Hit someone, save someone sjunger Theodor Jensen i låten Daybreak från den självbetitlade debutskivan som kom i september. De orden beskriver spännvidden i The Plans låtar ganska bra. Handklapp möter hjärtskärande sång möter blås och frenesi möter akustisk gitarr och vemod.
The Plan är ett band som i mina ögon gjort någonting unikt, eller åtminstone beundransvärt. I ett land där i stort sett varenda band måste bevisa sina kunskaper live på en scen, så har den här kvartetten släppt ifrån sig två hitsinglar — Mon Amour och Let’s Leave — och ett album som sålt smör utan att ens ha genomfört en handfull spelningar eller gjort någon musikvideo sedan de fick skivkontrakt i maj.
Det är stort i dagens läge. Att sedan ha med samtliga av de sex låtarna från bandets enda demo (2000) på debutalbumet är ännu större… och vi är inte ens i närheten av begreppet “mainstream-musik”.

Trots The Plans få live-framträdanden är det nog inte många kvartetter som i tidningarna omskrivits som “Sverige bästa band” före sin allra första spelning.

Bara ett inspelningsprojekt

Hur träffades ni?
— Första gängen jag träffade Theodor så frågade han mig om jag kände till någon replokal och han fortsatte att tjata om det där och till slut så blev det på nät sätt att jag skulle börja spela med honom också. Så på en fest vid ett tillfälle så presenterade Theodor mig för Mikael Furugärde (klaviatur), berättar trummisen Niklas Korsell. Dåvarande basist var Magnus Grozdic.

När allting tog sin början förra våren var The Plans planer som ett band inte så långt gångna, berättar Niklas vidare.
— Det var först sagt att vi bara skulle göra inspelningar. Det var inte tänkt att det skulle vara ett band sådär, som skulle åka ut på turné och sådär. Vi skulle bara göra musik i en replokal med bandspelare. Med avancerade inspelningsgrejer så var det mer tänkt att vi skulle spela in grejer på dator med Magnus som producent och ge ut grejerna. Det är för övrigt han som har spelat in alla akustiska spär på skivan och även b-sidorna på singlarna. Men sen blev vi ju ett band på en gång nästan och började prata om spelningar och så. Första spelningen ägde rum på Jazzhuset i Göteborg och i dagstidningarna där så var överskriften “Sveriges bästa band kommer till stan”.

Förutom Theodor Jensen (sång,gitarr), Mikael Furugärde (klaviatur) och Niklas Korsell (trummor) så innehas rollen som basist numera av Peter Morén, som kom i kontakt med bandet via Niklas i vintras. Musikaliskt sett så spelar alla, utom Mikael Furugärde i flera band. Theodor är som de flesta vet även gitarrist i Broder Daniel, Niklas har banden Rockout och Apan och jobbar även i skivaffär och Peter är sångare och gitarrist i Peter Bjorn And John.

Inte gratis

Bandet hymlar inte med att Håkan Hellström hyllat dem.
— Hade inte Håkan sagt “det här en svensk version av The Plans Foggy Days” före sin låt Dom dimmiga dagarna, på de flesta av sina spelningar, hade kanske inte The Plan varit lika självklara på Sveriges musikkarta år 2001. Men visst har Håkan Hellström på egen hand banat väg för den typ av musik som får en att tänka på någon olycklig/ lycklig tonårskärlek, gärna med en trumpet i bakgrunden.
— Det har ju hjälpt till det här med att Håkan Hellström lovordat oss och att Theodor spelar i Broder Daniel. Det går väl inte att bortse ifrån. Men allting gratis har vi ju inte fått. Det är ju vi som gör musiken och om vår musik hade varit dålig hade den ju inte funkat säger Peter och Niklas.
— Theodor brukar komma med lite gitarrslingor och sådär och så spelar vi igenom det lite och så säger han att “nu behövs det en refräng här, grejar du det” och så går han iväg och när han kommer tillbaka så finns det en refräng. Det går ofta ganska snabbt allting men ibland så har det ju varit lite bökiga grejer också, säger Niklas.

Skapandet

— “DET SKA VA PUNK”! Det är det enda vi brukar säga är viktigt när det blir vad gäller feeling och attityd. Eller så brukar vi säga att det ska vara som att “ligga på en strand i Afrika”, men det är lite svårare. Men sen later det ju lite Dylan ibland också. Vi kan säga att det är “Dylan-punk”, ha ha ha.

Vem bestämmer vilken riktning en låt ska ta?
— Det är olika. Theodor är ju boss på nåt sätt, men sedan tror jag att låtarna får lite karaktär efter att man har spelat dem några gånger. Man vet liksom inte var det ska hamna riktigt. Jag tror att Mon Amour inte var tänkt att bli så som den blev till exempel.

Debutalbumet spelades in hos producenten Ronald Bood. Theodor och Mikael har jobbat mest med albumet, i drygt ett halvår. Ronald finansierade även bandets demoinspelning eftersom han tyckte bandet var så bra. Alla sex låtarna från demon återfinns på albumet men varken Peter eller Niklas tycker att det är en markant skillnad mellan demospåren och de andra låtarna på skivan.

Vad påverkar ert skapande starkast i er omgivning?
— Det är svårt att svara på just vad det gäller The Plan. Men man påverkas ju av varandra tycker jag, varandras personligheter och vad de andra har med sig i bagaget, säger basisten Peter.

Vad är The Plans styrka?
— Att vi blir bättre och bättre.

När ska man lyssna på The Plan?
— Alltid!