Annica Risberg tvåbarnsmor uppväxt i en söderförort till Stockholm har ett mycket brokigt musikaliskt förflutet. Hennes far var dragspelsmästare, Tore Risberg så musikaliskt påbrå fanns i familjen. Redan 1956 bara 15 år gammal ställde hon upp i talangjakten ”Ungdom Med Ton”. Hon gick i Hasse Funcks operettskola och jämfördes med en tidig Alice Babs. Något som hon var mycket stolt över eftersom Alice Babs var hennes och tillika de flesta andra ungdomarna i landets idol vid den tiden.

1957 var det så dags för en ny omgång av ”Ungdom Med Ton”. Annica vann vokalisttävlan inför 30 tusen applådvilliga besökare i Kungsträdgården, Stockholm. Segermelodin var ”Tango För Två”. Efter segern blev hon vokalissa i Lasse Greens orkester och turnerade land och rike runt med dom.
I veckorna, mellan helgernas uppträdanden läste hon till tandsköterska.
Våren 1958 spelade hon in två EP skivor inom loppet av två veckor för Polydor.

Chock-Rock!

Den första av dessa är idag en av de mest eftersökta skivorna inspelade av en svensk kvinnlig artist. EP:n ”Oh, Boy!” där Annica spelar med Gunnar Svenssons ”Chock-rock Group”. Skivan innehåller svenska versioner av Buddy Holly klassikerna ”Oh, Boy!” och ”Peggy Sue”. Dessutom ”Chock Rock” som är en tolkning av ”Reet Petite” och den lite lugnare ”You Send Me” som på svenska blev ”Så Ensam — Så Länge”.
Dessa fyra spår är inte av samma klass som de amerikanska originalen, men det samma gällde ju för de flesta av de så kallade svenska rockarnas skivor. Så med svenska mått mätt är plattan bra.
Annica lanserades som en tuff tonårsbrud. På skivans releaseblad skrev man att ”hon sjunger verkligen så att tonåringarna är med på noterna”.
EP nummer två hade två melodier med Lars Kåge på ena sidan och Annicas tolkningar av ”Sugartime” och ”6-5 Handjive” på den andra. Insjungningen av ”Sugartime” var förhållandevis avancerad. Hon sjöng trestämmigt med sig själv. Och fick det att låta riktigt bra.
Nästa skiva innehöll bland annat ”Everybody Loves A Lover” och ”Vägen Hem”.
Annica fortsatte att turnera runt och delade ibland scen med andra klassiska artister typ Rock-Boris och Chilos och Robbans Skifflegrupper.

Revyscen kallar…

Faktumet att rockartisterna skulle förbli så populära och kunna hålla på med sin stil var det nog inte så många som trodde.
I mars -59 gör Annica sin revydebut. Hon hoppar in i Carl Gustaf Lindstedt och Arne Källeruds ”Fly Mig En Greve”. Den som hon ersatte var Lill-Babs Svensson som överansträngt sina stämband. Annica fick bra kritik för sitt inhopp som fick en hel del publicitet i pressen.
Detta gav henne smak för scenen så under 60-62 gick hon på Calle Flygares teaterskola. 1962 uppträdde hon på Hamburger Börs tillsammans med bland annat Margareta Krook.
Samma år lyckades hon även kapa åt sig ett stipendium från Anders Sandrews stiftelse.
Parallellt gav Annica ut ett par ytterligare EP:n på Polydor. Ingen blev dock någon större framgång. Utan Annica fortsatte sin teaterbana och var med i Jan Malmsjös musikal ”Stoppa Världen Jag Vill Stiga Av”.
Senare fick Annica barn. Och lät sångarkarriären ta överhand igen. Den här gången med en grupp som fick namnet Annikas. I Annikas var Tommy Risberg med. Han är bror till Annica och var redan från början med och stöttade sin syster i hennes karriär. En annan av de som var med var Leif Malm som då var gift med Annica.
Annikas lycka på svensktoppen var inte så stor man var med två gånger. Bägge gångerna bara en vecka och på 10:e plats. Melodierna var ”I Morgon Klockan 2” -67 och ”La, La, La” sommaren -68. Sistnämnda var för övrigt en svensk version av det spanska vinnarbidraget i det årets schlagerfestival i London.

