Satte mig tillsammans med Urban och Peter i Mary Beats Jane på ett fik. Här är frukten av det samtalet.

— Annichen Kringstad och Jörgen Mårtensson, är ju som bekant orienterare. Nu har ni ju orienterat er hem, vart har ni varit?
P: — Jag tycker att vi är helt vilse, mer än normalt. Vi har varit i femton länder i Europa, princip överallt förutom öststaterna och Portugal.
— Lichtenstein, Andorra och Monaco.
P: — Tyvärr bara åkt i genom dom.
— Med vem har ni varit?
P: — Ett amerikanskt band som heter Machinehead, dom är såna där tuffa killar som spelar stenhård metal, och så säger dom ”YO motha fucka”, plus att dom har hål i hela kroppen. Skulle man ta bort ringarna, så skulle det bara hänga löst skinn överallt. Även Meshuggah från Umeå var med, vi har delat buss vi och dom så det var jävel skoj, man vet att man lever i alla fall. Nu känns det som om det är färdigt för i år, vila är huvuduppgiften nu.

Bortklemade

— Turnélivet är det ett glamoröst liv, ser man mycket?
U: — Vi har blivit bortklemade under denna turné, till och med folk som bytt strängar på gitarren. Man vill hjälpa till, men man är bara i vägen, dom säger åt en att gå där ifrån.
— Har ni fått stjärnstatus nu?
Unisont: — ABSOLUT INTE. Det är verkligen oglamoröst.
U: — På den nivå vi är nu så är det så. Jag vet inte vilken nivå vi kommer att hamna på, så just nu är det oglamoröst. Vi jobbar i typ 30 minuter om dan, sen har man 23,5 timmar på sig att göra andra saker. Det har blivit många promenader utan något mål, rena irrfärder. Mestadels dras vi till elände. Men sällan barer, det brukar vara alldeles för mycket folk. Det är inte kul att prata med okända.
P: — Det tycker jag, ju längre tid man ger folk desto roligare brukar det bli. Det är kul med människor som har något att säga.
— Berlinmuren uppfördes 1961, när kommer ni med ert nästa alster?
P: — Oj, det kan man inte veta, man måste ju göra färdigt låtarna först. Det kan ta allt ifrån ett halvår till två år. Vi är inte stressad, vi tänker göra en skiva som vi är nöjda med, det får ta den tid det tar.
— Erodering?
P: — Som förstörs? Våra hjärnor.
— Ökenspridning, kan ni stoppa den?
U: — Vi vill inte stoppa den, det ska bara ligga en halvkilometer tjockt lager sand över hela jorden, då ska jag skratta och le.
— Varför?
P: — Människorasen är totalt värdelös, fullkomligt inkompetent. Människan som varelse är inte kompetent nog att finnas på denna planet. Det enda sättet att bli av med oss, är att våran kultur försvinner. Dom som blir kvar då är typ mikrober, encelliga djur, vissa former av insekter. Ur dom kommer det att utvecklas nya djur, människan är ju mindre värd tycker jag, än tex en sand, vi har ingen funktion, vi har inget värde, vi är skräp. Men jag kan ju inte själv tänka mig att eradikera rasen, det är inte min grej.

Inget hopp för människan

— Det finns alltså inget hopp för människan?
P: — Nej, men det är ju rätt ok att leva, men jag ser inget hopp.
— Vad gör livet värt att leva?
U: — Jag har fått den frågan en gång förut, den gången kom jag inte heller på något, pinsamt. Eftersom jag var på hur bra humör som helst, men kunde inte komma på ett skit. Inte nu heller.
P: — Jag vet det i varje fall, jag har funderat rätt mycket på det, jag en sån otrolig existentiell ångest. Man är en narcissist av mått, om man då spelar musik och har en så pass låg syn på sig själv och med en så hög kvot självförakt. Man klarar inte av att leva själv. Men om man spelar musik så kan man lura någon vänlig själ att titta på en. I det ögonblicket finns man genom dom, inför sig själv existerar man inte, inför sig själv är man ren skit, tycker jag själv iallafall. En orsak till att fortsätta leva, är att stå på scen, för då finns jag. Jag kan inte ens med att ta livet av mig, för då är det så många som blir ledsna. Om folk blir besviken på en, så dör man som en fegis. Livet är så hopplöst genomruttet, man kan inte ens ta livet av sig.
— Vad händer efter livet?
P: — Det kan man inte veta eftersom man inte varit där. Man kan ju ha haft upplevelser som påminner om det tillståndet, tex nerdrogad, under en operation eller olycka. Det är omöjligt att veta, vi har diskuterat det mycket under turnén nu. Vi kommer inte att få reda på det heller förrän vi lämnar in.

