Under sextiotalet kunde band släppa två plattor under ett och samma år, och ingen såg något märkvärdigt i det. Kreativiteten var rik och utgivningstakten snabb. Idag kan det gå flera år mellan plattorna för de flesta artister. Men det finns undantag. The Bear Quartet är ett lysande exempel på att det fortfarande går att kombinera kreativitet, kvalitet och inspiration och pressa ned det på platta. Det senaste talande exemplet på detta heter Personality Crisis, och är Bear Quartets sjunde fullängdare sedan debuten 1992.

En av de första sakerna man lägger märke till när man lyssnar på The Bear Quartets senaste verk är hur de lyckats kombinera en vacker sprödhet med en skev, återhållen stökighet utan att för den skull ge avkall på stämningarna. Personality Crisis känns så rätt i tiden, en riktig höstplatta.
– Det är lustigt att du säger det, tycker sångaren Mattias Alkberg. Det händer nästan varje gång vi släpper en platta att någon associerar den med någon årstid. Rekordet är väl Everybody Else, som har förknippats med samtliga årstider. Men det är ingenting som vi tänker på. Kanske de som lyssnar tycker att låtarna är stämningsfulla, och sedan kopplas det ihop med årstider. Både höst och vår ger väl stämningsfulla associationer, antar jag.
Berätta lite om Personality Crisis.
– Den är bra. Vi är nöjda med den. Vi spelade in omkring 30 låtar, även om inte alla blev klara. Vi tog med de som blev bäst, och har några kvar till baksidor och annat. Förhoppningsvis kommer vi att släppa en tolva mot slutet av året. Men plattan blev bra.
– Plattan kanske ser lite splittrad ut om man tittar till hur den är inspelad. Men merparten spelades in i Stockholm. Låtarnas grunder lades live på ungefär femton dagar. Sedan är det väl mest praktiska saker som gjort att ett par partier spelades in i Skellefteå och ett par andra i Göteborg. Det är hur som helst en bra platta.
Och ni kommer att erövra världen med den?
– Nja, vi är väl inte det mest säljande bandet i världen. Men det är inget självändamål i sig. Jag menar, vi håller ju inte på med musik för att enkom sälja skivor. Vi har ett bra bolag som vill ge ut plattorna, och vi gör musik som vi vill ge ut, och på så sätt fungerar det ju alldeles utmärkt. Sedan vill vi inte ställa upp i alla åtkomliga promotionmedier heller. Vi blev tillfrågade om att bli fotograferade i Björngapet, det stora björnhuvudet som Luleå Hockey har i sin hemmahall. Fyra människor vid ett björnhuvud; Bear Quartet. Så övertydligt och dumt att det faller på eget grepp. Men vi ska vara med i TV-programmet Nike nu i höst.
I princip en platta per år, femtiotalet spelningar, andra projekt – hur har ni tid med allt?
– Vi gör nästan inget annat. Inte jag i alla fall. Jag är småbarnsförälder och håller koll på dem under dagarna. Då finns det mycket tid att tänka, fundera på låtar och texter och sånt. Sedan harvar vi ju inte varje dag i replokalen längre. Bandet är utspritt rent geografiskt numer, med utposter i Luleå, Stockholm, Uppsala och Göteborg, så vi håller kontakten via telefon och skickar band med låtar till varandra. Det fungerar bra. Inför en turné eller inspelning repar vi. Till en turné ser vi till att ha ett stort antal låtar, så att det inte behöver gå slentrian i spelningarna, så att vi kan variera låtarna från kväll till kväll.
Är det någon skillnad på Bear Quartet idag jämfört med debutåret 1992?
– Tja, musikaliskt har vi kanske ändrats lite grann. Personality Crisis låter väl inte riktigt som de tidiga plattorna. Kanske det är så att de som tyckte om oss i och med de första plattorna tyckte att de senare blev sämre och slutade lyssna på oss. Och de som skulle gilla oss idag, gillade inte de tidiga plattorna och inte bryr sig idag. Men det är en pessimistisk attityd. Vi är nöjda med det vi gjort.
– Annars är väl en av de mer markanta skillnaderna att vi inte är Lulebor allihop längre. Det är en lite annan struktur än hur det såg ut tidigare. Och idag kanske plattorna låter lite mer rakare än vad de tidigare gjorde. Jag vet inte.
I en tidigare intervju med Magazine Groove konstaterades att alla plattor hade ett ord som slutar på y med i titeln. Sedan dess har Moby Dick och nu Personality Crisis släppts. Är det något ni tänkt på?
– Jo visst har vi tänkt på det. Det är lite grann som ett tema. Ungefär som att The Smiths omslag alltid hade samma layoutmässiga idé, eller att Go-Betweens alltid hade så många ”l” som möjligt i sina fullängdstitlar: Liberty Belle and the Black Diamond Express, Tallulah, etc. Det är lite av ett koncept.
Slutligen, hur går det för Luleå Hockey i vinter?
– Du, det skiter jag fullständigt i. Jag blir bara förbannad när jag tänker på Luleå Hockey. Här i Luleå lägger man ned daghem och fritidsgårdar för att kommunen inte har råd, säger man. I samma andetag efterskänker man stora skulder till hockeyn. Det är så snett. Daghem ger väl inte samma PR som ett hockeylag i elitserien, kan man tänka. Sorgligt. Men OK, vi säger väl semifinal.
Bear Quartet är ett band som vet vad de vill. Vilket också märks i bandets texter. Speciellt Mattias egna är ofta mycket direkta och politiskt präglade, medan Peter Nuottaniemis är mer svävande och mångbottnade.
– Peters texter är fantastiska. Mycket bättre än mina. Han är ett geni, avslutar Mattias Alkberg.
Kanske låter det lite väl ödmjukt. Under alla omständigheter är Bear Quartet inte rädda att hävda sin vilja. Något som känns befriande uppriktigt.