WAVING CORN får avsluta den här Örebrospecialen. WAVING CORN består av diverse kändisar från Örebro-band som CRIPPLE, UNDER THE SUN, FALLEN ANGEL etc och tillsammans har de skapat något extra ordinärt. De hette tidigare FUNK FOR LUNCH och gjorde bejublade konserter där de körde covers med bland annat RAGE AGAINST THE MACHINE, RED HOT CHILI PEPPERS, BEASTIE BOYS, CLAWFINGER etc — dvs tung funkig metall med rap-inslag. De bytte namn till WAVING CORN och började skriva eget material i samma stil och har hunnit med att spela in 2 demotaper som är helt otroligt professionella. Tungt ljud, extremt bra låtar, tight och välspelat. Samtliga 7 låtar som finns inspelade låter olika mot varandra och det är kanske inte så konstigt att skivbolagsjätten ROADRUNNER bestämt sig för att signa bandet! Kan ni tänka er? Det här var ju bara för mycket så jag valde att göra en intervju med sångaren Anton som även spelar i CRIPPLE. Det var visst enklare sagt än gjort för Anton försvann på obestämd tid till Stockholm och dagen innan zinet skickas på tryck fick jag tag på han via telefon och gjorde intervjun. Detta betyder att intervjun är pinfärsk, men att gruppfotot är gammalt… skit i det, läs nu!

Hur känns det att ligga på jättebolaget ROADRUNNER?
— Jo, det känns väl kul, det är som allting annat — det är jävligt roligt när väl inträffar men man får alltid nya mål, man mättas ju. Man tänker inte så mycket på det. Det är jävligt kul att man får spela in en platta att det är någon som satsar lite ordentligt med pengar och så vet man att man kan få en bra promotion i och med att vi blir “teammates” med de stora banden som syns. Det är ju så att dom har 35 band och det är 10 som syns, så risken finns ju att man hamnar bland dom 25 som inte syns. Bara för att man ligger på ROADRUNNER så är det inte säkert att man kommer ut så där extremt.

Nu måste vi reda upp saker och ting… ni började som ett coverband under namnet FUNK FOR LUNCH, sen gjorde 2 demos under nytt namn med eget material och så hamna ni direkt på ROADRUNNER…
— Matte och jag har spelade i JOHN WAYNE ON ACID förut tillsammans med Max Koldenius och Puka (två kända Örebro musiker /Red) så vi har spelat sådan här musik sen 4 år tillbaka. Så det var naturligt att vi gick ihop och gjorde något nytt.

Men hur hamnade ni på ROADRUNNER?
— Ja, det var en sån där klassisk grej — vi skickade ner demon (sannerligen klassiskt! /Red), sen jobbade dom över på juldagen och hade 150 kassetter att gå genom och våran råkade ligga överst. Ett konstigt omen.

Varför bytte ni namn då?
— Jag vet inte… FUNK FOR LUNCH lät väl lite plojigt. Det är Matte som ligger bakom namnbytet. WAVING CORN — “Den vajande majskolven” var Nacka Skoglunds smeknamn när han spelade i INTER. Vi är fotbollsfreak.

Musiken som ni spelar är ju väldigt liveanpassad på något sitt, det blir ett väldigt drag — hur tror du att det kommer sig?
— Det är väl för att det är så mycket variation i musiken, att det inte manglar på rakt igenom utan folk hinner slappna av och få en nytändning innan det kommer ett nytt brakande parti.

Det är ganska lätt att peka ut lite influenser typ RAGE AGAINST THE MACHINE, RED HOT CHILI PEPPERS, BAD BRAINS och sånt, men det är ju många som tycker att ni låter 100% som CLAWFINGER…
— Haha! Kanon, det har jag aldrig hört förut… nej, jag skoja bara! Det får vi höra hela tiden. Det beror väl på att “fansen” aldrig hört sådan här musik förut innan ett svenskt band som CLAWFINGER kom fram, jag menar URBAN DANCE SQUAD och sådana band har ju spelat sen flera år tillbaka. Det är ju för att vi är ett svenskt band, hade vi kommit från ett annat land hade vi nog inte blivit jämförda med CLAWFINGER.

Sen tycker jag mig urskilja en orientalisk touch i musiken — var kommer den i från?
— Jag vet inte… CRIPPLE har låtit lite orientaliskt ibland så det kan ju komma från mig kanske. Det blir nog mer orientaliskt på plattan också.

