefan för Ron och passade också på att påpeka hur otroligt lika utseende Stefan och Ron har vilket gjorde att Ron brast ut i gapflabb och en lustig scen utspelade sig. Stefan fick i alla fall en signerad affisch och en pratstund med sin gamla idol.

STÅBAS & FISKEUTRUSTNING

Sin gamla idol ja. Medlemmarna i Wilmer X är inga ungdomar längre. Stefan Björk fyllde 30 år för ett tag sen. Vad han fick i present? Jo, en ståbas av hans föräldrar och en fiskeutrustning (”Jag har alltid velat fiska!”) av polarna i Wilmer.

Men om nu Wilmer X funnits sen början av 1978 (fast då under namnet Wilmer Pitt – som snabbt byttes ut), och spelat ute hur mycket som helst, så är det inte konstigt att man undrar om inte folk blir less på dom nångång.

– Njae, det verkar inte så. Jag såg i Aftonbladet häromdagen där man kunde läsa att vi låg sjua på folkparksligan. Kurt Olsson och Trance Dance och lite andra låg före oss, Style och Lili & Sussie låg faktiskt efter oss. Och dom som fått så positiv kritik! (sadistiskt skratt). Jag såg också att vi i genomsnitt dragit 2 400 pers. på våra gigs, så folk verkar inte less på oss. Som exempel kan jag säga att vi säkert spelat… ja minst 20 gånger på Kulturbolaget här i Malmö, och varenda gång har det varit ett jäv-a drag.

KRAVALLSTAKET

Att Wilmer X gör sig bra på platta är bara att konstatera. Men de gör sig ännu bättre live. Bandet gör sällan en rent dålig spelning och Nisse, Janne, Sticky, Pelle och Stefan ger själva 110%. Det kan jag intyga efter att ha sett dom ett par gånger live. Tvekar ni ändå råder jag er att lyssna på den fenomenala liveinspelade LP:n ”V-I-L-D”. Jag frågade Stefan Björk vad han tycker gör en spelning riktigt bra:
– I första hand att vi spelar bra och att folk hänger med och inte bara står och slöar. Samtidigt så får det inte vara för mycket röj så våra mickar och PA-anläggning flyger omkring. Det har varit väldigt nära flera gånger att vi fått våra tänder utslagna på grund av att en del i publiken sliter i våra mickställ. Jag ser helst också att vi har kravallstaket för både publikens och vårt bästa. Nu i sommar har en del gnällt p.g.a detta och tycker nästan att det är stöddigt av oss att använda dessa staket, men folk klämmer sig inte på långa vägar lika mycket mot dessa staket och dessutom står de högst en meter från scen så kontakten mellan publik och band blir inte heller lidande. En till viktig sak som gör en spelning bra är att vi känner oss välkomna av t.ex arrangörerna och att vi inte behöver stressa, och att allt flyter.

SPELAR OCH SOVER

När Wilmer X inte är ute och spelar eller spelar in i studio så brukar Stefan, som han själv säger, inte göra nånting.
– Kliver upp vid 11–12, sen brukar jag dra ner till ett fik här i stan som heter Siesta där vi brukar träffas och sitta några timmar och prata och träffa kompisar. Sen brukar det bli nån runda runt stan, bläddra lite i skivor å sånt. Ibland spelar jag lite gitarr hemma eller repar med Thomas Holst (Wilmers förra gitarrist).

Du har inget annat specialintresse förutom musiken?
– Nä. Inte direkt. Men Jalle är fågelskådare. Så fort han får lite ledig tid ger han sig ut och spanar på fåglar, he, he. Sticky är biltokig. Han har en stor, vräkig Opel Kapitän -57:a som är hans ögonsten. Han blev förresten farsa i våras så man kan säga att bilen och barnet är hans intressen. Alla hans pengar går till bilen – och barnet (skratt). Nä, det är mest jag som är ute och festar av oss nu för tiden.

Skulle du kunna tänka dig att flytta från Malmö?
– Ja. Det skulle jag kunna tänka mig. Jag kan tänka mig att bo i en storstad, Stockholm t.ex. Ibland känns det lite trångt här men å andra sidan är Malmö en rätt bra blandning av storstad och ”landsortsidyll”. Inga såna här jobbiga tunnelbanor, utan här är det bara att slänga sig på cykeln om man ska nånstans.