Dolls en glansfull period…

Efter Annikas kom vad som kan kallas för Annica Risbergs storhetstid, hon blev en av medlemmarna i Dolls.
Dolls bestod förutom av henne av Kerstin Bagge med musikaliskt förflutet i Gals and Pals och Kerstin Dahl. Kerstin Dahl kom senast ifrån Country Four. Hon hade dessförinnan varit med i bl a Papegojorna. En sånggrupp från slutet av 50-talet där även Lily Berglund var med.
Dolls var något unikt i svensk musikhistoria. Trion bestående av de välsjungande sångerskorna blev snabbt landets mest anlitade så kallade ”Doa-doa” grupp.
Dom var så samsjungna och genomproffsiga att det inte behövdes några repetitioner. Utan Dolls kom till studion där inspelningen skulle ske, fick sina noter, läste dom och satte så igång med inspelningarna. När det var klart var inspelningssessionen över för deras del. Ofta hann de inte ens höra sina alster. För när Dolls var igång som värst var dom med på cirka 300 utgivna plattor om året.
Detta gjorde t ex att om man lyssnade på melodiradions P3 fick man höra Dolls köra i snitt 3 gånger per timme. Ser man istället på Svensktoppen låg Dolls där konstant i många års tid. Ibland på upp till 6 olika inspelningar.
Flickorna engagerades till ett otal TV program bland annat Opopoppa. Och dom var även med i Eurovisionsschlager-festivalsammanhang t ex 1973 i Luxemburg där Sverige representerades av Malta. Clabbe af Geijerstam och Göran Fris torp.
Efter ABBA:s seger 1974 var det dags för final i Stockholm. Då var det självklart att Dolls skulle köra. Inte bara bakom Lasse Berghagen när han sjöng ”Jennie, Jennie” utan även bakom Belgien, Schweiz och Portugals deltagare.
Dolls gav själva ut en LP och ett par singlar. De bägge singlarna blev dock inte vad man kanske hade räknat med. Den första ”Vi Ska Bli Flera” kom bara 9:a på Svensktoppen i maj -71. Den andra blev också som bäst 9:a under de två veckor som den låg på listan i februari -72. Titeln var ”Den Kvällen Då Sista Tåget Gick”.

1:a på Svensktoppen — Som soloartist, också

74 gav Annica ut en solosingel ”Visst Är Det Skönt”. Inte heller den blev någon succé. Två veckor på tionde plats på Svensktoppen.
Men 1975 släppte hon ut en solo LP ”Sommaren Med Dej”. Den var gjord tillsammans med Lasse Holm som ju som bekant fortfarande är mycket aktiv inom den svenska musikbranschen.
Plattan slog mycket väl ut och en av låtarna blev Annicas första etta på svensktoppen med henne själv som artist. Skivan var så välgjord att Göteborgs-Postens recensent tyckte att Annica hade en för slipad röst.
Samma år ställde Annica upp i Östersjöfestivalen. Det är en slags Eurovisionsschlagerfestival i miniatyr som hålls varje år. Deltagarna är alla Östersjöstaterna.
I somras representerades förresten Sverige av den unga sångerskan Li Berg. Det gick inte lika bra för henne som för Annica. Annica vann nämligen första pris som bästa artist.
Efter den segern gick Annica återigen upp på revyscenen. Den här gången med stycket ”Stjärntecken” och den var av och med Roffe Bengtsson. Parallellt uppträdde hon med Dolls på Skansen i Stockholm. Det gjorde dom tillsammans med Sven-Olof Walldoffs 12 manna band.
Hennes framgång i Rostock, Östtyskland den sommaren ledde till att man i Polen visade ett TV program om henne på självaste nyårsafton.
Under de närmaste åren fortsatte Annica som förut med Dolls. Dom var bland annat körflickor bakom Anita Lindblom vid hennes stora Hamburgerbörs framträdande augusti 77.
I början av -79 släppte så Annica ut en ny LP igen. Den här gången med Staffan Broms och Ove Linds orkester. Skivan fick namnet ”Mjukdans” vilket också var det den innehöll.
Hösten -82 hade Annica ett eget TV-show program. Det hette ”Sensommarshow På Berns”.
Annica har fortfarande en bred musikalisk inriktning. Ibland uppträder hon med Arne Domnerus och sjunger då jazz. Ibland sjunger hon visor.
Hon har också i flera års tid varit aktiv som fältartist. I fredstid uppträder dessa för våra svenska FN-soldater.
Just nu är hon aktuell igen. Den här gången med en LP där hon sjunger svenska filmmelodier. Med på plattan är bara Annica med sin röst och Rune Gustafsson som spelar gitarr.