Mark O’Sullivan är en upptagen man. Han är involverad i flera olika musikprojekt. Boolaboss och The Mighty Quark är två av de projekt han har, och dessutom driver han ett eget skivbolag. Han är en av de människor som finns här i världen som verkligen brinner för musiken och är beredda att lägga ned sitt liv på den, även om det betyder att man är ständigt pank, trött och utarbetad. Mark är lite över trettio år gammal, kommer ursprungligen från staden Cork på Irland men bor sedan några år tillbaka i Sverige.

Jag träffar Mark i hans lilla lägenhet vid Hornstull i Stockholm och där börjar han berätta om anledningen till att han flyttade till Sverige:
— Jag umgicks med en del svenskar på Irland och åkte och hälsade på dem ibland. Varje gång jag kom hit märkte jag att min astma försvann, och det var väldigt skönt. Jag har lidit av den sen jag var 17 och så blev det plötsligt bättre när jag kom till Sverige.

Han berättar om sin musikaliska uppväxt:
— Jag har alltid varit ett stort musikfan — har alltid köpt skivor och gått på klubbar och konserter och så. Men anledningen till att jag började spela var en ren nödvändighet. När jag bodde i Cork på 80-talet och gick på universitetet så hade man inte rätt till några studiebidrag eller sånt. Så för att överleva var jag tvungen att börja spela musik på gatorna. Jag spelade allt som gav pengar. Beatles eller gammal pop, vad som helst. Jag stod på gatorna med en akustisk gitarr och sjöng. Det kändes ganska konstigt, men jag var tvungen att göra det för att kunna betala hyra och mat.

Den musik Mark gör idag kan kortfattat placeras in i dansmusik-facket, men till skillnad från de flesta i den genren har han också lyssnat på mycket annat under sin uppväxt.
— Jag har lyssnat på allt från rock och punk till acid-house och sånt. Det var genom rocken jag lärde mig spela ordentligt en gång i tiden.

Marks projekt Boolaboss, som han har tillsammans med Walter Bäcklin har en förlagsdeal med Warner Chappell, och släppte förra året albumet Nature Will Be Satisfied på MNW:s nystartade underlabel för elektronisk musik; Lef<>Right Recordings. En skiva som fick ett blandat mottagande i media. Marks andra större projekt kallar han The Mighty Quark och under det namnet har han släppt två tiotummare på det alldeles egna lilla bolaget King Syndrome Sounds. Under våren räknar han också med att släppa ett fullängdsalbum.
På King Syndrome Sounds är Mark också intresserad av att släppa andra artister, om han har tid och pengar till det vill säga.
— Det känns inte rätt att släppa skivor med andra utan att kunna satsa helhjärtat på det, både ekonomiskt med marknadsföring och studios och så, och tidsmässigt. Men har jag tid och pengar och hittar nåt intressant så ska jag absolut försöka släppa det på skiva.

Filmisk musik

Musiken i Mighty Quark är betydligt lugnare än den han gör i Boolaboss. När Boolaboss är hårda, ibland nästan hysteriskt aggressiva med breakbeats och tunga loopar, så är Mighty Quark mjuk dub eller electro. Personligen tycker jag bätte om Mighty Quark, där finns en filmisk stämning. Mark berättar också att han gärna skulle vilja göra filmmusik. Musik som är perfekt synkad till scenerna i en hel långfilm, precis som exempelvis legenden Bernard Herrman.

Förutom Boolaboss och Mighty Quark är Mark inblandad i en del andra projekt. Det som blivit mest uppmärksammat är samarbetet med den forne sångaren i norska A-ha, Morten Harket. Mark träffade Morten genom en gemensam bekant och föreslog att de skulle samarbeta. Morten skulle sjunga till Marks musik. Resultatet blev två låtar, där Morten sjunger sagolikt vackert till lite mörka, känslofulla beats. En låt som är som klippt och skuren för exempelvis nattradion.

Dessutom är han med och spelar lite på house-geniet Jesper Dahlbäcks album som släpps inom kort på skivetiketten Svek. Mest för att de bor nära varandra och blivit kompisar, och då kunde ju Mark lika gärna hjälpa till lite när det behövdes. På samma sätt har han även hjälpt Regina Lund med att göra musik, men Mark är osäker på om det ska släppas eller inte.
— Jag tycker det sättet att jobba på är strålande. Att inte vara så bunden till en sak, ett band. Jag gillar att kunna hoppa in och göra saker för att sen gå vidare till nästa projekt. Och det börjar bli mer så nu i Sverige, att folk är mer öppna för att göra musik tillsammans.

Däremot har han inte mycket till övers för alla dessa trainspotters, som bryr sig mer om på vilket bolag en tolva släpps än om det svänger eller inte.
— När jag bodde på Irland under acidhouse-vågen gick vi ut på klubbar hela tiden, men ingen brydde sig om vem som stod i DJ-båset, så länge han spelade bra grejer. Nu går folk på klubbar bara för att se på en DJ, och så står de och glor vid båset och antecknar varenda skiva som spelas, istället för att bara dansa och ha kul.

Mark har spelat live några gånger med Boolaboss, och har då haft ett mindre band på scen, tillsammans med syntharna, men han vill utveckla även livebiten. Han hoppas på att kunna köra live med ett stort band, med blås och allt. Och jag ser fram emot att få höra den rymdaktiga dubmusiken även live. Till dess får vi hålla tillgodo med det som finns och det räcker minsann ganska bra det också.