Hur stor skillnad är det att spela med WAVING CORN jämfört med CRIPPLE på alla sätt och vis?
— Eh… hehe! Ja, det är olika, helt annat. Vad ska man säga… menar du live eller?

Nej, jag menar, är det större respekt i något band, mer seriöst eller så…?
— Nej, det tycker jag inte — båda är lika oseriösa, höll jag på att säga! Jag har ju känt dom i CRIPPLE mycket längre och vi är mer en familj/kompis grej. WAVING CORN… vi är ju jävligt bra polare men det har blivit mer att vi har fastnat runt den här murken. Men det är jävligt kul på båda hållen.

Du tror inte ett du kan bli tvungen ett göra några uppoffringar mot CRIPPLE nu när WAVING CORN ligger på ROADRUNNER?
— Nej, det är ingen fara. Jag menar, åker vi på turné så är inte det mer än en månad åt gången.

Ni har ju fått ett ganska avancerat kontrakt till skivan, på 29 sidor eller vad var det?
— Nej, det var inte så mycket, det var 7, 8, 9 någonting… dom sa att dom skulle följa upp med en klabbe senare men det tror jag inte det blir någonting av. Det är rätt så enkelt ändå. Kontraktet är väl inte så kanonbra, vi ser det mer som en möjlighet att få komma ut och lira och inte att tjäna några pengar. De flesta banden på ROADRUNNER har haft ett pisskontrakt på första skivan och sen har det blivit omförhandlingar när dom väl har börjat att sälja.

Men vad ställer de för krav på er?
— Jo, det är klart att de ställer krav, det är lite sjuka klausuler här och var. Den skummaste är väl… kanske inte “skummaste”… om en medlem hoppar av så har dom rätten på hans nya band om han bildar något, på hans nya skivinspelningar, han hamnar automatiskt på ROADRUNNER. Det är väl för att dom vill behålla en om det skulle uppstå någon slags stjärngrej, en i bandet står utanför de andra. Det är sådana här smågrejer som finns överallt, men det är inte så mycket man har att säga emot.

Kommer ni att spela något i Europa?
— Ja, det räknar vi helt klart med. Det verkar vara så att band har svårt att komma ut på turnéer för det alltid någon som hoppar av för att han har fast jobb, flickvän eller något, så dom har frågat oss reden nu i fall det går bra att turnera och det är perfekt för oss för vi är alla arbetslösa. Det är bara att åka.

Ni har gjort en video på en av era låtar — “Fish In Gold” — vad har du att säga om den?
— Ja… mer amatörmässig video får man leta efter! Den är rätt så kul ändå, vi trodde aldrig det skulle bli någonting av den innan vi mixade den, av dom klipp vi hade gjorde vi det bästa av situationen. Den var mycket provisoriskt inspelad.

Kommer ROADRUNNER ett bekosta någon ny, lite mer professionell video?
— Ja, det kommer dom nog att göra. Det bestäms helt klart av recensenterna. Först skickas plattan ut till alla recensenter, tidningar, radiostationer osv, får vi då typ fyror, femmor… inte vet jag… treor, då smäller dom igång en video på en gång. Men får vi dåliga recensioner är det väl direkt ner i graven.

Ni har börjat spela in skivan nu, hur många låtar blir det?
— Dom vill ha 12 låtar på den, men vi spelar in 13 så kan vi välja bort någon.

Ni har fått extrema 100.000 att jobba på…
— Mm… 80.000. Det är helt okej. Men det är inte så jävla mycket egentligen. Nu går vi in och gör en deal med EAGLE ONE och får två månader men går man in i en riktig studio då kostar bara en månad 80.000.

Det finns gott om tid till finslipning…
— Ja, det hoppas jag men nu har bara trummorna tagit två veckor så tiden rullar i väg.

När är det tänkt att den ske komma ut?
— I slutet på augusti.

Det var väl alla frågor jag tänkte ställa, är det något du vill tillägga som jag glömt bort eller något annat viktigt du vill säga?
— Att jag är jävligt slak och bakfull!

Där stängde jag av bandspelaren för att direkt sätta mig framför datorn och skriva ut intervjun. Jag vet inte om demotaperna fortfarande är till salu, men ni kan skriva/ringa till Anton och kolla, annars kan väl jag spela av dom om ni skickar band + porto. Antons adress är i alla fall:
Anton Renborg
Slussgatan 13 B
702 15 ÖREBRO
019-321493