Chester Morgan

— Ert första musikaliska minne?
P: — Iggesundsgänget i Hudiksvall när jag var 7 år. Då sket jag i byxorna.
U: — Sweet van Adams, min kusin fick den på en julafton för många år sedan, jag smälte.
— Jag har av säker hemlig källa fått reda på att Chester Morgan betytt mycket för dig, stämmer det?
Djup tystnad råder, Urban börjar att fnissa lite hysteriskt.
U: — Jag har tappat bort min Chester t-shirt.
P: — Nej, lägg av!!!
U: — Hon var den absolut sämsta skådis som någonsin funnits. Hon var så dålig att när hon hade en replik, så zoomade kameramannen in hennes fot eller något askfat istället. Hon var våldsamt ful. Hon brukade kväva sina offer mellan sina bröst. Två filmer hann hon med, Deadly Weapons och Secret Agents. Dom filmerna är helt seriösa, det är inte meningen att dom ska vara roliga. Jag skrattade från början till slut. Det finns dom som påstår att ”Plan 9 from outer space” är kalkon, då har dom ej sett dessa mästerverk.
— Finns dom att hyra?
U: — Nä Nä Nä, dom kan finnas på köpvideo hos någon skum videohandlare.
— Andra konstformer än musik som ni uppskattar?
P: — Serier! Det är bra konst. Annan konst är så pretentiös.
— Nämn en bra serie?
P & U: — Hate, av Peter Bagge. Läs dom. Den kommer ut 5 gånger om året. När det gått ett år på riktigt så har det gått ett i serien oxå.
P: — Huvudfiguren är total klant, en människa helt enkelt, man känner igen sig. Han har stora drömmar och allt faller sönder, en väldigt rolig serie.
— Krystmarodören?
P: — Jag har jävel svårt för bajs & kiss humor, hans humor är så konstig. Att bygga ett helt koncept på analhumor tycker jag inte är kul.
— Han har lagt av.
P: — Tack gode gud för det.
— Han har börjat göra barnböcker.
P: — Det gjorde han faan rätt i, det var på tiden.

Curtis, Stones & Hayes

— Influenser?
P: — Det är så mycket, Curtis Mayfield och Rolling Stones.
U: — Isaac Hayes, senaste är guld.
P: — Sly and family stone är oxå bra. Det är musik som är helt tidlös, med geniala rytmer och lysande melodier. Just hur musiken är uppbyggd på, det är så intressant & snyggt och det går alltid att dansa till. Man kan ta till sig det oavsett vilket humör man än är på. Den har en absurd balans och är så cool. Musik som finns nu, kontemporär musik, är ofta jävligt oharmonisk. Det finns ingen balans i den. Det är väldigt mycket antingen eller, tex hardcore, pop, Green Day. Det lämnar inga ärr efter sig.
— Har ni som mål att göra er musik tidlös?
P: — Det vill vi helt klart. Man vill ju att folk ska kunna lyssna på oss om tio år och tycka det är bra. Inte minna oss som det skittuffa bandet med dom häftiga t-shirtsen och den coola kepan. Att folk inte köper oss som ett Veckorevy-koncept. Hellre då att någon 15-åring upptäcker oss om typ 30 år och tycker wow vilket ös.
— Vilken historisk person skulle ni vilja träffa? Vad skulle ni säga till hon/han?
Total tystnad råder en engång… Länge, länge, minst 30 sekunder.
P: — Det är svårt, det är så många. Måste man ta en?
— Det är ett fritt land, än så länge.
U: — Keith Richards.
P: — Vem faaan skulle man vilja träffa, de finns ju så jäävla många. Jag skulle vilja träffa Majakovski och säga att du sköt dig för tidigt dumskalle. Adolf Hitler, att allt du tror på är faktiskt fel, Stalin och Lenin, allting ni jobbar för nu, kommer att försvinna. Sokrates, ingen kommer att förstå vad du pratade om. Napoleon, vad har du innanför rocken karljävel. Vad menar du egentligen Bertrand Russel. Du är en sjuk jävel Wittgenstein.
— Det är en del författare du nämner här, läser du mycket?
P: — Det är ju jävligt intressant med böcker. Förr läste jag megamycket, men nuförtiden lägger jag ner allt för mycket energi och tid på arbete. Sista bra boken jag läste var ”Utrota varenda jävel” av Sven Lindqvist, den är intressant och givande. Clive Barkers ”Everville”, den var sådär lite små underhållande, lagom bra saga. Jag följer även ”Anne Franks Dagbok” som går på P3 nu, skitgenialt.
Jag nämner att ”Sagan om Ringen” går som radioteater på P1.
P: — Lägg av!! Den är ju fan i mig helt otrolig. Det mäktigaste jag läst, en sån symbolik. Man blir så intresserad, vem är hjälten? Vem handlar det om. Jo, ”dvärgar” med stora fötter med hår på. Hur trovärdigt är det då, men eftersom det är såna bra personbeskrivningar, man bara tror på det. Fantastisk bok alltså.

