HELMET
Betty
(Interscope/Warner)
***

Det är svårt att inte gilla Helmet.
Genom debuten “Strap it on” (1990) och uppföljaren “Meantime” (1992) har bandet från New York verkligen kommit fram till kärnan av stökig och högljudd rockmusik. Korta, okomplicerade låtar med ett sväng och en kraft man inte kan stå emot.
Det är därför jag med spetsade öron tar emot Helmets nya platta “Betty” som förhoppningsvis skall lyfta bandet till nya höjder. Tyvärr är så inte fallet, i alla fall inte musikaliskt.
Jag vet inte om mina förväntningar var för höga, men det här är en liten besvikelse. Visst är det fortfarande jäkligt bra, och Helmet slår fortfarande de flesta konkurrenterna på fingrarna. Men något fattas.
Det aggressiva och kompromisslösa riffande som utmärkt Helmet har tonats ner till ett mer kontrollerat format. Här finns inga totala adrenalinkickar som “Blacktop”, “In the meantime” och “Ironhead”, och sångaren och gitarristen Page Hamilton använder sej mer av sitt “melodiösa” röstläge än tidigare. Dessutom håller inte alla femton kompositionerna önskvärd klass.
Trots detta är “Betty” klart köpvärd. De som hört soundtracket “The crow” vet att “Milquetoast” (som då hette “Milktoast” och var annorlunda mixad) verkligen håller måttet och samma gäller för låtar som “I know”, “Street crab” och “Vaccination”.
Hoppas bara att Helmet käkar lite mer taggtråd inför nästa platta.