Namn: Lotta Vijaya
Född: 1975
Hårfärg: mörkröd
Ögonfärg: mörkbrun
Äter och dricker: tacos, tzatziki, pannkaka, pago-juice, wine-cooler, cranberry-juice
Tycker om: astronauterna 1969, formgivning & design musik, caféer, bio, Tori Amos, Ernst Billgren, choklad, hundar bl a.
Tittar gärna på: Musikbyrån, Ikon, Uppdrag mord, filmer.
Lyssnar gärna på: The (International) Noise Conspiracy, Cat Power, Saint Aldrijn, Smog, Komeda…
Läser: ettnollett & andra fanzines
Motto: ”med rätt musik går allting” i sällskap av rätt örongodis kan man till och med tycka det är kul att städa.

1975. Vijaya blir till i Poona, Indien och blir svensk medborgare 1976. Hon sjunger i unga är Abba-låtar med hopprep och skriver dikter och sånger. I den musikaliska släkten får hon möjlighet att spela både piano och gitarr och får sedermera, i mitten av 80-talet, ta över en Höfner-gitarr. 1995-1996 går Vijaya på folkhögskola och får chansen att spela in lite låtar och får hjälp med att ta ut sina alster på gitarr. Hon möter de första människorna som tar hennes musicerande på allvar. Spelar också med en violinist och känner hur bra fiol harmoniserar med den typ av musik hon vill göra. 1997 blir det allvar och en kompis köper henne en dyr och fin gammal Harmony, en gitarr som nästan är större än henne själv.
1998 flyttar hon till Sundsvall och en riktig vändpunkt sker. Under våren tog hon kontakt med Stefan Brisland Ferner i Garmarna vilket ledde till en spelning.

Det har hänt en hel del i Vijayas liv nu och hon har hunnit med att spela i ett flertal städer i norra Sverige och knutit kontakter med bl a Thomas Öberg i bob hund och Kristofer Åström (Fireside).
Sedan en tid tillbaka har Vijaya hunnit bekanta mig med resten av Garmarna och gör under namnet The Contemporary Quartet lite ströspelningar. Och kritiken har varit över förväntan i lokalpressen. Det har kallats ”personligt, nästan intimt med känslor som ger rysningar”. Mycket lovande minst sagt.

Hur trivs du i din nya hemstad Stockholm?
— Stockholm har känts som hemma i flera år, men det är skönt att äntligen kunna träffa de jag älskar utan att behöva stressa iväg till något tåg. Det ska också bli underbart att få frossa i, och kunna tillgodose mina främsta intressen; musik, kultur och formgivning.

Saknar du inte den fina kritiken i lokalpressen i Sundsvall nu?
— Jag har bott i Sundsvall de senaste två åren. Jag har haft medlemmar ur Garmarna och 1000$ Playboys som kompmusiker, så det vore ju knepigt om de inte skrev något. Men det är mest kompisar på tidningarna som skrivit då och då. Övriga skribenter har inte förstått sig på mig eller så kanske de bara har vägrat fylla sina spaltmetrar med något annat än lokala akter eller stora band, och jag har väl hamnat någonstans mittemellan. Synd, eftersom jag var ganska ensam som kvinna i singer/songwriter-genren där.

Är Norrland ditt andra hem trots allt, du har ju talat gott om Umeå som musikstad?
— Norrland känns som hemma. Men jag skulle inte räkna Sundsvall till den del av Norrland som har en musikalisk guldgruva att ösa ur — ju högre upp i Norrland desto bättre musik, mer själ och hjärta på alla sätt.

Kort om ditt samarbete med Olle Ekbom, Saint Aldrijn i Boden?
— Olle är den bästa som finns. Han är en Norrlänning personifierad, i alla fall för mig. Han och jag hyser stor respekt för varandras musik och det är han som fått mig att sätta värde på min musik och han har hela tiden tagit mig och min musik på allvar. Jag har spelat in en del hos honom. Vårt nästa samarbete blir mitt nästa skivomslag.

Och du har fått napp på ett skivbolag?
— Ja, jag ska spela in en skiva i en studio nu i sommar tillsammans med min otroligt multi-talangfulla vän Erik Danielsson. Jag samarbetar med bolaget Karma Records & Publishing (nystartat oberoende bolag endast för kvinnliga musiker…), som jag har en utmärkt överenskommelse med. Om jag överhuvudtaget skulle vara signad av något större bolag så skulle jag ställa höga krav som ingen skulle orka med. Jag kommer aldrig att sälja mig till press eller bolag, och den dagen någon tror att de kan köpa mig och förvandla mig till en ”kommersiellt gångbar” produkt så kommer jag sluta att spela för alla utom mig själv.

Vad lyssnar du helst på just nu?
— Jag är lite trött på Cat Power och Smog just nu. Saint Aldrijn lyssnar jag på varje dag. Vid mitt senaste Stockholmsbesök upptäckte jag Granada — så de är nog nya favvobandet.

Vad sker härnäst?
— Jag ska spela in en ny studiodemo, sälja den via Delicious Goldfish, spela på något riktigt mysigt ställe som lämpar sig för singer/songwriter-fröknar som mig. Ska picknicka med druvor och wine-cooler i Hagaparken varje helg läsandes ettnollett.