Supergrass
Richard III
(EMI)

Supergrass är för mig tre glada, busiga och lite småluriga pojkar som spelar musik som låter som de själva är. I alla fall gjorde de förut. Låtarna som blev mest kända från förra skivan var sådana där glada poplåtar som nästan alla tar till sig. Ni har säkert läst en massa recensioner av Supergrass nya skiva, som jag tyvärr ej har hört ännu. De flesta beskriver då en mörkare sida av Supergrass. Kanske stämmer det, kanske har de glada pojkarna blivit mörkare. Eller så är det så att de blivit äldre och deras musik har mognat med dem. Fast på denna singel kan jag inte höra så mycket av det, för jag tycker att det låter ganska likt det jag hört tidigare med gruppen. Visst låter det lite om man säger så “mörkare” än förr. Man kanske skulle kunna säga att Supergrass har blivit mer rock’n’roll än pop. Lika bra som förut är det i alla fall, och minst lika charmigt. Richard III har nog god chans att bli en hit.