Holiday For Strings är inte ett band som bjuder på klatschiga melodier. Men de bjuder på stämningar av nästan filmiskt slag och långa grooviga låtar att sjunka in i. Det är originellt och lekfullt. Och det är svenskt.
I Favorite Flavor samsas grodor, vinylknaster och olika fåglar med ett förföriskt komplext trumbeat och en monotont dubbig bas. Denna Jamaica-grund möter ett skevt piano och en lo-fi-aktig gitarr. Ovanpå alltihop rapar sångaren upp sina favoritsmaker likt en toastande Ira Kaplan. Smaker som svarar mot ömma minnen och känslor.
Jag träffar bandets gitarrist och låtskrivare Oscar Tillman, basisten Erik Starre och andre gitarristen Fredrik Eidehagen på en vegetarisk lunchrestaurang mitt inne i Stockholm för att prata om kopplingen mat och musik. Samt den kommande ep:n förstås.
När Holiday For Strings repar, spelar in eller spelar live har inte bandets låtar en bestämd form som de exakt håller sig till från gång till gång. Som de flesta band har. Där finns istället ett antal färdiga låtdelar och melodier som sen spelas i den ordning och omfattning man för tillfället känner för. Ett slags på halva-vägen-möte alltså mellan traditionellt låtskrivande och ren improvisationsmusik. Vers och refräng finns där, men betoning ligger på andra kvalitéer i musiken. Annars skulle man knappast öppna en ep med ett 2,5 minuter långt instrumentalintro.
— Jag är trött på att sitta och vänta på bryggan och refrängen, på den klassiska uppbyggnaden i musik. Det viktiga är inte delarna utan flödet i musiken, säger Erik.
Vid inspelningssituationen var det viktigt för bandet att få fram det sound de kände var deras helt unika. Och det har man onekligen lyckats med. På minimal budget dessutom. Ibland får man känslan av att man samplat trumspår, vilket inte stämmer. En missuppfattning som kan bero på det överstyrda ljud man fått ur den analoga rullbandaren man använt sig av. Alla instrument är inspelade live, men man har använt effekter flitigt, inte minst reverb och ekon av olika slag.
I Holiday For Strings ingår förutom de medlemmar jag träffar trummisen Pontus Berghe och sångaren och textmakaren Magnus Magnusson. Magnus som även bidrar med en leksakssynth full av schyssta samplade djursound som är viktiga ingredienser i den djungel av ljud som möter en när man lyssnar på ep:n. Skivan släpps i en upplaga om 500 ex på 12tumsvinyl. Maxisingel kallades det förr. Happy Salmom Recordings heter deras egna etikett, uppkallad efter numera nedlagda restaurangen Glada Laxen i Stockholm.
Återigen dyker maten upp. Faktum är att Erik är kock till vardags och Magnus har varit det tidigare, så det kanske inte är så märkligt. Annars jobbar Oskar med data, Fredrik läser medicin, Magnus är fotograf och Pontus är som de säger ”professionell glidare/chillare/slacker”. Dessutom har han nu lagom till releasen chillat ner till Berlin på obestämd framtid. Så det verkar bli tungt att planera livespelningarna den närmsta framtiden. Men det verkar inte bekymra de andra nämnvärt. Det tar de lugnt och lugnet smittar av sig på ett behagligt sätt.
Just Holiday For Strings är ett relativt nystartat projekt. Erik, Fredrik och Magnus har tidigare spelat tillsammans men då en mer skränig Sonic Youth-inspirerad musik. När Oscar och Pontus kom med i bilden, rensades det gamla materialet ut och man tog en helt ny inriktning. Som i och för sig aldrig var beräknad eller uttänkt. Medlemmarnas olika influenser blandades ihop förutsättningslöst. Inte oväntat är basist-Erik, och även Pontus, mest influerad av dub och reggae, medan Fredrik, Magnus och Oscar mer kommer från rockhållet och gärna då amerikansk alternativ sådan som t ex Yo La Tengo. Men det musikaliska mötet medlemmarna emellan är ganska unikt.
Oscar anser att Pontus speciella och känsliga sätt att trumma är det som mest påverkat bandets sätt att tolka låtskisserna. Han är till stor del ansvarig för uppbyggnaden bakom soundet och är inte rädd för tystnaden (”cymbalen måste klinga ut färdigt”). Fredrik menar att inspirationen kan komma från en sån enkel sak som att Oscar köper en ny effektbox till gitarren.
Oscar återkommer hela tiden till det här med att hitta ”soundet” eller ”känslan”. När man prövar en ny låtidé som han eller Erik kommit med, kan man stå i replokalen i en timme eller mer och bara spela ett ackord eller en del, för att till slut hitta rätt, snarare än att ivrigt gå vidare till nästa.
Pontus spelar även i bandet Fuglur som släppt en fullängdare på lilla Robust Recordings. Där ingår även tidigare Sugarcubes-gitarristen Steine, numera Stockholmare, på isländsk och engelsk sång. De andra menar dock att de antagligen kan få ut eventuella andra musikaliska lustar inom Holiday For Strings-ramen som känns ganska öppen för förändring åt olika håll.
När jag frågar om skivtips får jag svar som Shuggie Otis (psykedeliasoul från 70-talet), Dry & Heavy (japans svar på Sly & Robbie, enligt Erik) samt en obskyr soloskiva från John Frusciante. Och det tyder ju på en viss bredd.
Några illusioner om hit-karriär har man inte, då musiken helt medvetet rör sig på helt andra spelplaner. Men de skulle direkt ta chansen att spela in en fullängdare om något mindre mer specialiserat bolag blev intresserat. Annars kommer det antagligen så småningom en ny utgåva på Happy Salmon. Material finns det gott om. Det ser vi fram emot.
— Vi är kanske lite ”arty”, men det ska ingen avskräckas av, avslutar Oscar.
Lämna ett svar