DIVERSE ARTISTER
Kiss my ass
(Mercury/Polygram)
***

Som koncept är denna hyllning till Kiss allt annat än förutsägbar. Ser man till vilka band som medverkar är det en imponerande bredd — från countrystjärnan Garth Brooks, via Lenny Kravitz och Stevie Wonder, till Anthrax.
Dessvärre är det märkligt få band som gjort några verkligt personliga tolkningar av kisslåtarna. I alltför många fall handlar det om versioner som endast marginellt skiljer sej från originalen.
Om det beror på för stor respekt för idolernas verk är svårt att säga, men tyvärr blir resultatet att man dras med en handfull omotiverade bidrag. De tycks inte ha insett att det inte går att överträffa originalen genom att själv göra en snarlik version.
Därför är det band som Toad The Wet Sprocket och The Mighty Mighty Bosstones som är skivans vinnare. De förstnämnda gör ballad av ”Rock and roll all nite”, medan de senare förgyller ”Detroit rock city” med både svängigt blås och rosslig sång. Inslag som berättigar albumet.
Samma experimentlusta finner man hos den tillfälliga konstellationen Shandi’s Addiction — med medlemmar från Faith No More, Rage Against The Machine och Tool. Tillsammans moderniserar de ”Calling Dr Love” högst avsevärt. I deras tappning blir det en slamrig historia med megafonröster i refrängerna.
De mest anonyma bidragen står Extreme och Gin Blossoms för. På något sätt tycks de ha satt stolthet i att låta så likt originalen som möjligt på ”Strutter” respektive ”Christine sixteen”.