Fyra rockstjärnor och deras chaufför i en liten van, trettio städer på en vecka. Det var vad Kooks försökte sig på när de skulle promota kommande plattan Too much is not Enough. Efter några låtar på Götaplatsen la Michaels röst av så planeringen kanske var något optimistiskt.
Jag sitter med Josef och Henrik i deras van. Vi väntar på resten av gänget som är inne och köper medicin till Mickes onda hals. Solen gassar och det är väldigt varmt. Josef berättar om inspelningen.
— Vi spelade in väldigt snabbt, det mesta var livespelningar, direktinspelningar. Micke hade ju redan skrivit det mesta av materialet så det var bara att spela in. Men det mesta materialet som blir till nu hjälps vi alla åt med.
Det var tillsammans med Leo som Micke startade bandet. De hittade Henrik som tidigare spelat ihop med Micke i Atomic Swing och sist kom Josef med.
I slutet av oktober förra året släppte Kooks sin första singel, Too Much of Nothing. Försäljningen gick bra och de hamnade på diverse listor. Även om första singeln hamnade högt på listorna gick det inte riktigt lika bra för den andra. Albumet släpps femtonde september så det återstår bara att se om folk kommer att nicka lika igenkännande på namnet Kooks som de en gång gjorde med Atomic Swing.
— Man måste komma ihåg att vi trots mitt och Henriks förflutna i Atomic är ett debuterande band och från de se till våra framgångar.
Vi har förflyttat oss från vanen till en restaurang. I restaurangen är det om möjligt ännu varmare än i vanen. Trots halsmedicinen pratar Micke med ansträngd röst. Man märker ganska snabbt att det är en promotionturné det är frågan om. De pratar mycket och gärna om nya skivan men mindre om den gångna tiden i Atomic.
— Vi var djävligt trötta på varandra, vi kom inte dit vi ville, sedan är det inte mycket mer med det.
Som de flesta andra band vill Kooks inte definiera sin musik Micke kan sträcka sig och kalla den r’n’r, rhythm ’n rock. Men det går väl nästan inte att komma ifrån att the Kooks är ett renodlat rock/pop band.
— Det är klart att det är den musiken vi spelar, men om vi vill ha något annat så kan vita in det, Josef spelar det mesta. Vi vill inte bli definierade, vi vill att folk ska ta mera fysiskt på oss.
Som ett nytt band måste man se positivt på framtiden, man kan inte hänga kvar bland gammal musik och låtsas att den är den bästa.
— Albumet kommer att försvinna i framtiden. Men jag tror inte att musikens betydelse kommer försvinna. Musiken är jättestor i dag så frågan är om den kan bli större. Det handlar bara om hur man definierar olika saker.
Pojkarna har ätit upp och vi lämnar restaurangen. Det är fortfarande varmt. Utanför står en gammal fin bil parkerad. Alla samlas förtjust runt den medan Micke berättar att just en sådan brukade användas som ambulans tidigare. Jag själv håller lite avstånd, bilar är inte riktigt min grej. Micke kommer fram.
— Musik är som bilar, jag kör hellre en gammal bil trots att den kanske inte går lika snabbt eller är lika bekväm. Det är känslan som gäller.
Lämna ett svar