SKRIVA AUTOGRAFER

Är det mycket folk som vill prata med er, t.ex före och efter spelningar? Brukar ni få skriva autografer?
– Ja, det är många som vill prata med oss och vi får skriva en del autografer. Personligen tycker jag det är kul att prata med folk och det tycker jag också att man måste ta sig tid till. Det kan dock bli jobbigt ibland. Vi brukar vilja ha det lugnt i logen före och efter en spelning i sådär en kvart, tjugo minuter för att vila oss, duscha och sådär. Jag kan ibland bli less på en del som ska tränga sig in och kaxa för att vi inte spelade den och den låten osv. Då orkar man knappt vara trevlig. Annars är det jävligt roligt. Jag försöker vara tillmötesgående. Man vet att det är kul för dom (syftar på fansen). Det är samma sak för mig när jag får träffa mina ”idoler”, t.ex det där jag berättade för dig när jag fick träffa Ron Wood, eller Ramones. Just i Malmö verkar dom ha nån slags respekt för oss. Ibland är det lite visk-visk typ ”där går ju han” osv fast här är vi så pass igenkända sen långt tid tillbaka. I andra städer brukar det bli lite autografskrivande och småprat på stan eller efter spelningar. Men det är som sagt kul.

KIRUNA -25°

Wilmer X har i stort sett spelat i hela Sverige. Från södersta södern till Kiruna i norr. När Wilmer X spelade i Kiruna för 5 år sen så bar de all utrustning själv. ”Roddare” hade man inte råd med. I Kiruna var det -25° denna vinter och att helsvettiga direkt efter spelningen börja kånka ut spelgrejerna till bussen är något de är glada över att de slipper nu för tiden.
Hela bandet höll på att åka dit på världens praktförkylning.
Wilmer X har idag killar som bär och fixar med utrustningen. Men annars är mycket precis som det var då. Stefan har t.ex varken blivit en divig rockstjärna eller fått spela på drömställena CBGB’s (legendarisk rockklubb i New York där många stora band börjat sin karriär, t.ex Blondie, Talking Heads, Television, The Ramones), Roxy eller Whiskey a go-go.
– Det skulle va’ skitskoj att få spela på t.ex gamla CBGB’s, fast då skulle man få ta dit Lundpubliken för att få nåt ordentligt ös. Jag besökte nämligen stället för ett tag sen och det var sannerligen inte speciellt fräscht.

SUVERÄN PUBLIK

Jag bad Stefan Björk välja ut Sveriges bästa publik, fast svaret kunde man räkna ut.
– Hmm. Jag utnämner nog publiken i Lund tror jag. Malmös också förstås. I Lund och i Malmö har vi spelat så många gånger fast publiken är alltid lika vild (Live-LP:n ”V-I-L-D” är inspelad på Club Fredman i Malmö. Där kan ni höra en helt galen publik!). Jag vill bara säga att det har som jämnat ut sig mer nu tycker jag i och med ”Teknikens under”. Publiken hänger med överallt i Sverige nu för tiden.

SOMMARN -88

Stefan kommer nog sent att glömma denna sommar, som nu snart endast är ett minne blott. Allting som hänt med Wilmer X, den ständigt skinande solen, ståbasen och all eventuell fisk som han dragit upp med sin nya fiskeutrustning.

Men kanske kommer han också att minnas denna sommar lite extra om en herrans massa år just därför att det var sommaren 1988 som han och kompisen Thomas Holst slog sig ihop vid sidan av Wilmer X och bildade dunderduon Holst & Björk.
Det hela är mycket enkelt. Varsin gitarr och varsin röst. Några egenhändigt komponerade låtar men mest Stefans och Thomas gamla favoritlåtar av Stones, Neil Young, Clash, John Holm, som är såna där låtar som man bara älskar år efter år efter år…

– Det handlar egentligen bara om två gamla kompisar som kör gamla favoritlåtar. Väldigt opretentiöst och avslappnat. Inte alls samma pryl som Wilmer X, även om det också är gamla polare, och också roligt.
Holst & Björk spelade två gånger på Hultsfredsfestivalen. En gång oannonserat (för en publik på max 40 st.) och kvällen efter utannonserat (för åtskilliga hundra i publiken).
Jag såg dom bägge kvällarna. Festivalens näst största höjdpunkt för mig. Endast slagna av Joe Strummer. När Holst & Björk spelar, Holst med akustisk gitarr, Björk med elektrisk, infinner sig en känsla som jag aldrig tidigare upplevt på något musikarrangemang. Okej, högtidsstunder har man haft på lokala arrangemang med Pinheads eller The Join, Ramones m.fl, men där handlar det mer om tryck, hög volym och jäkla ös. På Holst & Björks konsert lyssnar man, sjunger med, och det känns ungefär som dom där otroligt sällsynta gångerna man suttit med några nära vänner och dragit av gamla favoritlåtar en sommarkväll.
Och det låter hur bra som helst om dom. Deras versioner av t.ex Clash’s ”Stay free”, Brownsville Station’s ”Lightning bar” eller Neil Young’s ”Hey hey my my” är helt enkelt för bra för att missa.
Missade ni dom i Hultsfred så har ni ändå chansen att höra dom. En LP är på gång, och den ska ni bara lyssna på. Kom bara ihåg, det är ännu bättre live – precis som med Wilmer X.