Viktigare att bry sig

— Är det viktigt att vara medveten?
P: — Jag tror inte det spelar någon roll, det är viktigare att bry sig. Det är omöjligt. Vissa människor lägger ner så mycket på att vara rätt i tiden, rätt kläder osv, rätt musiksmak osv. Sånt är ganska irrelevant, det har ingen som helst betydelse vad du har för smak.
U: — Vad menar du med medveten?
— Kärnkraften, miljön, politiken.
P: — Då blir det ju helt plötsligt subjektivt, då måste man fråga sig vad som är vad. Man ska ju veta att det är en massa fakta runt det här. Ena sidan säger si och den andra säger så. Det är så svårt att ta någon ståndpunkt, men man vet ju intuitivt vad som är bra och dåligt. Som det är nu är det så där lite proggläge, man ska tycka det och det. Det ska vara politiskt korrekt. Men så länge man inte förstör för andra och är sann mot sig själv.
— Straight edge?
P: — Kan man bara genomföra det utan att döma ut sina medmänniskor. Det är som vilken livsåskådning som helst, dom som gör det på coolt sätt förtjänar all respekt. Dom som är fanatiker och dömer ut sina medmänniskor är som vilken annan ortodox eller fanatiker typ som helst.
— Gud?
P: — Gud är subjektivt tror jag, om han finns eller inte.
— Tror du han finns?
P: — Definitivt, men jag kan inte förklara hur. Det har aldrig kommit ner någon och presenterat sig som Gud för mig. Jag tror väldigt mycket på det kristna kärleksbudskapet därför att det är så coolt det är så självklart. Men samtidigt så har jag väldigt svårt för kyrkan. Många gånger jobbar dom i motsatt riktning. Det går inte att säga att kyrkan är representativ för religionen. Dom försöker ha nåt sorts monopol på religionen, men det har dom inte, dom är precis som du och jag. Alltså vanliga människor, människor har hela tiden kapaciteten att göra fel och det gör vi jämt och ständigt. Vi är ju enligt kyrkan avbilder Gud. Och eftersom vi är såna oförsiktiga, okänsliga jävla klantar så måste ju Gud vara det med.
— Era texter, försöker du förmedla något kristet kärleksbudskap med dom?
P: — Så långt ifrån det som möjligt. Jag försöker inte förmedla nåt kärleksbudskap. Jag försöker inte förmedla nån vänskap. Jag försöker inte förmedla några realiteter. För mig är det bara ett sätt att måla faan på väggen. Jag lägger ner mycket av min vakna tid att arbeta med det. Jag är väl nån sorts depprockare längst in i själen. Jag är bra på att förmedla otrevligheter, det är min begåvning jag har bestämt mig för att renodla dom.
— Vilken är din begåvning Urban?
U: — Jag har ingen alls.
P: — Envishet. Urban är nog den envisaste person jag känner till.
U: — Jag vet inte.

OBS Följande frågor har jag stulit från den eminente radioprataren Thomas Tengby OBS.

Pop eller Twist?

— Pop eller Twist?
Unisont: — Twist, det svänger.
— Volvo eller SAAB?
Unisont: — SAAB, dom låter mer.
— Viker ni ihop era kläder innan ni går och lägger er eller slänger ni dom i en hög på golvet?
Unisont: — Alla kläder man äger typ ligger på golvet i högar.
— Ballonger eller serpentiner?
P: — Ballonger, för dom kan man alltid smälla.
U: — Serpentiner, dom är ju långa.
— Rakapparat eller rakhyvel?
Unisont: — Rakhyvel.

