VOICES OF THE SUBURBAN YOUTH (A FIEBERKURVE-COMPILATION VOL. 3)
Diverse artister
(Fieberkurve/import, NW 153)
cd

Tyskarna har inte direkt presenterat speciellt många bra popgrupper genom åren. Jag förknippar tyvärr också Tyskland, och tyskarna med dålig humor, dålig smak och dåliga tv-deckare. Vi får dock givetvis inte glömma bort musikgenier som Kraftwerk och vissa bilfabrikanter med mera… hmm…
Det här är en samling som är utgiven av ett litet entusiastiskt skivbolag med det underfundiga namnet Fieberkurve — feberkurvan alltså. De bedriver även ett snyggt litet fanzine som behandlar samma typ av musik som de ger ut. Och kort och gott kan detta ses som en spegling av dagens tyska alternativa popscen. I ett mångmiljonland som tyskland kan man ju faktiskt också hitta ett par guldkorn i myllan av osmaklig tysk kommersiell pop.
Likt Hamburgbaserade Marsch-Marigold Records och liknande bolag så baserar de sig på enkel alternativ gitarrpop tydligt influerad av den brittiska 80-talsscenen med bland andra The Smiths som goda förebilder. Skivbolaget Sarah records tycks också spela stor roll i deras bolagsfilosofi.
Jag blir smått överraskad av inledande Hamburgbandet Mrs. Wallace och låten Everywhere som andas Great Britain så in i benmärgen. Lite Liverpool, Manchester och Oxford. Bra låt, bra sväng, borde gå hem kommersiellt med en lite fetare produktion. Äkta, trevlig tweepop med gullig tvärflöjt och ”jangel”-gitarrer serveras av charmiga The Caine med låten Red Coloured Butterfly. Nästan lika trevliga är Knabenkraut (huvva sicket fult namn… korv eller?), som jag tror frontas av Marsch-Marigolds bossen Oliver Goetzl. Jazzdoftande (Vic Godard rules ok) Blochin 81 känns också trevliga, sådär lagom struttiga och mysiga lite som gamla goa brittiska Brilliant Corners. Shoegaze-influerade Monoland och Molony funkar ok, lite Stereolab vs My Bloody Valentine.
Ett enda stort varför med denna feberkurva är de tyskspråkiga bidragen som vi gott kunde leva utan. Pop på tyska tilltalar inte mig i alla fall.

betyg: 3