Faran med att blanda in latinamerikanska inslag i sin musik är att den lätt kan bli ett hyperventilerande karnevalsglam. Men stockholmska Yellow Fever går inte i den fällan. Deras fullängdsdebut Listen here integrerar det bästa av rock, salsa och latin kryddad med en lätt 60-talistisk, småpsykedelisk ljudbild.

— Många kallar oss “det där latinbandet”, men det är helt fel egentligen. Vi är inget salsaband. Vi är väl ett rockband som spelar latin. Vi försöker göra musik som gör alla pigga utan att bli stämplade som det ena eller det andra.
Sångaren och meste låtskrivaren Alexander Svenson-Metés, eller kort och gott Alex, förklarar enkelt det som är så svårt att lyckas med — hur man får det att svänga utan att det blir flåsigt. Fast vägen har varit lång och krokig från när de bildades vintern 1994-95 till där de är nu med Alex på sång och gitarr; Martin Söderberg, bas och sång; Karl Nilsson, trummor och slagverk; Tobias Eklund, trombon och Seth Kapada, gitarr och sång.
— De två första åren var vi inte så kåta på skivkontrakt. Vi bestämde oss för att fanimej lira, att spela ihop oss och fatta vad vi sysslade med. Många av våra första grejer var asknäppa. Det fanns ingen struktur Nu gör vi ju ändå låtar med vers-stick-refräng. Nån som hörde oss förut refererade till Zappa. Det drog från värsta hardcoren till asknäppa låtar med knasiga historier. Vi gjorde stycken på stycken som blev en låt. Vi lirade ute jättemycket, samtidigt för att öva oss själva, så vi har låtit publiken genomlida våra olika perioder. Då gick vi under namnet Gula Febern. Vi bytte till Yellow Fever förra året, vilket väl var ett sätt att markera för oss själva att nu vet vi hur vi ska gå till väga. Nu har vi hittat ett sound.
Alex pappa kommer från Colombia — därav efternamnet Metés — och Alex tillbringade som liten några år i både Colombia och Spanien. I vuxen ålder har han rest runt i Sydamerika,. vilket han säger nog sådde fröet till Yellow Fever.
Hur tror du att er musik skulle mottagas där?
— Jag har faktiskt ingen aning. Jag har spelat upp grejer folk när jag har rest, och det har varit väldigt blandade reaktioner. Jag tror inte att de är vana vid den här spretiga salsan som vi har här. Dom är inte vana vid trummor! Jag tror att vi är lite öppnare för experiment i Europa och USA. Vi gör det på andra villkor. Vi har ju lyssnat på det och försökt ta ut latinlåtar och sen gör vi det på vårt sätt och det är kanske många som skulle tycka att det var förkastligt. Vi har lite kontakter och eventuellt får vi kanske göra nåt där, men det är väldigt löst. Det är ingen som nappar direkt utan det tar tid.
Och under tiden lever ni i största välmåga hemma.
— Javisst. Försöker utveckla vårt sound ännu mer. Jag tror nog ändå att man måste vara cool och inte desperat. Ta det för vad det är och jobba sig fram.