THE HIGH LLAMAS
Cold And Bouncy
(V2 Records/MNW Ilr, VVR1000732)
cd

Det underskattade popbandet High Llamas gästade Stockholm redan 1996 och visade sina begåvningar i Roskilde för ett par år sedan. De har en mycket liten och mycket trogen publik, men som sagt, den är liten. Trots gruppens halvt legendariska musiker med frontmannen Sean O’Hagan i förgrunden så har gruppen aldrig lyckats nå en större publik. Det förstås jag å andra sidan. Musiken är smal, riktigt smal, med tanke på att den genre de befinner sig i är ganska begränsad i dessa tider av Oasis och Spice Girls hysteri. Jag är trots allt glad att de inte gör en ”boom” och blir ”wellknown worldwide”. Gillar man Beach Boys Pet Sounds, Burt Bacharach, XTC och i viss mån syskonen i The Carpenters så frestas man sannolikt också av High Llamas musik.
Gentemot deras förrförra album Gideon Gaye (och deras mest framgångsrika) så sålde det förra albumet Hawaii sämre av någon anledning. Skillnaden på plattorna är nämligen hårfin i mina öron.
På Cold and Bouncy går Sean & Co en bit längre, bollar med ljud som hos vännerna i Stereolab, och uppfinner ljudbilder för att, kanske mer eller mindre, fylla ut skivans längd. Ibland känns det nämligen som att de finns där för att fylla ut och fylla på bara för att det är en kul grej. Studiomusiker är det första man tänker på, och det stämmer till viss del också. Live kan bandet framstå som ganska gäspigt — tyvärr. Cold and Bouncy skulle kunna ses som ett lysande soundtrack till… låt säga Titanic, men passar dock allra bäst till en mysig 60-talsrulle som något i stil med ”summer days and summer nights”.
Som sagt inte mycket att orda om texterna och låtarna i sig. Alla trogna fans kan, som tidigare, avnjuta lågmäld, lätt experimentell pop med Beach Boys/Beatles/Bacharach/Carpenters-atmosfär med förföriska stråk — och blåsarrangemang.
Lite historik:
Gruppens frontfigur, och oppfinnarjocke, Sean O’Hagan har ett långt förflutet i musiksvängen. Han bildade mjukpopbandet Microdisney redan 1980 och de gjorde ett antal kommersiella album på Virgin under 80-talet, då de dessutom spelade som förband till bl.a. U2.
I början av 90-talet bildade Sean High Llamas (dessförinnan gjordes soloalbumet High Llamas). Han har emellanåt agerat musiksnickare/stråk/brass-arrangör tillsammans med vännerna i Stereolab — främst Space Age Bachelor Pad Music och senare Emperor Tomato Ketchup. På senare tid har Sean jobbat ihop med en mängd musiker/artister, bl.a. Louis Philippe, Mercury Rev (artikel i ettnollett #19), Boo Radleys (artikel i ettnollett #17), Palace Brothers, och han fick t.o.m. spela tillsammans med sina idoler i Beach Boys vid en återförening förra året under en konsert i Ohio.

betyg: 4