SUGARTOOTH
Sugartooth
(Geffen/BMG)
**

Sugartooth kommer inte att gå till historien som världens mest originella grupp.
Jänkarna känns snarare som ett tredje generationens band, ett band som vandrar stigar väl upptrampade av bland andra Soundgarden och Stone Temple Pilots.
Det är mörkt, tungt och mycket grooveorienterat. Inledande ”Sold my fortune” har pluggats hårt på amerikansk radio och besitter onekligen vad man 1994 kan kalla för hitkänsla. Bandet tar inga chanser.
Sugartooth ligger i någon slags mittfåra för hur tyngre hårdrock ”skall” låta just nu, och just detta gör det hela ganska tråkigt. Gruppen har ett bra låtmaterial, men inte så starkt att man glömmer bristen på originalitet och fullständigt ger sej hän åt musiken.
Debuten är rolig i ungefär en halvtimma när låtar som ”In need”, ”Cracks in the pavement” och ”Leave my soul to rest” verkligen övertygar med Black Sabbaths tunga 70-talsande vilande över de gungande mollriffen. Sedan tryter idéerna.
Det bjuds på trötta upprepningar av vad man redan har hört. Låtskrivartalangen räcker inte, i alla fall inte ännu, för nästan en timmas musik och bandet kunde gott skurit bort en kvart.
Trots ett tungt och fett ljud vill spänningen och dynamiken inte riktigt infinna sej.
Sugartooth är helt enkelt bara ett av de bättre av alla tråkiga band i ett rådande postseattleklimat.