LEFT < > RIGHT RECORDINGS PROMOTIONAL BOX
Diverse artister
(Left Right/MNW, MNWCD 309, 314, 315)
3cd

Left < > Right Recordings är en nyfödd, svensk skivetikett som inriktar sig på modern, intelligent, elektronisk musik. Etikettens tre första releaser är mycket intressanta på tre olika sätt. Det är inte lättsorterat utan tänkvärt, genomarbetat och drivet av en tydlig kärlek till det artisterna skapar. I bokstavsordning kommer först Boolaboss Nature Will Be Satisfied, som består av rock-inspirerade melodier och ljud via drum’n’bass med trumrytmer som för en gångs skull inte följer den numera alltför vanliga drum’n’bass-mallen. Duon Mark O’Sullivan och Walter Bäcklin visar att de behärskar ett brett spektrum av ljudresor. Varenda låt är skickligt uppbyggd på lager efter lager av skramliga beats och skitiga gitarrljud eller harmoniska dito av atmosfär och melankoli.
Jag uppskattar den här skivan på alla punkter utom en. Nämligen de manliga röster som dyker upp på de sista låtarna. Det är inget fel på melodierna, det är bara det att rösterna i mina öron låter konstlade och onödigt pretentiösa. Ni ska dock absolut inte avskräckas från en så här intressant musikupplevelse även om ni skulle råka hålla med mig.
För något år sedan var jag på en konsert i en kyrka i Helsingborg. Luic spelade en skön och passande musik för den bänkade skaran. Jag minns inte någon av låtarna, bara stämningen de lyckades skapa. Deras titellösa skiva låter inte som mina minnen, men så fort jag vant mig vid stämningen upptäcker jag mycket. Det är en eklektisk sammansmältning av en uppsjö olika stilar och ekande, slingrande elektroniska melodier med Jeanette Fredenbergs röst och poprefränger som enda tydliga riktlinje mellan låtarna. Fredrik Olsson har en förmåga att väva ihop melodier, som känns omöjliga att ha tillsammans, till ett mustigt nät av säkra arrangemang som ideligen kräver uppmärksamhet.
Duon behärskar komplexitet och har en stark känsla för melodier. Jag har dock fortfarande inte, efter mängder av genomlyssningar, vant mig vid den kontrast som de poppiga refrängerna utgör. De känns som ett kast upp i luften som jag inte är med på. Jag är därmed mest förtjust i låtarna med lite lågmälda refränger som Witchdance med sina säkra stämningsomvandlingar och den ostoppbara So Full-So Empty.
Slutligen har Peter Benisch Project skapat skivan Lindego. Peter Benisch delar studio med Adam Beyer och Jesper Dalbäck, kända från bolaget Svek. Han har tidigare släppt väl varierad musik, men har på detta album hittat en helgjuten ljudbild som går igen i alla låtar. Lindego_1_10, som låtarna heter får mig att tänka på en meditativt avslappnad Aphex Twin eller en stillsammare variant av Spooky.
Utan fasta ramar målar Peter Benisch en innehållsrik och intressant bild av skorrande, droppande och svepande melodier. Låtarna skulle göra sig perfekt som soundtrack till Det Stora Blå. Liksom filmen förmedlar skivan ambient mystik, vacker rymd och lugn.

betyg: 4