MERA SKIVOR MED STEFAN

Wilmer X tar spelledigt under vintern/våren 1989. I april, maj någongång kör de dock igång igen med inspelningarna av en ny LP. Enligt Stefan ute på skivdiskarna någongång i höst.
Tills dess kan vi lyssna på tidigare nämnda Björk & Holst-plattan eller soloplattan med Carla Olsen från amerikanska Textones, som Stefan och Sticky Bomb ska medverka på tillsammans med Carlas svenskättlingar på diverse instrument. Plattan lär finnas tillgänglig nu i höst någongång.
Nisse Hellberg, Sticky och Stefan har alla varit inblandade i olika sidoprojekt vid sidan av Wilmer X. Nisse har t.ex producerat Louise Hoffstens LP (hon som sjöng i Sky High ni vet), fast det var ett tag sen. Sticky åker inte bara till utlandet med The Sinners, han har också hjälpt dem med deras nya platta där också Stefan är med och körar bl.a. Stefan har också producerat en singel med en norsk rockgrupp.

LÖSTÄNDER I KATRINEHOLM

Medlemmarna i Wilmer X har kommit och gått som man brukar säga. Det är bara Nisse Hellberg och Jalle Lorensson som är kvar från starten.
Stefan började spela bas i gruppen under våren -83. Han bodde tidigare i Katrineholm där han jobbade med att göra löständer på hans pappas tandteknikerlabb. Han hade lärt känna Wilmer X då han gick tandtekniker-utbildning i Malmö och hade även fått spela förband till Wilmer X med sin dåvarande grupp Horst and the lions. (Namnet fick de från den något bisarra men dock sanna historien om tysken Horst som körde in i Kolmårdens djurpark i tron att det var vanlig svensk vild natur och klev ur sin bil och blev uppäten av lejonen. Genom namnet försökte man också chockera och dra på sig nån stämning vilket inte lyckades).
Stefan flyttade tillbaka från Malmö till Katrineholm men när Nisse ringde upp och frågade om Stefan ville börja spela bas med dom i maj 1983 tvekade han aldrig. Han la löständerna på hyllan och flyttade till Malmö.
Stefan skrattar gott åt minnena och säger mer eller mindre allvarligt att om någon gång Wilmer X spricker så kan han ju alltid återvända till farsans tandteknikerlabb.
Helst sysslar han nog ändå med musik. I den ena eller andra formen.

WILMER X TILL UMEÅ

Förhoppningsvis kommer Wilmer X till Umeå i höst nångång. Gruppen har besökt Umeå tre gånger tidigare (än en gång blir jag förvånad över Stefans minne) och spelat på Universum, ”Draggen” och Krogen.

– Krogen och Dragonen var bra. Universum var lite för stort, påpekar Stefan, som har haft en viss anknytning till Umeå tidigare:
– Jag höll ihop med en tjej från Umeå för några år sen och var där uppe lite grann. Du måste förresten hälsa till en kompis i Umeå. KB nånting… Helt tokig i Ramones…
Kenneth Bergdahl menar du.
– Precis! Hälsa han. Glöm inte det.

Jag träffade ”KB” på stan dagen efter jag gjorde denna intervju varvid jag framförde Stefans hälsning. KB skrattade och sa:
– Känner du också Stefan??! Visst är han trevlig???
Gissa vad mitt svar blev?

STEFAN BJÖRK TOP TEN LIST:

AC/DC – ”Highway to hell”
RAMONES – ”Ramonesmania”
CREEDENCE CLEARWATER – ”Cronical”
NEIL YOUNG – ”Decade”
LITTLE RICHARD – ”22 classic cuts”
BILLY HOLLY – ”The B.H. songbook”
THE STOOGES – ”Funhouse”
WILLIE NILE – ”Willie Nile”
MOTT THE HOOPLE – ”Mott”
JOHN HOLM – ALLT!

"Not glammers" är troligen en felhörning, skivan heter "Not glamorous" /Blaskoteket red.