NICK PARKIN
Island of Dust
(Soleilmoon Recordings/Staalplaat/Target, SOL 81 CD)

Med titlar som Culumulus, Sarcophagus, Spores och Island of Dust var jag beredd på en rejält ambient utflykt från instrumentalisten Nick Parkin, som spelar allt som går att spela på skivan. Det verkar inte vara något han vill dölja. Han är oerhört skicklig på att kombinera ljud för att förstärka och få ram stämningar och hela skivan skulle kunna göra sig oumbärlig som soundtrack. Antingen till någon naturfilm om varelser som lever djupt inne i grottor eller i djuphavsgravar eller som bakgrund till någon mystisk skräckfilm.
Här finns inga melodier i ordets vanliga mening, men det gör musiken ännu starkare och än mer stämningsfull. Nick Parkin verkar gå in för att försöka skapa ljudkombinationer som skulle kunna förekomma ute i naturen och det får låtarna att låta väldigt okonstlade.
Jag kan inte hejda en uppsjö av lättföljda bildserier om jag sluter ögonen, och om jag hade mediterat hade jag gjort det till den här skivan.

Betyg: 4/5 (Helt OK)