Med en livshow som innehållit lättklädda damer, bomber och manlig dominans har Malmöbandet Tenebre erövrat södra delen av landet. På nya plattan verkar de vara redo att fortsätta sitt korståg.

Ur spillrorna av trashmetalbandet Flegma och gothbandet Funhouse bildades Tenebre för åtta år sedan. Musikaliskt är det mycket gitarriffande samtidigt som influenserna från svartrocken bygger upp stämningarna. Därför var mitt intresse stort inför bandets nya platta Grim Ride när jag efter diverse strul lyckades få en pratstund med den självgode bassisten, Richard Lion.
När jag såg omslaget till första platta ”XIII” fångades jag av den vackra gotiska bilden som prydde omslaget. Nya plattan föreställer denna gång en nunna på en kyrkogård omgiven av likbilar. Bägge bilderna är konstnärligt tagna och även lite provocerande, speciellt den nya. Använder bandet sig bara av fräcka bilder eller ligger det någon djupare bakom?
– På första plattan hade jag skrivit en text som hette XIII och bestämde mig sen för att även döpa plattan till det, själva bilden fann jag i en tidning. Inför nya plattan blev det mer en kompromiss med de övriga i bandet. Fast själv hade jag redan bestämt att omslaget skulle prydas av likbilar. För att sen få fräcka bilder kontaktade jag en likbilsfirma i USA. Tyvärr dög inga av deras, inte förrän jag hittade en hemsida på nätet var jag nöjd. Dessutom hette sidan Grim Ride. Yeah, det tar vi!
Här var det ingen hejd på vare sig självsäkerheten eller blygsamheten inte! Musikaliskt skiljer sig inte plattorna nämnvärt, möjligtvis är den nya mer rak och innehåller inte så många tvära kast och lite mindre goth. Produktionen har denna gång blivit proffsigare, speciellt gitarrljuden är både fetare och tyngre, något som den gamle Anticimexhjälten Cliff bidragit till. De gotiska inslagen finns fortfarande men har nu fått en mer undanskymd roll. Plattan är ganska variationsrik och bandets sångare Kalles röst känns äkta. Att sen bandet lånat många idéer från framför allt Corrosion Of Conformity, Danzig och Transport League är omöjligt att undgå.
Eftersom Richard själv skriver många av bandets texter frågade jag om han inte tyckte att han målat in sig i ett hörn när han hela tiden skriver om samma saker?
– Öh, va? Nej, det tycker jag inte. När jag skriver texter kommer många idéer från olika filmer jag sett förutom de som redan finns i mitt huvud. När jag var med i Flegma blandade jag texter om skräck och samhällskritik, i Tenebre kommer mycket av inspirationen från min fantasi och någon enstaka kärlekstext då och då.