En kväll i våras pratade jag med Leif ”Leffe” Mattsson, sångare och gitarrist i Tredje Könet, eller låt oss säga det som var Tredje Könet.
För tyvärr. Denna suveräna Stockholmsgrupp har lagt av. Att jag ändå genomförde intervjun berodde dels på att en ny grupp har bildats av Leif och att killen var sådär helt otroligt trevlig och sympatisk. Man kunde helt enkelt inte sluta prata om Tredje Könet, om den nya gruppen (utan namn), om att spela ute och hur svårt det är att bli av med stämpeln ”punkare” när man vill utveckla sin musik lite:

– Ja det är fruktansvärt svårt. Jag har ingenting emot punken, för det var punken som fick mig att börja spela och engagera mig. Dessutom är det ju den musiken jag växt upp med. Vi blev helt enkelt trött på att kallas punkband förklarar Leif.

Tredje Könet spelade från början renodlad punk i samma anda som t.ex Ebba Grön med snabb, stökig punk och texter på uteslutande svenska där de mest handlade om pekpinnar till höger och vänster. Med tiden utvecklades man till något som Leif kallar för ordinärt rockband och det var då man ville ta bort punkstämpeln som man fått vilket resulterade i att punkarna som brukade komma på deras konserter blev sura och slutade komma. Och som sagt; anledningen var att man var lite less på att kallas punkband och att det kändes begränsat med epitetet punkband.

FYLLDE TRE BACKAR

Tredje könet har haft en ganska stor publik i Stockholmsregionen. Bandet har spelat ute ”långt över 100 gånger”, nästan uteslutande i Stockholm med omnejd. Ultrahuset (numera ett minne blott) i Handen utanför Stockholm har besökts av gruppen minst ett 15-tal gånger, och de fyllde Tre backar till bristningsgränsen när de höll sin avskedskonsert där.
Varför man inte satsat och farit ut lite i Sverige och spelat när det gått så bra i Stockholm kunde Leif inte riktigt svara på. Det har helt enkelt bara blivit som det blivit.

SPLITTRINGEN

Varför lades då gruppen ned? Ja man hade kommit till en punkt då gruppen stod och stampade och nya influenser (i detta fall nya medlemmar) behövdes för att man skulle kunna gå vidare. Gruppen hade spelat ihop i 4 och ett halvt år och enligt Leif var gruppen som bäst i slutet, men man hade mer att ge. Det var alltså inget bråk eller liknande som orsakade splittringen. Trots att inget bråk uppstod så kändes beslutet att lägga ned bandet svårt. Leffe, Ylva (bas), Timo (trummor) och Jojje (gitarr) är gamla barndomskamrater. Barndomskompisar som dessutom spelat ihop länge.

NYTT BAND

Leif och Ylva har tillsammans med några medlemmar från ett annat Stockholmsband, Kabinettet, satt ihop en ny grupp. Vad skiljer då detta nya band från Tredje könet?
– Vi låter lite poppigare kan man säga. Men annars är det ganska likt Tredje könet… Samma ideal, samma influenser, säger Leif.
– I Tredje Könet skrev jag låtarna, eller kom iallafall med själva grundidéerna till låtarna. I vårt nya band delar jag och en av killarna från Kabinettet på låtskrivandet vilket gör att vi kommer att låta lite annorlunda. En annan stor skillnad är att vi står liksom på noll nu. Tredje könet blev med tiden ett relativt känt namn som folk kände till förklarar. Leif.
– Så det blir väl lite svårare att få spelningar nu… Åtminstone nu i början resonerar Leif. Det har överhuvudtaget blivit svårare att spela ute i Stockholm.

Några pengar tjänar man inte heller. Man spelar helt enkelt för att det är roligt.

CHARMIGA SKIVOR

1986 släppte Tredje könet en EP kallad ”Fyra hits”. Även om dessa fyra låtar inte är några hitpotentiella mästerverk så tycker jag ändå att skivan är rätt charmig. Det påminner lite om KSMB – d.v.s bra ös! Året därpå kom deras sjulåtars mini-LP, i ungefär samma stil, kanske ett strå vassare. En tanke som ofta slår när jag lyssnat på mini-LP:n är att det låter fruktansvärt mycket Strindbergs om vissa låtar. Leffe gillade jämförelsen med Strindbergs men mini-LP:n ger han ändå inte mycket för:
– Nä, då är singeln bättre. Mini-LP:n låter avslagen och är dessutom för städad. Delvis är det Thomas Happs (producenten) fel. Han kommer från Polarstudion och har väl lite annorlunda idéer än vad vi har. Att vi hade Thomas som producent hänger mest ihop med att vårt skivbolag, Rosa honung, ville satsa hårt på oss, förklarar Leif.

NONCHALANS AV BOLAGET?

Nicke Blomkvist i numera avsomnade Asta Kask (som förövrigt blev något av legender med sin cykelpunk) sa vid ett tillfälle att en av de största anledningarna till att Asta Kask sprack skulle ha varit Rosa Honungs nonchalans gentemot bandet. Rosa Honung gav ut skivor (med mycket skiftande kvalitet) och tryckte upp tröjor, affischer och liknande utan gruppmedlemmarnas medgivande vilket Asta uppfattade som ansvarslöst och bristande moral och bråket var ett faktum. Jag frågade Leif om han också hade hört talas om denna historia och vad han själv tyckte om Rosa Honung:

– Mot oss har dom alltid varit juste. Fast vi har ända sedan dom ville ha oss klart sagt ifrån att vi vill ha full kontroll över vad vi gör och då har det funkat bra. Och det där med Asta Kask har jag också hört talas om men jag tror inte att Rosa försökte blåsa Asta Kask på pengar eller utnyttja dom. Det sitter nog hellre i att XXX på Rosa honung är lite blåögd. Han är naiv och tror att banden på honungetiketten skall och vill bli rockstjärnor. Personligen tror jag att killarna i t.ex Asta varken kunde eller ville bli stjärnor. Därför kände dom sig säkert förda bakom ljuset när bolaget började ge ut grejer utan deras medgivande eller vetskap.

ENORMT SPELSUGNA

Leif, Ylva och de övriga medlemmarna har än så länge inget namn på sin nya grupp men det kanske har ordnat sig när denna tidning ligger ute på diskarna. Hursomhelst så är dom enormt spelsugna och de har faktiskt funderat på andra orter än Stockholm (man häpnar!). Finns det chans att t.ex Umeborna får se gruppen?
– Jodå svarar Leif. Det skulle vara kul. Fast än så länge har vi mest funderat och inte planerat så mycket.

GILLAR THE JOIN

–Förresten så gillar jag ett band från Umeå. Dom här The Join. Faktiskt riktigt bra. Fast varför sjunger dom på engelska ibland?!?

Så kära läsare; får ni chansen att se detta nya, mycket lovande band (som vi säkert kommer att återkomma till i kommande nummer) så gör det. För dom kör så det ryker.

Utan rökmaskin.

Tredje Könets skivor kan beställas från:
Rosa Honung/Poste Restante/100 44 Stockholm 70