Tillbaka till Café snacket.
— Vad ska ni göra i sommar?
U: — Festivaler, typ, Arvika, Lollipop (Stockholm) och Kristianstad. Men vi håller på med nya låtar till den kommande. Eventuellt kan vi gå in studio i slutet av hösten och spela in.
— Vart och med vem?
U: — Det vet vi inte ännu. Det beror på hur materialet blir, det kommer inte att bli som förra. Vi får se hur låtarna tar sig form.
— Drömproducent?
U: — Ingen aning på den frågan heller. Man har ju vissa favoriter, men det är ju inte säkert att dom passar just oss. Fast Nine Inch Nails, är ju klart coola.

Bowie ett geni

Jag nämner att sångaren i N.I.N., Trent Raznor ska göra nåt tillsammans med Bowie.
P: — Faan va rätt alltså, den killen var ett geni, hela Ziggy Stardust grejen är genialisk. Tin Machine är kass.
U: — Jag har inte kunnat lyssna på honom, sen jag såg han på Ullevi. Det var när ”Let’s dance” var i ropet. Han var ett geni. När jag var mindre så brukade jag skruva upp mina förväntningar på artister och grupper. Men när jag väl fick se dom så tänkte jag, fan är det allt det här. Är det detta jag gått och väntat på, mina illusioner föll pladask.
— När har du inte blivit besviken?
U: — Janet Jackson (fniss). Det var en helshow, jag bara satt och gapade i 1,5 timmar. Oftast ser man ju bara 4 eller 5 svettiga, fula killar. Det var intressant att se. Det ärju dom ovanliga konserterna man ska söka efter. Nåt okänt litet jazzband, på något lojt ställe, det är verkligen helmaxat.

Orsaken till att Peter inte sagt något på länge var att han gjorde en teckning av bandet.

Göran Johansson utan respekt

Vi kommer in på en het potatis, Ungdomens Hus, i Tullpackhuset.
P: — Jag vill inte säga något till Göran Johansson, för jag har inget att säga till honom. Men om det är någon annan här Göteborg som av misstag råkar köra på hans bil så, är det helt ok för mig. Jag tänker främst på VM. Jag bor alltså i ett kommunägt hus med rivningskontrakt. På alla hus med sånt kontrakt som ligger längs maratonbanan, har dom målat framsidorna på. Baksidorna ser lika jävliga ut som vanligt, rövslickeri på 10K. Min idé är att trycka upp flyers med alla dessa hus baksidor och visa folk, att så ser husen ut i egentligen. man lägger alldeles för mycket pengar på helt fel grejor. Deras jävla syn på vad dom ska lägga pengarna på är helt förjävligt, vi betalar ändå så mycket i skatt som det är.

Det är som sagt kul med människor som har något att säga, MBJ har nåt att säga det vet man, om man sett Mary Beats Jane Live eller hört dom på skiva.
P: — Göran Johansson är en klantskalle, han tillhör nån sorts fotbollsgeneration. Totalt utan respekt för unga människors åsikter. Dom är så smaklösa. Jag har funderat på en sak. Dom stängde ju Lillhagens psykhus. Sen dess har det cirkulerat egenartade personer på stan. Vad ska dom göra av dessa nu under VM, ska dom städa undan dom oxå, man undrar. Personligen tycker jag att det är charmigt att ha dom på gatorna. Man får vara precis hur galen man vill. Förresten spelar Göran golf? Det är nämligen så att jag ska ge mig in på en golfkarriär. Jag ska göra stora hål i greenen med järnnian, med ursäkten, jag puttar hårt. Jag vill även ha en caddie bil med traktor däck på, en monstertruck.
— Gillar ni sport?
U: — Nä.
P: — Jag är intresserad av kampsport. Jag gillar mer den psykiska biten runt omkring kampsport. Det är så pass mycket tradition och tanke som ligger bakom. Metafysiskt tänkande runt fotboll bryr mig inte. Jag är mer impad av kraft och energi.

Nada…

Det slår mig att deras musik går ut på att vara just psykisk, kraftig och energirik, inte så mycket hardcore eller metal, fast vad vet jag, nada. En sak vet jag, att folk som har något att säga måste få plats att göra det och inte tystas ner. För om man skriker tillräckligt högt, så hör dom ända upp till himlen.