Jag finner ständigt nya favoriter på nätet och visst kan jag erkänna att Myspace bjuder på mycket positivt även om merparten som syns faktiskt är ett minst sagt sorgligt kapitel. Jag börjar så smått längta tillbaka till den tiden då demokassetterna regerade och folk satt hemma på kammarn och knepade och knåpade ihop fina omslag med teckningar och små bildcollage. Och sen handskrev ett brev som luktade! Ibland luktade breven parfym om en tjej låg bakom.
LÄNGE LEVE kassettromantiken! Fast det duger bra med CD-R formatet också. Närmare än så kommer man inte kassetterna idag. Nätet är överskattat.

Först ut denna gång är en färsk favorit från Umeå. Olov Andersson sitter hemma i lägenheten på Kyrkvägen i Umeå och skapar 60-talsdoftande gitarrpop som framkallar en ljudbild som påminner om 60-talsgiganter i softrockgenren som Left Banke, Love och Free Design. Ett nutida svar är The Clientele. Olovs projekt heter COCOANUT GROOVE där han spelar på sina instrument; bas, piano, harpsichord, orgel, gitarr och trumpet, med gott betyg — jag tänker på det legendariska ”The Wall of Sound”.
Olov är 22 år och har tidigare spelat gitarr i The Tidy Ups och spelar även i The Everyday Mistakes.
Olov har en ganska tydlig vision av hur han vill att Cocoanut Groove ska låta, och inspireras främst av mer eller mindre orkestrerad pop från 1960-talets senare hälft. Det finns även en folkpop-ådra, med inspiration från sådana som Simon & Garfunkel, Donovan, Vashti Bunyan o.s.v.
Under sommaren 2007 spelade Olov in ’The End of The Summer on Bookbinder Road’ tillsammans med några kompisar och bandkollegor från Everyday Mistakes. Under senare delen av året har han fortsatt att spela in ytterligare några låtar, och han hoppas nu att något skivbolag är intresserat av att släppa någonting. Upptäck ’The Sound of young Kyrkvägen’!

”The Dark Cirkus creates music that creates pictures that creates a movie. Its a scary movie called life. I dare you to see it. And I definitely dare you to see how it ends.”. Så presenterar denna anonyma Stockholmare sin musik. Han, för det är en manlig profil, agerar även under artistnamnet Gussy Galore och finns med i andra grupper som Clark Nova, Tarnation Street och Homre. En minst sagt aktiv man.
THE DARK CIRKUS är ett av de intressantare nya svenska namnen i genren ambient musik som jag stött på den senaste tiden. Ljudbilden är mörk, hotfull och mardrömslik och ibland kommer jag att tänka på Sigur Ros tidiga alster kring ’Von’-albumet, men också på renodlad elektronica som Autechre och ett par av Warp-etikettens tidiga artister.
Döden känns ständigt närvarande i The Dark Circus värld. Rädslan, ångesten och livets skuggsida. Jag är svag för ljudbilden och jag känner av skräcken och all krypande ångest i maggropen via ’Beware of witchcraft’, ’Icon defeated’ och ’Axeman’. Inget för mörkrädda.

”Seven friends are together operating the noisy craft of Lothar. We are landing on mist-covered hills and a few watersides here and there.” inleder Stockholms LOTHAR.
Nathaly Saks svävande stämma kryper in i benmärgen. Det är kaxigt, distat, låten ’Montgolfier’ fräser! Kommer du ihåg Cranes så kan du finna likheter. Elastica, Bis… listan kan göras längre. Lothar går åt ett eget håll och i ett par låtar trallar man gärna med i refrängen. Jag sjunger villigt med i ’Malone’. Bandets bästa låt i mina öron.

MASHBRICK AND THE HORNS OF PLENTY ägnar mycket av sin vakna tid åt folk/psykedelisk rock. De nämner inspirationskällor som Nick Drake och de folkmusikinspirerade psykedeliska banden i Storbritannien i början av 70-talet. Buffalo Springfield, Tim Hardin och Youngbloods.
Låtmaterialet genomsyras av influenserna, men det gör inte så mycket. Det är kompetent och ambitionerna finns att bli något större än vad de är. Med en reservation. De tar det lugnt! Det hinns med. Folket väntar.

THE GENUINE FAKES har en proffsig framtoning. Inte undra på det då gruppen består av ett par erfarna musiker som redan släppt musik på skiva. Likt Ramones har de sina efternamn uppkallade efter bandnamnet. I det här fallet heter trions samtliga medlemmar Fake i efternamn.
Det slår mig att de låter mycket som sina ”idoler” Popsicle och The Posies i sina randiga tröjor. Lägg på en dos Jellyfish och Big Star också. Medryckande, trallvänligt där refrängsången duggar tätt likt ett ljummet sommarregn.

THE SHY LADS håller till i regionen Malmö/Lund där de flitigt övat på sina Oasis-körer och Beatleshannonier.
’Backseat ride’ påminner kraftigt om en av Oasis största hits. Nu ska jag vi inte vara alltför hårda. Bandets låt ’Falling overboard’ har en potential som höjer betyget här. Med Farfisaorgel, charmigt kort gitarrsolo och käckt manér påminner det mer om svenskt, oskuldsfullt 60-tal där band som Tages, Shanes och Hep Stars regerade.

Bäst i nostalgifacket på demosidan denna gång är MONO STEREO från Malmö som inte sticker under stolen med att de lyssnat på en del 60/70-tal (Syd Barrett med stort S!). Däremot finns det uppenbara influenser i den brittiska indie/shoegaze-vågen som drabbade världen i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Ride, Spacemen 3 och My Bloody Valentine är klara förebilder.
Jag känner själv uppenbar indie-nostalgi när jag ser bandet hoppa i luften i trånga andrahandsjackor och snedbensfrillor… ’Daydream’ får mig inte bara att drömma tillbaka i tiden — låten sätter Mono Stereo högt upp på indielistan!

Till sist ett lyft i electronicagenren här hemma. SINCE BIRTH är inget demo-objekt egentligen utan snarare ett färdigförpackat paket klart för den kommersiella marknaden. Henrik Virtanens elektroniska ljud skulle platsa i en framtidsfilm. Både Blade Runner och Terrminator-bilder strömmar genom kroppen då jag lyssnar på futuristiska skapelser som ’Erratic’, ’Compulsion’ och ’Time enoughv’. Jag ryser, det är en främmande, något skrämmande värld som tornar upp sig.

Jo, jag höll på att missa TAM TAPIR. den naturliga fortsättningen på Devi, som jag skrivit snällt om på demosidorna förut. Nästan samma band, men en skiftning i sättningen har gjorts. Missa inte deras ”rastlösa pop” som gör en praktglad 🙂

OCH allra, allra sist en överraskning från London där TOM RAMONA från Stockholm bosatt sig för att bli stjärna! Hans mix av drömsk postpunk och teatralisk pop är genial. Det kan mycket väl bli så att hans demo ’Archaic laws’ blir nästa ”demo of the week” i NME!? Tom får berätta sen.

Sist men icke minst några angenäma tips; THE MARGARETS (twee), SWISS AIR (luftig pop), BLIND TERRY (pop!), JAPAN AIR (fluffig pop), THE KICK (shoegaze/dreampop), THE MORNING PAPER (drömpop), THE BRIDAL SHOP (pop!). Flera band du lär se mer av i sammanhanget ettnollett.